... var en dröm om en annan värld när jag var liten.
Pedagogiska mamman gick i näbbstövlar och bar palestinasjal vilket inte alls kändes lika exotiskt eftersom det var en del av min vardag i 70-talets barndomskuliss. Men min mormor använde smink, lade håret på spolar, hade målade naglar och hade en mängd vackra högklackade skor i garderoben. Att vinglande vandra i dessa vackra skor när jag var på besök och leka sig in i en annan identitet som alla barn gör var en del av barndomen. Jag fick leka med en annan del av mig. Min skogarderob är ganska skor idag och jag tror nog att mormor är lite ansvarig för det som en förebild som präglat mig. I garderoben hänger även klänningar som hon burit som ung, de är extra värdefulla för mig. En av dem har till och med dansat in nyåret i London.
I vuxenvärlden trampar vi ibland i lånade skor och visar upp något vi inte är eller något vi förväntas vara och till sist minns vi inte ens vilka skor som egentligen är mina eller vad som är viktigt för mig egentligen. Eller så vågar vi inte byta ut våra skor mot de vi egentligen vill ha för de bryter normen i samhället eller i vår grupp. Jag har gjort det själv många gånger men numera försöker jag verkligen känna efter så skorna är mina och vilka skor som passar för dagen utifrån väder, humör och vilken sida av mig som vill komma fram den dagen.
Pedagogiska mamman gick i näbbstövlar och bar palestinasjal vilket inte alls kändes lika exotiskt eftersom det var en del av min vardag i 70-talets barndomskuliss. Men min mormor använde smink, lade håret på spolar, hade målade naglar och hade en mängd vackra högklackade skor i garderoben. Att vinglande vandra i dessa vackra skor när jag var på besök och leka sig in i en annan identitet som alla barn gör var en del av barndomen. Jag fick leka med en annan del av mig. Min skogarderob är ganska skor idag och jag tror nog att mormor är lite ansvarig för det som en förebild som präglat mig. I garderoben hänger även klänningar som hon burit som ung, de är extra värdefulla för mig. En av dem har till och med dansat in nyåret i London.
I vuxenvärlden trampar vi ibland i lånade skor och visar upp något vi inte är eller något vi förväntas vara och till sist minns vi inte ens vilka skor som egentligen är mina eller vad som är viktigt för mig egentligen. Eller så vågar vi inte byta ut våra skor mot de vi egentligen vill ha för de bryter normen i samhället eller i vår grupp. Jag har gjort det själv många gånger men numera försöker jag verkligen känna efter så skorna är mina och vilka skor som passar för dagen utifrån väder, humör och vilken sida av mig som vill komma fram den dagen.
 |
| Vackraste mormor Karin som ung. |
Älskade att prova skor och klänningar när jag var liten, lycka när man fick någon av dom att leka med :)
SvaraRaderaEller hur :) Älskade det så mycket.. och gör nog det ännu. Kramar
RaderaDet kan vara svårt att bryta sig loss och vara och se ut som den man egentligen vill. Och vad vill man egentligen? Vad är påverkan utifrån och vad är min innersta vilja?
SvaraRaderaKram Helén
Det är så viktiga frågor att ställa sig.. och verkligen granska om det kommer från en själv eller inte. Att lära sig att lyssna inåt innerligt. Kramar
RaderaJag har ett barnbarn som älskade att prova mina skor och gick och längtade efter att en dag dansa i dem, men innan någon av oss hann fatta hur det gått till, så var de för små! Så kan det gå när man har en farmor med små fötter!
SvaraRaderaJag hoppas hon hittar lycka i sina egna skor!
Kram och nospussar från oss!
Ja, vad snopet. Tur att mormor och jag har samma storlek.. tror säkert hon finner sin egen lycka i sina egna skor. Kramar och nospuss tillbaka
RaderaDansat in nyåret i London lät spännande. Kul att du har kvar hennes fina klänningar.
SvaraRaderaIntressant inlägg på många sätt. Både jordnära och drömmande.
Kram Bosse
Ja, det var en underbar kväll.. dansade på fem dansgolv från fem olika årtionden.. det var fantastiskt. TACK för snällorden. Kramar från Liv
RaderaKära Liv, dina ord träffar som alltid mitt i. Stannar kvar och fortplantar sig. Så vacker hon är din mormor Karin och vad fint att några av hennes klänningar nu hänger i din garderob. Och jag ler igenkännande åt en barndom med trampande i högklackade skor. För mig var det mammas garderob jag älskade att gå igenom och klä mig i långa klänningar, hattar och höga klackar. Hos mormor var det smyckeskrinen som utforskades. Jag är så tacksam för de där härliga stunderna i barndomen. Leken och vägen mot vuxenvärlden.
SvaraRaderaOch lånade skor... ja, det är en resa vi alla måste göra. En resa som fortgår hela livet.
Ta hand om dig käraste Liv och även om jag är lite mer osynlig i bloggvärlden dessa dagar så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig och ständigt kikar in här i din kärleksfulla oas. Tack för att du går i dina fantastiska skor.♥
Kram Lotta
Ja, hon var och är vacker... på så många vis. Du skriver så vackert.. det blir som ett eget inlägg nästan och jag ser dig där i garderoben lekande, utforskande och på jakt efter din egen färd.
RaderaÅ jag tänker på dig ♥. Jag är också ganska osynlig i den här världen just nu men inte i tanken.
Den varmaste av kramar från Liv