Livets val...

(bild lånad av Cissie Westberg)

... livsval. Livs val.

Jag träffar en vän jag inte mött på länge, hon har bytt stad och hamnat i min. Sorlet från cafegäster, slamrande porslin och tankar som tänkts omsluter oss i vårt samtal. Vi pratar om livets vägar, hjärtas mod, andras åsikter och vad som är viktigt för oss. Saker vi insett och delar av livet vi övergett. Ett samtal där man möts för en stund men egentligen möts i något större.

Det är inte alltid vägskälen är tydliga och det finns ett före och ett efter men ibland är det så tydligt att nu väljer jag helt nya vägar och lämnar de gamla. Ibland är besluten självklara och det finns inget annat alternativ än att bryta upp från det som är oavsett om det handlar om tankar, förutsättningar, vanor, relationer, jobb eller något annat. Andra gånger krävs tid, möda och tankebubblande med sig själv och andra. Vissa fastnar i det steget och vågar varken kliva vidare eller vara kvar, som ett limboliv eller i väntan på att någon annan ska kliva in och ta beslutet åt dem.

Det är enkelt i efterhand att se livets vägskäl och vad som varit viktigt för där vi är idag men i stunden kan det vara trassligt eller ett litet beslut som får stora konsekvenser. Det kan också vara något som händer där man slungas vidare i livet utan att själv ha fått fatta det beslutet. Där man inte hinner med och inte kan återvända. Livet är sådant ibland.

Många gånger möter jag de som fastnar i livsvalen och ibland fastnar även jag där för länge. Man börjar undrar över konsekvenser, garantier och vad andra ska tycka. Men livet är ju mitt att leva, för mig är det viktigt att kunna göra det jag kan utifrån mina förutsättningar, vilja och förmåga. Jag vill inte blicka titta tillbaka och se att jag hade möjlighet att ta en väg men lät bli på grund av förväntningar, rädslor, normer eller lathet. Samtidigt är det viktigt att se att de val jag gjort tidigare utgick från vem jag var då och idag skulle jag göra annorlunda.

Min vän och jag skiljs åt med en varm kram där hjärta möter hjärta. Vi går åt varsitt håll, på varsin livsstig men vi följer båda vårt hjärtas väg.

Över en latte och en latte macciato..

.. virvlar samtalet i en soffa från Mio.

Jag och en härlig tjej som jag nyss lärt känna har slagit oss ner för en fika i en soffa på det nyöppnade Miovaruhuset mitt i stan. Att samtala om livets små och stora ämnen är något som jag aldrig tröttnar på. Att intensivt lyssna på någon annans livserfarenheter och tankar lär mig saker och gör mig inspirerad och i många fall även imponerad. Mina egna är jag ju alltför välbekant med och om jag inte hade möten i livet skulle jag inte växa som människa vilket jag finner nödvändigt.

Vänskap, livsval, begränsande föreställningar och att lämna platsen man växt upp på är några av de ämnen som avhandlas. Några av dem börjar slå ro som ett litet frö som nog mynnar ut i nya blogginlägg. Samtalet fortsätter på en stadspromenad och mina tankar löper vidare då jag lyssnar på sommarpratarna i min mp3 på väg hem.

Andras tankar och livsvägar slingrar sig kring mig i höstnatten under stjärnorna och jag är så oerhört tacksam för att jag är just här och just nu i mitt liv och på väg mot nya äventyr.

Schack matt?

Jag är en obotlig fatalist säger min vän samtidigt som hon drar ut ytterligare en slinga ur slinghättan. Det är början på ett intressant samtal om hur man tacklar saker och vad man tror om livet. Jag minns inte att just hon och jag har diskuterat detta ämne tidigare så jag ber henne förtydliga hur hon tänker... det intresserar mig och för egen del har jag funderat mycket på det.

Vissa saker tror jag inte att jag kunnat lärt mig på något annat sätt även om det inte alltid varit roligt under tiden. Men man kan lära sig något av de flesta situationer och välja att se det som en erfarenhet som man kan använda sig av.

Det var ett medvetet val att skriva VÄLJA för jag anser att vi väljer hela tiden. Även att välja att inte göra något är också ett val. Genom att inte förändra sig till exempel så VÄLJER man att stanna där man är. Alla ser det inte så men jag gör det och jag har haft förmånen att se när människor väljer att förändra sina liv totalt. Förändring är inte alltid till det bättre men att göra aktiva val tror jag är det. Vill jag bo här? Vill jag arbeta inom det här yrket? Medvetenhet med andra ord (ämnet som jag valde att gästblogga i när jag fick chansen hos Enbart).

Jag har inga enkla svar på frågan om ödet men vissa saker som hänt i mitt och andras liv känns ödesbestämda. Kanske är det så att man har olika livsvägar man kan välja mellan men det finns vissa broar som är de enda som man kan ta för att komma över till andra sidan där livsvägarna fortsätter. Mina funderingar fortsätter, som sagt har jag inget fullständigt svar på vad jag exakt tror ännu... det kommer väl. Men jag tror att vi har ett högre syfte med våra liv och uppgifter som vi är ämnade att ta itu med..

Hur tänker ni som läser? Tror ni på ödet? Vad väljer ni i erat liv?