I elden vilar hjärtat...

... som vi får med oss hem från smedjan som överraskning.

Vi har i några timmar njutit av att vistas vid en smedja från 1800-talet. Vi har grillat kort och suttit i vårsol framför en eld. Påskaftons lättja på bästa vis.

Att lämna en sådan dag och få ett handsmitt hjärta i sin hand är en så vacker och symbolisk handling på så många nivåer. Jag blir innerligt glad samtidigt som jag blir rörd och berörd. Bilden på vårt hjärta i elden får mig att tänka på att man ibland behöver vandra genom eld, skapa en ny form och kliva ur askan med en annan skepnad men med samma autentiska ursprungsmaterial. Precis på samma sätt som vi kan förändras under livet genom de utmaningar vi möter och kan förändras även om det inte är på samma synliga sätt. När jag blickar tillbaka på livet så ser jag såklart hur vissa vändpunkter och utmaningar förändrat mig och fört mig framåt. Samma grund att stå på men kanske med ett extra verktyg eller en ny erfarenhet och insikt som skapat nytt.

Något jag har lärt mig är att min starka intuition är något jag ska följa, det leder mig alltid i rätt riktning och ger mig en erfarenhet som för mig vidare. Den har tagit mig till andra delar av världen, nya tjänster, att läsa till coach men den har även fått mig att träffa min vackra kärlek, min egna magiska drake.

När hjärtat vilat klart i elden efter att ha formats under kärleksfull hand på en plats där generationer smeder har smitt sitt järn svalnar det nära sin eld.  Att ändra form kräver kraft och även om det kan kännas ovant i det nya så är det något som skapar en ny väg framåt. Då behövs det vila efteråt, nu vilar hjärtat hos oss i väntan på sin plats men som en vacker påminnelse om att det unika skapas när man gör det man helst önskar.