... vilar jag på en gren och blickar upp mot lövverkets skimrande tak. Fåglars kvitter ljuder i Slottskogen som fylls av azaleors doft och naturens lycka.
Det finns en vilsamhet och sällsam skönhet i naturens enkelhet och storslagenhet. Naturen är och jag vilar i den. Där finner tankar ro och närvaron blir påtaglig.
Azaleadalen i blom är svår att fånga i bild och ord, den behöver upplevas. För några veckor per år fylls den av allsköns färger i en blomprakt som öppnar sinnenas portar och hjärtats andlöshet. Det är vackert på ett sätt som gör mig andäktig. I naturens palats är det praktfulla ovärderligt och gratis samtidigt. En föränderlig skatt som hänför mig och lyfter himlens tak ännu lite högre än det redan är.
