Allt som är underbart..

... heter pjäsen på Playhouse Teater.

Det var en sannerligen underbar föreställning i mina ögon. Jag älskade den. Tyvärr var det sista föreställningen men jag är glad att jag hann se den innan den slutade spelas.

Handlingen kretsar kring huvudpersonens långa lista på allt som är underbart i livet. Den pendlar mellan skratt och allvar.  Som ett sånt där underbart tecken från livet så delades olika uppgifter ut till publiken och min uppgift blev att läsa upp punkten som löd: "Besluta sig för att man inte är för gammal för att klättra i träd". Jag bara skrattade när jag fick den, som den trädklättrarälskare jag är och sa att den passade bra eftersom jag älskar träd. I mina drömmars träd var det längesen jag satt vilket jag sa till en vän häromdagen och det här var sannerligen en påminnelse om just det. Ibland kommer vardagsmagin oväntat med fina budskap. Det tillhör allt det som gör livet underbart.

Konsten att hoppa från ett träd...

Först klättrar man upp..
Tar sats...
Hoppaaaar...
För att slutligen landa i mjukt gräs.

Jag är fyra år på bilderna som pedagogiska mamman tagit.Texten är också hennes. Precis som i livet när man möter förändringar eller utmaningar, man måste klättra upp för att få överblick och samla mod, ta sats, våga hoppa trots pirr och ovissheter om gräset verkligen är mjukt när man landar. Vissa blir stående i trädet länge i tvekan, andra kanske kastar sig ut innan de hunnit fundera över vart det är bäst att landa.

Kanske föddes min kärlek till att vila på trädstammar där i mitt första klätterträd. Min mammas tillit till mig och uppmuntran av min lekfullhet, äventyrlighet och att jag kan göra allt jag önskar har följt mig genom livet. Det finner jag bevis på i mitt fotoalbum om inte annat.

Att lära sig klättra i träd är viktigt i livet. Om du kan konsten att finna trädgrenars trygghet och lita på att kroppen finner grenar som bär så tror jag både kropp och själ mår bra. Idag besöker jag ett av mina barnbarn, vi plockar smultron och vinbär tillsammans och hon får sitt livs första trädklättrarpremiär. Hennes tillit till mig när vi sitter där och dinglar med benen gör mig varm. Vi skrattar tillsammans.

Jag har inga egna barn men barns kärlek och vänskap finns i mitt liv. Mina barnbarn, min guddotter och min systerdotter gör mitt liv rikare. De är mitt hjärtas stjärnor. Jag ska lära dem allt jag kan. Klättra i träd står på den listan och när tiden är kommen även hur man hoppar från det. I luftens flygtur så kan vad som helst hända men det kräver att du vågar falla och lita på att gräset fångar dig. Men börja med att lita på trädet, det är en plats att njuta stunden på.

Jag har längtat..

.. efter att få sitta i mitt klätterträd. Idag var det dags.

Med en vän vid min sida och solen i blick innan snön började falla över staden så satt vi där och njöt trädlycka och delade tankar. Jag mår bra av att sitta i träd man är på något vis förankrad i jorden men med blicken mot himlen. Där mår jag bra. Jag är glad över att jag har vänner som gärna sitter där med mig och dinglar med benen.

Vi samtalade om hur man hanterar livets svårare perioder. Jag tror på acceptansen. På senare tid har jag börjat intressera mig allt mer för ACT (acceptance and commitment therapy) som har fokus på acceptans istället för att slåss mot negativa tankar. Det vill jag lära mig mer om.  Jag är i grunden en positiv person men man bör därför inte förneka livets skuggsidor eller tuffa känslor och tankar.

När molnen hopas går vi in till stadens mitt, från kulturhusets café så betraktar vi snön som faller medan samtalet fortsätter. Sen kommer solen igen och lyser upp hela plattan. Precis som i livet så passerar även snön som faller, förr eller senare kommer solen. Det gäller att minnas det och lära sig dansa i stormen även de stunder man längtar sol.

Betraktelser från en trädstam..

.. där jag vilar på rygg och tittar upp mot molnen. Vattnet kluckar i vattenbrynet som vilar under mig.  Jag tycker om att klättra i träd och vila på trädstammar. När jag ligger där har jag kontakt med himlen och jorden på en och samma gång.

Sol, moln och fåglar glider förbi i den skira grönskan som ramar in min himmelsbit. Häggdoft, lekfulla nyvakna fjärilar och dragspelsmusik omfamnar mig. Kristi himmelsfärdshelgen närmar sig sitt slut. Jag har haft en vilsam, härlig och dansant helg som jag tillbringat med människor jag tycker om.

Möten i solen med mamma, hennes man och min kattälskande vän. Långfika med K och stjärnsessan där vi bland annat diskuterar synkronicitet och ett skrivarprojekt som jag har just nu. När vi skiljs åt springer jag oväntat på min gymnasiekärleks bästa vän som jag inte träffat på över 15 år. Han är också från Dalarna och har bara bott här i tre veckor. Ibland är storstaden liten. Ett snabbt möte där vi pendlar mellan det förflutna, nuet och framtiden. Någon som är precis sådär gedigen som han var för 20 år sedan när jag lärde känna honom. Vardagsmagi på bästa vis.

Solsken, värme och vilsamma stunder kännetecknar söndagen. Lycklig Liv promenerar söder runt och fikar i Hermans härliga trädgård med en vän. Promenad i gamla gränder med kullersten under fötterna och nyutslagen syren som färgar luften lila. Våren är så vacker som bara våren kan vara. Jag är så lycklig som bara jag kan vara.

Den här sitter på mitt kylskåp för att påminna mig om det jag tycker är viktigt. Den är skapad av en annan Liv som också tror att vi alla  kan hjälpas åt att göra den här världen till en bättre plats. Hon bor i USA och jag hittade henne av en slump. Om du vill köpa något från henne så hittar du det HÄR. 

Höstliv

En höstpromenad med en latte macciato i ena handen och skärmflygaren i den andra.

Löv som prasslar och vatten som skimrar. Hus på vatten i Pampas Marina och träd som lutar sig över vattnet för att dricka. I ett av träden hittade jag en plats bara för mig där en trädklättrare som jag hade kunnat suttit i timmar. Men fika på Kungsholmen med skärmflygarens vän lockade mig ner. Vem kan motstå en fika? Cafét var inklätt i brunt och blått precis som jag och samtalet löpte in på resor vi gjort och vill göra.

Snart ska jag resa in i fantasins värld genom att se den fantastiska "Sagan om de två tornen". Sagor och äventyr trollbinder mig och gör livet ännu mera magiskt än det redan är.