Allt som är underbart..

... heter pjäsen på Playhouse Teater.

Det var en sannerligen underbar föreställning i mina ögon. Jag älskade den. Tyvärr var det sista föreställningen men jag är glad att jag hann se den innan den slutade spelas.

Handlingen kretsar kring huvudpersonens långa lista på allt som är underbart i livet. Den pendlar mellan skratt och allvar.  Som ett sånt där underbart tecken från livet så delades olika uppgifter ut till publiken och min uppgift blev att läsa upp punkten som löd: "Besluta sig för att man inte är för gammal för att klättra i träd". Jag bara skrattade när jag fick den, som den trädklättrarälskare jag är och sa att den passade bra eftersom jag älskar träd. I mina drömmars träd var det längesen jag satt vilket jag sa till en vän häromdagen och det här var sannerligen en påminnelse om just det. Ibland kommer vardagsmagin oväntat med fina budskap. Det tillhör allt det som gör livet underbart.

Nu blir det sillmiddag i växthuset..

... säger pedagogiska mamman glatt när jag kommer ner för trappen. Är inte det för kallt undrar jag. Det blåser kalla vindar och termometern visar på knappa 4 grader. Jag har lätt att frysa och är väl inte den mest entusiastiska inför idén. Det är tillräckligt varmt där, vi har motorvärmaren på svarar min mamma och ger mig en korg att bära.

När vi sen sitter där under glastaket och njuter sill med tillbehör så är det så himla mysigt. Jag frågade inte er innan säger mamma, ni hade säkert sagt nej då. Så är det kanske och jag får mig en tankeställare, tänk hur snabbt man säger nej till saker som kanske är precis det man behöver eller att man i sin bekvämlighet stannar inne istället för att utforska. Jag har en sån sida och den kommer fram tydligt ibland. Ännu tydligare när jag är trött eller mitt uppe i nåt annat.

Då krävs det en vänlig mamma som pickar en på axeln och visar en nya världar. Hon är bra på det min mamma och hon har förberett på ett fantastiskt vis. Sen sitter vi kvar och pratar en lång stund efter att maten är uppäten. Det är en skön stund. Att lyfta blicken och se himlen och ända vara inomhus i värmen är nästan som att sitta i ett tornrum. En stund jag behövde, som någon annan skapade och som jag behövde övertalas in i. Viktig lärdom just där och då.

Nu är jag tillbaka i min vardag och har roliga saker inbokade och lite ledig tid. Jag kommer minnas att ibland behöver man hjälp att vidga sina vyer och ibland behöver man stötta andra i att vidga deras. Öppna nya dörrar. 

Livets val...

(bild lånad av Cissie Westberg)

... livsval. Livs val.

Jag träffar en vän jag inte mött på länge, hon har bytt stad och hamnat i min. Sorlet från cafegäster, slamrande porslin och tankar som tänkts omsluter oss i vårt samtal. Vi pratar om livets vägar, hjärtas mod, andras åsikter och vad som är viktigt för oss. Saker vi insett och delar av livet vi övergett. Ett samtal där man möts för en stund men egentligen möts i något större.

Det är inte alltid vägskälen är tydliga och det finns ett före och ett efter men ibland är det så tydligt att nu väljer jag helt nya vägar och lämnar de gamla. Ibland är besluten självklara och det finns inget annat alternativ än att bryta upp från det som är oavsett om det handlar om tankar, förutsättningar, vanor, relationer, jobb eller något annat. Andra gånger krävs tid, möda och tankebubblande med sig själv och andra. Vissa fastnar i det steget och vågar varken kliva vidare eller vara kvar, som ett limboliv eller i väntan på att någon annan ska kliva in och ta beslutet åt dem.

Det är enkelt i efterhand att se livets vägskäl och vad som varit viktigt för där vi är idag men i stunden kan det vara trassligt eller ett litet beslut som får stora konsekvenser. Det kan också vara något som händer där man slungas vidare i livet utan att själv ha fått fatta det beslutet. Där man inte hinner med och inte kan återvända. Livet är sådant ibland.

Många gånger möter jag de som fastnar i livsvalen och ibland fastnar även jag där för länge. Man börjar undrar över konsekvenser, garantier och vad andra ska tycka. Men livet är ju mitt att leva, för mig är det viktigt att kunna göra det jag kan utifrån mina förutsättningar, vilja och förmåga. Jag vill inte blicka titta tillbaka och se att jag hade möjlighet att ta en väg men lät bli på grund av förväntningar, rädslor, normer eller lathet. Samtidigt är det viktigt att se att de val jag gjort tidigare utgick från vem jag var då och idag skulle jag göra annorlunda.

Min vän och jag skiljs åt med en varm kram där hjärta möter hjärta. Vi går åt varsitt håll, på varsin livsstig men vi följer båda vårt hjärtas väg.

100 dagar av NFI....

... var utmaningen som jag påbörjade för 100 dagar sedan och idag klev jag i mål och har fullföljt att publicera ett nytt för idag i 100 dagar.  NFI beskriver jag lite närmre i det HÄR inlägget.

Det har varit en spännande och härlig resa, ibland har utmaningen varit lätt och ibland lite svårare och jag har fått hitta på ett nytt för idag. Det har nu blivit en vana och även om jag kanske inte kommer göra den exakt varje dag så har den inspirerat, lärt mig och breddat min vardag. Jag kommer fortfarande då och då publicera nytt för idag ögonblick på instagram. Testa själv att uppmärksamma, skapa och upptäcka nya saker varje dag kanske under bara en vecka ifall ni inte vill kasta er ut lika handlöst som jag som har upptäckt att jag verkligen gillar utmaningar.