I livets bukett

... kan man i vissa lägen välja att de blommor man vill. 

Blommor kan ge så mycket glädje, jag köper två maffiga rosa blommor när jag passerar butiken som just ska stänga. De är så vackra, de skänker mig glädje och fångar min blick varje gång jag kommer in i rummet. De är värda varje krona. 

Ibland i livet så finner man inte de blomster man söker men de man finner och tycker om kan man välja att uppmärksamma och njuta dess skönhet, doft, sirlighet och växtglädje. Att njuta det som är i dess egen skönhet och på sitt eget unika vis. Oavsett om inte allt jag önskar finns i mitt liv så finns det mer än jag någonsin önskat. 

Ibland tänker jag på hjärtat, denna fantastiska muskel som dygnet runt fyller mig med liv och vars slag blir rytmen som jag bär inom mig, högre under danslycka och lägre under vilsamma stunder. Men ständigt bärande mig. Detta livets centrum som rymmer så mycket kärlek och där så många människor bor och trots det får ännu fler plats.

Livets rytm genom hjärtslag är ju ett av de första ljud som når oss när vi alla som små mirakler har växt under våra mammors hjärtan. Rytmen av bebisens egna hjärtslag som slår i en annan takt och där det blir hjärtcalypso när vi växer oss starka nog att våga möta världen men inte kommer klara det utan någon annans stöd och omvårdnad. 

Jag tror att vi bär både den styrkan inom oss genom livet och den tar oss längre än vi trott och gör att vi ibland orka möta saker vi innan de händer inte tror vi ska klara. Men i min värld bär vi även behovet av stöd och att behöva varandra i livet. Likt en bukett med olika blommor kan vara totalt harmonisk i kontrasterna tror jag vi människor är likadana, våra styrkor gör att vi kan stötta varandra. Vår sårbarhet gör att vi behöver varandra. Det är så livet är konstituerat tänker jag. 

Ge mig en trollformel..

... och jag gör ett försök skriver jag som kommentar till ovanstående bild när jag publicerar den på instagram.

Jag blir förtrollad, förförd och väldigt fascinerad när vi besöker  studion för Harry Potter utanför London. Det bor nämligen en liten häxa i mig och har gjort sen jag var barn och fullständigt fascinerades av häxböcker i olika former. Det finns teckningar i massor från den perioden. Som vuxen så gillar jag också magi i olika former och njuter fantasy i såväl bokform som på film.

Jag har såklart läst alla Harry Potterböckerna och även sett filmerna. Det är i den världen man kliver in när man besöker studion och får se kulisser, bakgrundsfakta, rekvisita och anekdoter från när den filmades. Själv minns jag hur jag läste två av böckerna på min jordenruntresa, de böckerna doftar av en kuliss byggd av sol och regnskog när jag tänker på dem. En resa genom länder och magiska världar samtidigt.

Dumbledores bibliotek får mig att stanna och bara betrakta alla detaljer en lång stund. Jag önskar att jag hade timmar  där och kunde få kliva in i den världen på riktigt, titta i hans teleskop, bläddra i böckerna och ha ett samtal med Dumbledore själv om livet och dess magi.

Besöket blir en av mina absoluta höjdpunkter på London-resan, jag rekommenderar alla magiker, filmintresserade och Harry Potterälskare att besöka denna studio. Men ta gott om tid på er, tre timmar vill de att man ska räkna med och det är en realistisk siffra. Vi hyrde visual digital guide och den förhöjde verkligen besöket eftersom den var mycket mer detaljerad än skyltarna.

Det väcks en önskan när jag vandrar genom Diagonal Alley. Då önskar jag att det gick att besöka butikerna på riktigt, få en trollstav och kvast och finna magiska ingredienser till livet, trollformler och för att göra gott i världen. Det är som att kliva ur sitt vanliga liv och finna nya perspektiv och vara totalt närvarande en stund i en annan värld.

När stjärnhimlen fallit över Hogwarts och alla dess äventyr vänder vi åter till staden men resan och magin bär jag inom mig, för jag tror att magin finns närmre än du tror och att du kan upptäcka den i vardagen om du vågar se alla små och stora mirakler, livets stjärnströsslare och inte minst att livet är ett äventyr i sig.

Den klänningen har jag haft mycket roligt i..

... säger mormor när hon överlämnar sin blå 50-talsklänning till mig.

Jag har också haft roligt i den och tagit den ut på dans och andra äventyr. Nu har vi firat nyår i London tillsammans med mormors kuvertväska och vita pärlhalsband. Vintagefest var temat men valet fritt från allt till 30-talet och fram till 80-tal. Vi åt middag enligt en meny från 1942 och dansade sen på alla 5 dansgolv som speglade olika tidsepoker. Älskade hela iden och att det var stor åldersspridning mellan besökarna och att de flesta ansträngt sig och klätt sig så fina.

Det är längesen jag dansade Lindy hop så jag var lite nervös för 30- och 40-talsdansgolvet men det behövdes inte. Kroppen minns alla steg och vad den ska göra, det var så roligt. På nyårsslaget skålade vi under fyrverkeriglitter och stjärnströssel som andra betalat entre för (inte längre gratis i London där en stor del av stan var avstängd men vårt ställe låg i det området.

Det var ett roligt, skimrande och glittrande nyår och jag fick dansa sådär som jag bara älskar. Mormors klänning fick många komplimanger och jag tänkte att den här klänningen ska få vara med på många roliga kvällar i framtiden. Men Londons nyårskväll blir svårslagen. God fortsättning alla härliga.