söndag 23 mars 2014

Men vem är det som kör egentligen?

Det är ju jag säger Långben på sitt kluckande vis medan han äter sina popcorn. I julstjärnans sken har jag skrattat många gånger åt det knasiga svaret, att han har glömt bort att det är han som ska köra bilen.

Men i verkliga livet så tror jag att det ibland glöms bort. Att det är vi själva som kör på livets väg. Vid varje vägskäl så väljer vi en av vägarna och kör vidare. Ibland kan man inte välja vägen man färdas på men man kan välja hur man njuter utsikt, tar ställning till avtagsvägarna och vem man lyssnar på när man tar ut rutten på livets resa.

Kanske sitter någon i baksätet och har synpunkter på hur vi kör och vart vi ska köra, det kan vara en medmänniska, en rädsla, ett inre barn eller en dröm som knackar oss på axeln. Frågan är om vi lyssnar och vem som bestämmer i slutändan. Ibland är det viktigt att lyssna men vi måste framförallt lyssna till oss själva. För det kan ju finnas en väg kantad med blommor men jag drömmer om att köra i skogens mörker.

Ibland i mitt arbete som coach ställer jag frågor som: Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas? Vad skulle du göra om du trodde på dig själv till 100%? Om pengar inte betydde något, vad skulle du göra med tiden?

Jag kan också ibland börja anpassa min körning för mycket efter andras behov utan att jag själv aktivt väljer det (någonstans gör jag ju ändå valet). Mig har det hänt, att man plötsligt rattar efter att bli omtyckt, uppskattad, passa in och inte sticka ut på sant jantelagsvis. Men där vill jag vara en lagbrytare mot jantelagen på samma vis som finaste Livskrafter-Emma förespråkar. För själv tycker jag ju mer om de som känns autentiska än undflyende kopior som vill passa in.

Oavsett fordon ni väljer och på vilken väg ni färdas så hoppas jag ni har proviant som ni behöver med på färden och välvalda reskamrater när vägen är krokig. Glöm inte att ta bensträckarpauser och att kanske vara spontan för på en avväg kan man finna något man inte visste fanns.

En båt som färdas i kärlek med texten
Puss och Kram



6 kommentarer:

  1. Ja, jag tror många skulle behöva ta ansvar för sina vägval lite oftare. Det är lätt att skylla ifrån sig om det inte blev som man tänkt. Tack för dina kloka ord.
    Kram Helén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag med, att vissa undviker att fatta beslut men inte inser att det är också ett beslut.
      Kramar

      Radera
  2. Mitt fordon har nog stannat....;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag inte, du kanske bara måste in under huven och finna ny motorolja så kanske den går som smort igen ;)

      Radera
  3. Vilken underbar parallell du drar! Tänk så många gånger jag hört Långben sluddra fram den där meningen utan att tänka mer på det! Tack för kloka tankar!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv :) Tycker om att leka med uttryck som vi kanske inte tänker kring.
      Kram

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen