Den klänningen har jag haft mycket roligt i..

... säger mormor när hon överlämnar sin blå 50-talsklänning till mig.

Jag har också haft roligt i den och tagit den ut på dans och andra äventyr. Nu har vi firat nyår i London tillsammans med mormors kuvertväska och vita pärlhalsband. Vintagefest var temat men valet fritt från allt till 30-talet och fram till 80-tal. Vi åt middag enligt en meny från 1942 och dansade sen på alla 5 dansgolv som speglade olika tidsepoker. Älskade hela iden och att det var stor åldersspridning mellan besökarna och att de flesta ansträngt sig och klätt sig så fina.

Det är längesen jag dansade Lindy hop så jag var lite nervös för 30- och 40-talsdansgolvet men det behövdes inte. Kroppen minns alla steg och vad den ska göra, det var så roligt. På nyårsslaget skålade vi under fyrverkeriglitter och stjärnströssel som andra betalat entre för (inte längre gratis i London där en stor del av stan var avstängd men vårt ställe låg i det området.

Det var ett roligt, skimrande och glittrande nyår och jag fick dansa sådär som jag bara älskar. Mormors klänning fick många komplimanger och jag tänkte att den här klänningen ska få vara med på många roliga kvällar i framtiden. Men Londons nyårskväll blir svårslagen. God fortsättning alla härliga.

Min mamma dansar med en av sina äldsta vänner..

.. och deras dansglädje fyller hela mig. Det är lördag och det är fest.

Min mammas önskan inför sin fest var att dansa med vänner och familj och det gör vi så att taket nästan lyfter till musik från nordiska rötter, tung blues och lekfull men stundtals vemodig romsk musik. Min bror, min mamma och min mammas man delar alla med sig av sin musikaliska förmåga och spelar under delar av kvällen.

Det är vänner från så många perioder av hennes liv, de som föddes ovan polcirkeln till de som flydde från fjärran land och de som finns i hennes vardag i det lilla samhälle i Dalarna som sedan länge är hennes hemort. Det sjungs till hennes ära och hon får lysande fjärilar lindade kring sin hals. Själv njuter jag en lektion schottis av någon som känt mig hela livet och som nyligen haft en svår tid. Jag minns när jag kunde rida på mammas väns axlar när han dansade gammeldans med mig och jag ville aldrig han skulle sluta. Kanske var det då kärleken till dansen föddes som jag sedan stundtals i livet glömt bort.

Vår gnistrande syskonskara som likt en regnbåge bjuder på olika fasetter i personlighet men som ändå håller samman i sol och regn njuter att träffa varandra.Vi står förundrande inför de cirka 70 personer som med så mycket kärlek och glädje firar vår Mamarina och undrar om vi kommer att ha lika många att bjuda in till våra 60-årsfester. Själv önskar jag att jag fortfarande njuter dansglädje och lekfullhet som min mamma visar livet den dag jag fyller 60. Hon är min absoluta förebild på så många vis. Den här kvällen sparar även jag i minnet för den visade mig så mycket av det som jag tycker är viktigt i livet.

Min musikaliske lillebror väver bluestoner och skapar musikmagi
tillsammans med andra duktiga musiker.

En promenad i vårsolen längs med Siljans strand..

.. avslutar en härlig helg.

Bästa vännen och hennes lilla efterlängtade mirakel i magen är med  på promenaden. Vi lapar vårsol och sjöglitter. Vi blandar allvar och skratt och skiljs med en kram och en önskan om att nästan gång vi ses är det när hennes mirakel kommit till världen. När söndagssolen gått ner är jag åter i stora staden, här är jag hemma.

60-årsfest i Övermo bystuga lockade hem oss alla syskon till Dalarna.Vi är en stor bullrig familj med olika personligheter och det är härligt när alla är där. En fantastisk buffé dukades upp, bandet fick upp de flesta på dansgolvet. Min musikaliske bror och hans pappa (födelsedagsbarnet själv) gick längre än så och lockades upp på scenen.

En helg går snabbt när man fyller den med fest, familj och vänner men det är en helg som stannar länge på så många vis.  En plats där man växte upp är på nåt vis alltid som att komma hem även när man reser bort.

Vilken värme!

Å då tänker jag inte på någon hastig värmebölja utan den värme som präglade såväl bröllopet som festen igår.

Skratten klingade. Mina fantastiska syskon, kusiner, våra föräldrar, brudgummens familj, alla deras vänner som rest över hela Sverige för att skåla, dansa och fira deras stora dag. Pedagogiska mammans brudbukett, sången som klingade i kyrkan, talen, utmaningen av scenskräcken för att sjunga till just vår syster, möten med människor från förr och nya bekantskaper. Bystugan som var fylld till bredden och helstekt gris med färskpotatis i stora högar på våra tallrikar.

En magisk dag så som bröllopsdagar ska vara. Jag ler fortfarande trots trötthet och gläds med min syster och hennes man. En dag att minnas, inte för det strålande vädret men för värmen, kärleken och min underbara familj som nu blivit ännu större.

När kärleken knackade på hennes hjärtas dörr...

... öppnade min syster och lät den komma in.

Under en systermiddag så berättade hon med glittrande ögon och glad röst att hon träffat någon. Idag, mindre än två år senare, så gifter hon sig med honom i ett grönskande Dalarna. Hon gifter sig med en man som flyttat in i vår familjs hjärtan och som nu är en självklar del av familjen.

Klockan tre så kommer Åhls kyrka att vara fylld till bredden och våra hjärtan likaså. Jag önskar verkligen min syster och hennes man all kärlek de någonsin önskat. En levande kärlek likt den som Sofia Karlsson sjunger om i "alltid dig nära":

Låt mig alltid få leva nära
nära ditt hjärta och nära din famn
vår längtan den skall bära
oss över de svåraste haven i land
kom låt oss vandra ut
i en kärlek som aldrig tar slut

Sätt hjärtan i brand i Leksand..

.. uppmanar Swebus och visst åker jag tur och retur Leksand med just dom. Men de där hjärtana som ska sättas i brand lämnar jag åt någon annan.

Klassfest. Det är ett laddat ord har jag lärt mig för det väcker verkligen reaktioner när jag nämnt att jag ska på klassfest. En del tycker att det låter roligt andra får något olustigt i blicken och säger att de inte visste om de skulle vilja gå om de blev bjudna. Kommentarerna på bloggen vittnar även dom om blandade känslor.

Jag visste direkt att jag ville gå när inbjudan kom. BUT4 var en skön klass och jag minns min gymnasietid med värme. 17 år sedan vi sågs och 22 sköna klasskompisar dök upp. Lika sköna som sist vi möttes och såg inte ut som om 17 år passerat. Men vi hade bytt ut våra utväxta pudelpermanenter och blonderingar mot mörkare toner. Drömmarna om barnskötarjobb mot jobb som polis, öppna egen butik, öppna eget inom hälsosfären och att våga leta nya vägar. Vissa jobbar så klart inom barnomsorgen eftersom de var deras dröm. Alla utom 3 har barn (och jag är en av dom).

Vi mindes, påmindes, skrattade och åt gott. Det frågades, kramades och skålades. Vi tittade på bilder från klassfester, friluftsdagar och studentdagen. De flesta av oss hade folkdräkt den där kalla dagen den 18:e December då vi sjöng att den ljusnande framtid är vår. Vår är ännu framtiden. En av tjejerna frågade om vi kände oss vuxna, alla svarade nej. Önskar att jag hade hunnit prata mer med alla men man kan inte hinna allt. Men festen var trevlig och det var kul att träffa Ankan, Annelie, Jessica och alla de andra igen.

Idag har jag passat på att träffa min musikaliske bror i hans lägenhet i Borlänge och min fotbollspelande bror över en fika på Siljan. Räkmackan rekommenderas varmt. Så även om klassfesten inte innebar att några hjärtan sattes i brand så var det en påminnelse om att tiden i vissa fall är oväsentlig för sköna personer har fortsatt att vara just det. Det är värt mycket.

Celebrate good times!

I lördags hade jag en liten spontanfest för att fira livets spännande vändningar och att jag kliver in på nya okända stigar.

Med mig på festen var några av mina fantastiska vänner för att dela mitt firande. Själv skålade jag i Champagne! För jag tycker att det är viktigt att fira förändringar och livet.

Stort tack till alla er som var där men även ni som inte kunde komma! Ni är helt enkelt underbara alla på ert eget vis! Tack för ert stöd, er tro på mig och all den värme ni sprider omkring er. Livet vore inte detsamma utan vänner som ni!

Tack även till alla er som jag aldrig träffat utan hittat här i bloggvärlden för era tankar och snälla ord!

Stor kram till er alla från Vida som är glad att hon har ett fint prickigt paraply i sommarregnet