Jag får en krans..

.. och midsommaren binder sitt skimmer kring mig.

Det glittrar i sjön som vilar nedanför oss där vi sitter ett stort gäng vänner som samlats för att fira den ljusaste av nätter. I sjön simmar jag långt ut, något som för mig är helt naturligt som simmat tvärs över tjärnar som ung. Varmt sjövatten gör att jag känner mig trygg och fridfull. Det är vackert och näckrosorna vilar i det mörka vattnet där träd och klipphällar speglar sig.

I två dygn bor jag i naturens kant, äter gott och njuter stunder utan tid. Sådana dygn alstrar energi. Naturen hänför mig och mina sinnen insuper allt som den har att erbjuda och jag älskar det. Jag går omkring osminkad med sjölockigt hår och i stunden är jag lycklig. Livet är vackert i sin enkelhet och storslagenhet på samma gång.

Träbänken vid berget har blivit grå av åren och smälter in i naturens färger. Det är en vacker plats och vi slår oss ner och njuter utsikten och talar om vackra saker som jag sparar i mitt inre. Ett samtal som berör den jag är, hur jag lever och vad jag vill. På kvällen tänds en lägereld och i skenet dricker jag cava och ser eldens stjärnströssel stiga mot skyn. Jag somnar till trädens sus och vaknar upp till ännu ett morgondopp i sjöns stillhet. När jag till staden kommer åter bär jag midsommarfrid och lycka inom mig.

Som älvbloss i mörkret leker eldflugorna..

...likt stjärnströsslade tomteblossgnistor lyser de upp och skapar naturlig magi.

Backwaters. Obeskrivligt att fånga i ord och bild men en naturupplevelse som fångar mig så det känns som min själ tvättats under stjärnors glans och palmernas prasslande blad. Det är så vackert så jag tystnar på tillbakafärden där mörkret är ljust. Jag njuter dess skönhet i total närvaro och utan att vara någon annanstans än i båten och mig själv. Det är så vackert, som att stanna tiden i ett paddeltag och glida på de stilla vågorna.

Klockor utan klang..

.. väcker toner inom mig. De spelar på strängar jag inte visste fanns och skapar inre musik av sin skönhet.


Naturen fyller oss med vilsam musik i form av susande träd, forsars brus eller humlors surr. Som en naturligt bakgrundskuliss väcker de otvunget sinnet till liv utan att man visste att det somnat. Men i hänförelsen vistas även vilan som ger lugn och frid. Det är viktigt att trycka på pausknappen ibland att vara i varandet och inte alltid vara i görandet.


I vilan kan man finna insikter, nyspunnen kraft och en visshet. När man springer i ekorrhjulet så tappar man ibland perspektivet och ser inte allt gott, vackert, njutbart som redan finns i överflöd i livet, dagen och som vilar i nattens krispiga tystnad. Det är svårt att lyssna inåt när varje stund är uppbokad, inplanerad och effektiviserad. För att höra den inre rösten krävs ofta stillhet för min del även om den ibland bryter igenom högljutt likt ett blixtnedslag i vardagens bakgrundssurr.


Tankestunder, hänförelseunder och naturell skönhet skapar denna vila och reflektionstid i mig, om jag slarvar känns det i kroppen. Den behöver denna naturliga urkraft för att vara i sitt flöde, så just nu tankar jag upp med så mycket vackert jag kan och ser till att boka in stunder med mig själv och  för mig själv. Klockornas klang kan nämligen bara nå den som tar sig tid att lyssna.

I naturens palats...

... vilar jag på en gren och blickar upp mot lövverkets skimrande tak. Fåglars kvitter ljuder i Slottskogen som fylls av azaleors doft och naturens lycka.

Det finns en vilsamhet och sällsam skönhet i naturens enkelhet och storslagenhet. Naturen är och jag vilar i den. Där finner tankar ro och närvaron blir påtaglig.

Azaleadalen i blom är svår att fånga i bild och ord, den behöver upplevas. För några veckor per år fylls den av allsköns färger i en blomprakt som öppnar sinnenas portar och hjärtats andlöshet. Det är vackert på ett sätt som gör mig andäktig. I naturens palats är det praktfulla ovärderligt och gratis samtidigt. En föränderlig skatt som hänför mig och lyfter himlens tak ännu lite högre än det redan är.

 

Önskerubrik: Om du fick välja ett ord att ha stående nånstans hemma, vilket skulle det vara då?

Undrade Anita när jag bad om önskerubriker

Oj, vad jag har funderat på det där. Jag gjorde tolkningen bokstavlig det vill säga att jag bara får välja ETT ord. Det här har verkligen snurrat hos mig och jag har funderat, värderat och filosoferat. För det finns många ord jag tycker om men om man får välja ett så måste man ju också tänka på nackdelen med ordet och om det kan omfattas i ett annat ord.

TACKSAMHET var ett av de ord jag har tänkt mest på. Tacksamhet har förändrat mitt liv och är något jag dagligen använder oavsett om det är under tuffa perioder eller bra perioder. Att lyfta blicken och känna tacksamhet mot små saker och stora saker förändrar dagen. Det är skillnad om man njuter av att andas in den friska luften eller om man fokuserar på kylan. Det handlar i min värld många gånger om hur jag tolkar och betraktar något. Så tacksamhet var ett av de ord jag övervägde men om det var det enda ordet så är jag inte säker på att jag skulle välja det.

Tacksamhet är bland det finaste jag vet men det kan ju också missbrukas och göra så att man inte tänker efter vad man vill ha. Om jag enbart hade varit tacksam över att jag hade ett fast jobb med bra lön även om jag inte längre trivdes hade jag aldrig vågat säga upp mig och det är ju bland det bästa jag gjort. Om man är tacksam över att någon vill ha en kanske man inte får den man vill ha i en kärleksrelation. TACKSAMHET är fantastiskt men jag tror på att ibland ifrågasätta eller sträva efter något annat.

Ett annat ord var GLÄDJE. En av mina absoluta favoriter är Kay Pollack och hans budskap i boken "Att välja glädje". Han vill att vi ska ställa oss frågan, kan jag välja glädje nu? Och ibland kanske det bara handlar om att glädjen är att man lever eller att man har tak över huvudet. Men jag tror att om jag valt GLÄDJE så hade det kunnat ses som ett tecken att jag inte tror sorgen har en plats i våra liv och att man alltid ska gå omkring med ett klämkäckt (och då stundtals stelt) leende på läpparna och inte våga sörja i de stunder det behövs.

Jag tror nämligen i stunder av sorg att det inte finns någon annan väg än rakt igenom den. Om man inte vet hur det är att vara ledsen kan det vara svårt att uppskatta den himlastormande glädjen. Men visst kan det finnas ett stråk av glädje i sorgen. Man kan vara glad över den tid man fick tillsammans, eller att man fått haft  jobbet under den tid det varade eller att den tiden varit så fin att man sörjer när den är över. Att sörja är ju någonstans en reaktion på att man har haft det bra, att man vågat drömma, att man älskat någon väldigt mycket eller att man önskat att det varit annorlunda.

SKÖNHET är ett annat ord jag tycker om. Skönheten i det som vi möter, som en klarblå himmel, en annan människa som ler och en nyutslagen blomma eller en vacker solnedgång. Men ordet skönhet har missbrukats i min mening och har ofta en klang av ideal. I mitt liv finns det mycket som jag tycker är vackert som kanske ingen annan benämner som det, men jag tror att om jag valde ordet skönhet så är det lätt att det tolkas fel. Jag möter mycket vackert i min väg och jag uppskattar skönheten i en stjärnhimmel, en vackert gjord latte och i ett hantverk men jag tycker inte om att vi värderar skönhet i ideal som alla ska skriva under.

NATUREN är också ett av de vackraste ord jag vet. Att vara i naturen, lyssna på naturen, hitta mönster i naturen och bara insupa naturen är verkligen balsam för själen. Det finns något där som gör att många av oss känner frid, samlar energi och kraft. Man ser sin litenhet och storhet i naturens famn upplever jag. Jag kommer närmare mig själv i mötet med naturen. Men jag älskar också staden, dess puls, kullerstensgator och där naturen möter staden så enbart naturen blir inte heller ordet jag skulle välja. Jag gillar kontrasterna men med naturen ständigt närvarande.

Men ordet blir nog KÄRLEK för det är nog ett av de vackraste orden jag vet. Då tänker jag kärlek som ett mycket större begrepp än bara den mellan två människor. KÄRLEK som något som kan omfamna hela livet och allt som kommer i din väg om du vill och väljer. I min värld kan kärlek omfatta alla de andra orden som jag funderat kring, det handlar om hur man ser det. Kärleken till livet, familjen, din älskade, det du gör, den glädje du känner, nuet, det du har, naturen, skönheten du betraktar och allt det du är tacksam för. Kärleken finns överallt. Man kan ju också då och då ställa sig frågan: Kan jag välja kärlek nu?

Så, om jag fick välja ett enda ord att smycka mitt hem med skulle det bli KÄRLEK, det är som ett himlavalv där stjärnorna tacksamhet, glädje, skönhet och natur lyser klart och i samklang med varandra. Vilket ord väljer du?

Naturlig kraftkälla...

.. är de ord som sammanfattar tjejhelgen.

I naturens famn där skog möter hav och där vind möter stillhet tillbringar vi den första helgen i September. Värmen från brasan bryter av mot havet som piskar mot klipporna när vi anländer. Vilsamt, mäktigt och alldeles underbart.

Samvaro, närvaro och tillvaro med min syster och hennes vänner är en gåva som man inte kunde tacka nej till. En helg utan klocka då vi sover tills vi vaknar. Första natten så för mig vågorna in i drömmens land och jag besöker Hawaii där havet är annorlunda men dess ljud detsamma. Hembakt bröd, vyn över havet, 5 härliga tjejer möter mig vid frukosten. Tänk jag har allt jag någonsin önskat i den stunden.

Letandet efter svamp resulterar i att mina läppar av bär äro blå. Lingonen lyser röda mot riset och solen skimrar genom lövverket. Krispig luft och skogens doft väcker mina sinnen. En vedeldad bastu gör att badkrukan i mig kastar sig ut i det kalla havet en av Septembers första dagar. Det är ett mirakel i sig. I solens famn stillas havet och vilar still när solen går ner. Vi äter tacos, dansar framför wii, skrattar högt och jag vaggas ovaggad till sömns till ljudet av havet. Nästa dag så säger jag adjö till klipporna, havet, skogen och några sista bär slinker ner innan det åter till staden bär.

Jag är loj, utvilad och lugn i kropp och själ när jag återvänder. Naturen har alltid den inverkan på mig och trots detta är jag så beroende av stadspulsen. Det är kontrasterna som ger mig balansen. En blandning av aktivitet och vila, av sött och salt och av skratt och eftertanke. Låt oss leva livet lekande.

Med en doft av liljekonvalj och syren..

... slår sommaren till med all sin kraft.

Blommor och grönska väller fram och det är outsägligt vackert. Solljuset silas genom skogens tak och koltrastar kommer i min väg. Deras vackra sång kantar den ljusa natten och de vackra morgnarna. Naturens cykler och årstidernas skiftningar fascinerar mig. Förändring är oundviklig i livet och likadant är det i naturen, jag försöker därför njuta av varje årstid och dess egenheter.

Sommaren är fantastiskt vacker och det är skönt med sommarkvällar, ljusa nätter och värmen när den kommer på besök. Men jag tycker om våren, hösten och ja till och med vintern. November tillhör inte favoritmånaden för min del men då arbetar jag på att gilla läget.

Många jag möter kämpar emot årstider, vädret och saker som vi inte har någon som helst kontroll över. Slöseri med energi anser jag och försöker rikta min energi till de saker som jag vill fokusera på. För det är ju som Bengt Renander uttrycker det så klokt i boken "Kreativiteten kommer av sig själv" :

En blomma förbannar inte att solen gått ned..
.. den fäller ihop sina kronblad och möter natten

Ett glas fläderblomssaft...

... avslutar en skön tisdag.

Saften är kokt av min kickboxande vän och jag sänder henne en tanke av tacksamhet för att hon delar med sig av det som livet har att erbjuda på mer än ett sätt. En sann inspirationsperson och skön vän (även om hon sparkar hårt så det gäller att inte stå i vägen).

Idag kom katterna hem från kattvakten. Det är tomt när de inte är här men jag vet att de har det så bra när de är där (undrar ibland om de ens kommer att vilja komma hem). Sushi och kvällspromenad med min magiska vän. Naturens skönhet, vänskap, vilda hallon och myggors bett kantar vår promenad.

Drömmar om ett hus med torn vid en sjö som min vän hittat. Livsvägar som förändras, nya stigar som trampas upp och gamla som man lämnar bakom sig. Katterna väntar hemma och gos med dem får avsluta en skön dag. Vänskap, kattgos och hemkokt fläderblomssaft, det gör vardagen vacker. För jag vill fånga dagen likt den vattendroppe som fångades i stjärnans mitt. Natur och universum möts.

Tur att Svedmyraskogen aldrig stänger...

.. den finns där vakande över mig när jag lägger mig på kvällen och väntar mig på morgonen.

Det är det första jag ser när jag öppnar mina ögon eftersom mitt sovrumsfönster är som en tavla av skogen som skiftar skepnad efter väder och årstid. Skogen jordar mig och suset i träden påminner mig om min barndoms skogar inpå knuten.

Där blommar liljekonvaljen, växer blåbären och lavarna klättrar över stock och sten. Dofterna skiftar med väder, vind och temperatur och ger mig och många andra den andro vi alla behöver. Skogen fylls med hundar och barn som leker där och de vuxna springer, promenerar och filosoferar. I den bor räven som bet min katt Marilyn men även rådjur, harar och igelkottar.

Så det är tur att den aldrig stänger och jag hoppas den får stå kvar där den är länge till. Den ger mycket och kräver inte så mycket tillbaka men vi måste vara rädda om vår skog. Att kunna vakna till fåglars kvitter och skogens sus under vår och sommar är som balsam för själen.

Alldeles gratis men samtidigt ovärderligt.

Stressade träd...

Häromdagen lyssnade jag på naturfotografen Mattias Klums sommarprogram. Han berättade att en forskare från Yale har upptäckt att vissa träd i skogen i Borneo har slutat reproducera sig själva till följd av den stress de utsätts för genom att vi skövlar skogen och den klimatpåverkan den utsätts för.

Kan ni tänka er? Skogen är stressad och bromsar på så vis sin egen överlevnad... Jag har aldrig besökt Borneo men har varit i regnskogar i andra länder och det är ju en fantastisk miljö. Det känns inte rätt att en sådan miljö inte ska få finnas kvar. Om vi fortsätter skövla som nu kommer det inte att finnas några orangutanger kvar i Borneo om 8-10 år.

Jag har faktiskt inte ens tänkt på att även träd kan bli stressade, har inte sett det så men samtidigt så är det så självklart att även de påverkas av allt som händer. Men det viktiga är att det går fortfarande att förändra, ett eget ställningstagande jag själv kommer att ta hädanefter är att alltid kolla innehållsförpackningar och helt enkelt inte handla något som innehåller palmolja. Jag vill helt enkelt i min vardag inte bidra till detta.