Kärleksfest vid Dalälvens strand

Stjärnorna lyser upp den mörka hösthimlen och klockan har hunnit blivit över två när jag och min vän vandrar hem till hotellet efter att ha bevittnat och fått närvara vid ett fantastiskt bröllop. Tänk att vi fått dela denna fantastiska dag med detta vackra brudpar. Deras skönhet är slående och den sträcker sig hela vägen in under ytan för deras skönhet är så mycket mer än så. Dels utgörs den av den värme som de sprider omkring sig men även den stora kärlek de hyser till varandra. Trots sju år tillsammans så lyser det fortfarande om dem och de känns som om de fortfarande är nykära.

Ett bröllop i höstskrud men utan kylan som kan finnas i höstens förgänglighet. En dag fylld med värme, kärlek och glädje då vi samlas till fest. Fantastiskt och obeskrivligt. Magiskt och oförglömligt. Folkärnayrka vars fönster som låter ljuset falla in från alla håll och Annies sång som går rakt in i hjärtat. Min vän som är så vacker att jag saknar ord. Känslorna dem emellan och alla vi som samlats.

Festen som tar rum i en underbar lokal, ett gammalt järnverk i Avesta som måste ses, det går inte att beskriva med ord. Förstummade vandrar vi runt med våra champagneglas och lyssnar på fioltoner som går rakt in i hjärtat och påminner mig om min kärlek till Dalarna. God mat, vackra tal och många skratt. Dansgolvet som fylls av gäster, snälla ord i gästbok och brudparet som lyser upp hela rummet. Omgivningen strålar i kapp.

I väntan på tåget hem sätter jag mig i solen och lutar mig mot en gigantisk trädstam medan höstlöven virvlar och färgar luften. Dalälven skymtar mellan träden. Livet känns förunderligt och kärleken mäktig. En stor tacksamhet sprider sig över att jag har fått närvara under detta fantastiska dygn. Jag lämnar Avesta med tåget mot Stockholm och lämnar trädet bakom mig men minnet tar jag med mig. Ett minne som väcker en känsla av magi och kärlek.