Jag har en förmåga att säga ja...

... spontant och snabbt utan att tänka efter jättemycket ibland utan bara tänka att det låter kul.


Så när en kompis för några månader sen frågade om jag skulle med på en ridhelg med ett gäng tjejer så svarar jag ja efter att ha fått informationen att man inte behöver ha några förkunskaper. Ridhelg, du?? Mina vänners reaktion är obetalbar, en av dem skrattar så länge så jag börjar fundera över vad jag gett mig in på. Men om man inte vågar kasta sig ut i nya äventyr missar man ju upplevelser.


Men visst är jag nervös, jag har i stort sett aldrig suttit på en hästrygg och är höjdrädd och ett kontrollfreak. Intalar mig att det måste finnas snälla hästar som kan ta hand om modiga människor och det är ju bara att kliva av hästryggen om jag inte vill sitta kvar. För i livet måste man ibland våga och våga igen, utan garantier och utan löften men hur ska man annars växa. Jag tror ju att ridning omfattar frihet och en känsla av att se allt ur ett annat perspektiv, det vill jag pröva och har velat göra i många år.


Har du tackat ja till nåt mer frågar min vän mellan skrattattackerna? Ja, att testa SUP-yoga, det vill säga att yoga stående på en surfbräda ute i vattnet. Förmodligen kommer jag vara mer i vattnet än på brädan men man måste ju pröva åtminstone en gång. Jag vill leva så, att jag ibland tackar ja utan att tänka. Att jag får nya upplevelser tack vare min nyfikenhet och mitt mod även om jag gör det på darriga ben och en undran i tanken.