Det finns så många odansade danssteg..

.. i min kropp.

Kanske beror det på att jag under så många år tappade bort kärleken till dansandet, precis som jag tappade bort kärleken till skrivandet. Jag vill dansa och dansa igen. Jag vill kunna mera, hitta olika stilar. I danspassen får jag så mycket av det då de omfattar så många danser. Dessutom är jag inte beroende av att ha någon att gå på kurs med utan kan bara dyka upp när jag vill.

Att därför delta i ett zumbaevent med 3 timmar Zumba och 45 minuter Kangoo Jumps kändes verkligen som en bra idé när min tränande vän kom med förslaget. Idag var det dags och även om jag innan undrade om jag skulle orka alla delarna så bär musiken och dansglädjen mig genom dagen. Lite trött nu i kroppen som får vila resten av kvällen, men lycklig över att jag och dansen funnit varandra igen.

När det är rätt så är det lätt skrev jag för en månad sen. Dansen är det för mig. Det märkliga är att precis som med skrivandet så pekar livet med hela handen kring att det här ska ha ett stort utrymme i mitt liv. Undra om den pekande handen fanns där bakom en dimma de år jag inte såg den? Undra om det är något mer spännande jag tappat bort och ska återfinna, eller något som jag ännu inte hittat? Tur att livets skattjakt fortsätter för man vet aldrig vad man finner.

Men dagen innebar även en utmaning, att hoppa omkring på konstiga skor och träna samtidigt genom Kangoo Jumps var sannerligen något att bita i för Fröken Papphammar. Men jag höll mig på fötterna och rev inte ner mina medmotionärer som jag var rädd för. Det var definitivt ansträngande och kul att prova. Kommer dock inte bli min träningsform, jag tror att det blir för enformigt för att tillfredsställa mig.

Visar ett klipp nedan för nyfikna. Min nyfikenhet handlar dock om er läsare. Finns det nåt som du som läser hade glömt och hittat tillbaka till eller en nyupptäckt passion som du tänker ta med dig resten av livet?