Människorna ler och glömmer snön som föll igår och hoppas att våren är här för att stanna.
Det hoppas även jag, även om jag älskar en riktig vinter så känns det som att nu är det tid för vår. Jag vill hänga undan vinterjackor och ställa undan vinterskor. Jag hoppas min lusta till ordlek också ska avtäckas och skrivarglädjen komma tillbaka. Den senaste tiden har den legat ganska mycket i ide och kanske är det fågelsång som väcker den till liv.
Jag har lovat mig själv att inte känna prestation inför att blogga och det gör jag inte heller utan låter bloggen vila ganska mycket men jag saknar leken med ord och virvlande tankar som jag kan fånga och sätta på pränt. Men livet sker, utmaningar möter mig och kanske är det så att nu är det inte orden jag ska fånga så mycket som att bara vara i livets flöde och låta orden i sin lekfulla form komma till mig när det är dags.
Nu tänker jag kliva ut i solskenet, leka mellan strålarna och sen möta en vän i stadens mitt för att äta middag och sen gå på bio och njuta av att livet är just här och just nu och bara njuta av att vara omfamnad av kärlek, livslust och solstrålar.
