Morgonhimmel utan filter...

...gör att jag tappar andan.

Stresstankar försvinner för en stund  under rosa himmel eftersom  jag har en förmåga att hänföras, förundras och njuta med alla sinnen. Jag lyfter hellre blicken mot det vackra än fäster den på den gråa pendelstationens betong. Himlen färgar till och med spåren med sin färg vilket innebär att jag glider på rosa spår in i dagen. Magiskt.

Bilden blir oskarp precis som vissa dagar är ibland. Otydliga utan skärpa och man famlar efter konturer. I oskärpan kan man finna nya mellanrum med andra färger och utrymmen att utforska och växa in i. I det nya och ovana sker växandet och konturskapandet många gånger.

Den rosa himlen kastade mig in i dagen där jag fann kreativitet, glädje och frihetskänsla. Efter att skymningen mattats i kvällningen möter jag vännen med det lyssnande sinnet som är drömväverska. Hon väckte nya glittrande tankar i mig som jag tar med mig när jag följer spåren mot drakars land där skatter vilar..