Har man väl börjat klättra i träd...

... är det svårt att sluta läser jag i en bok.

Det var länge sen jag satt i ett träd inser jag när jag läser det. Jag tycker om att klättra i träd, det är nåt vilsamt i att efter att ha hittat den rätta vägen upp sitta där på en gren och bara vara, kanske fundera över livet och se saker ur ett annat perspektiv.

Jag är en tänkare mitt i livet. En tänkare som tycker om träd och att bara vara mellan dess att hon fyller livet med aktiviteter. Men jag tycker också om att lyssna på andras tankar och att bli påmind om saker jag tror på.

Igår pratade jag och min coach ("en bra coach har alltid en coach") om intuition och att våga lyssna på den. Ibland är den stark och ibland så kommer den bara som en liten vilsam smekning som visar på en riktning. Men jag tar den på allvar. Jag tror egentligen inte intuition är något mystiskt, vi har i generationer behövt läsa av situationer som de biologiska varelser vi är. Min egen erfarenhet från livet har lärt mig vissa saker och det kan vara så att jag blir påmind om saker som tanken inte hinner förklara.

Men ibland när jag handlar intuitivt eller omedelbart vet att jag kan lita på den här personen så kan det självklart i efterhand (eller i stunden) ifrågasättas av någon logiskt och då är det inte alltid så lätt att förklara varför man handlat som man gjort. Jag gör säkerligen själv samma sak när man i diskussioner om något säger vad man tycker. Men ibland vet man det man vet och min magkänsla brukar många gånger ha rätt, den har mitt bästa i åtanke. Den har gjort att jag sagt upp mig, gick min coachutbildning, tackade ja till min nuvarande tjänst och att jag har de vänner jag har. Så jag fortsätter använda den.

Jag använder den inte bara privat utan självklart i mitt arbete med klienter. Det kan dyka upp en fråga eller liknelse som jag undrar vad den står för men jag använder den numera. Mina coachlärare sa att gå alltid på det, om det blir fel fråga har du inte förlorat något utan kan bara ta upp spåret ni var inne på innan men om du prickar in rätt sak så kan det göra en enorm skillnad. Så jag följer den, dock inte slaviskt utan den måste kombineras med logik och ibland kan en magkänsla även stå för en rädsla och ett undvikande men då inser jag oftast det.

När jag stog på San Fransiscos flygplats så hittade jag en bok med ett träd på framsidan som jag direkt köpte. Där stod:

Sing your song, dance your dance and climb your tree

Så jag klättrar vidare i livets träd och ser vilken gren som dyker upp härnäst, ibland vilar jag mitt huvud mot stammen och samlar kraft innan jag tar nästa steg. Vill ni följa med på färden? Vad fyller intuition för funktion i ert liv?