Till mina läsare..

.. härliga ni.

Ni är en stor del av det som gör bloggandet härligt och roligt. I mötet sker något mer än bara orden kan framkalla.

Jag vet:
- att många av er saknar bloggpiraten. Han och hans trainee har lovat att komma tillbaka men de har fullt upp med harpaltarna.

- att jag har några önskerubriker som inte blivit skrivna men de kommer. Många gånger behöver de mogna i tanken.

Jag vill:
- fräscha upp bloggen och ändra layout. Men jag tar det under semestern. Dags också att rensa upp i länklistan som inte är aktuell. Om någon har tips om sidor med gratis blogglayouter tar jag gärna emot dem. Jag har inte lärt mig själv hur man gör.

Jag undrar:
- om ni lagt märke till att jag svarar på era kommentarer. Inte för att ni måste läsa mina svar men jag vill bara uppmärksamma er på det om ni skulle vilja läsa. Jag tycker om att kommunicera och skriva mina tankar och inte bara låta dem hänga i luften.

- vilka ni är? Jag har närmare 30 personer som följer bloggen (via bloglovin och RSS-flöde) men jag är inte säker på att jag vet vilka alla är. Om du läser och aldrig kommenterar, skriv gärna en rad i det här inlägget. Jag är ju en nyfiken person.. men det finns inga måsten så ni väljer själva om ni vill kommentera.

- vad ni vill läsa om? När jag inledde bloggen handlade den mycket om livet. Jag liknade det vid ett tåg, och en smörgåstårta och pratade om gamla cirkusdrömmar och min kärlek till trädklättring. Nu på sistone har det blivit mer om min vardag för att fästa mina minnen på pränt till mig  själv men jag tror jag vill tillbaka till inlägg som mer speglar vad jag tror på och tycker är viktigt. Vad tycker ni?

Jag är tacksam:
- över att just du finns. Oavsett om du kommenterar eller inte. Att någon tar sig tid att läsa mina tankar oavsett om du delar dem eller inte. I tanken ger jag dig denna blomma som är en stjärnexplosion i lila. Den fyller mig med lycka för jag tycker den bär en skönhet som framträder mer ju längre du tittar på den. Precis som jag är säker på att du också gör om du visar alla dina facetter, även de du inte är nöjd med. Det är det som gör oss till människor.

Mina läsare?

Till mina härliga läsare,

Vissa av er kända till viss del eftersom ni kommenterar och tycker till och andra för mig helt okända. Jag älskar kommunikationen och reflektionen som gör att det inte bara är en enmansshow även om det till stor del blir det. Att kommentera är dock självklart inget måste. Vill inte ha några måsten i bloggvärlden helt enkelt. Till er som skrev tänkvärda saker på förra inlägget så har jag nu svarat, gör inte alltid det men nu kändes det viktigt. Har tänkt ofta på det, vill ni att jag svarar under samma inlägg gör jag gärna det, men återkommer ni och läser eller vad föredrar ni?

Till er okända läsare, en del av er surfar bara in efter en sökning medan andra återkommer men skriver aldrig. Har hittat min blogg länkad från bloggare ibland som aldrig kommenterat hos mig, det gör mig nyfiken. Ibland i verkliga livet så säger nån att det har läst i bloggen och då har jag ibland ingen aning om att de ens följer den. Okända läsare, vilka är ni? Vad är det som gör att ni återkommer?

Till alla läsare, vad vill ni läsa om? Marken är uttorkad och så har stundtals min skrivinspiration varit under sommaren så nu undrar jag om ni har några önskemål. Det är självklart min blogg men jag kan inspireras av att skriva nåt som jag själv kanske inte haft i åtanke, det kan vara en rolig utmaning.

Ni svarar bara om ni vill men jag har funderat en del på alla ovanstående frågor. Jag är oändligt tacksam för att ni finns därute och bidrar till mitt bloggande och bloggvärlden är så långt mycket mer spännande än vad jag visste när jag började. TACK!

Idag har jag för första gången sett en glimt av mig själv på youtube, inte för att man kan ana att det är jag om man inte vet det men min rygg skymtar förbi på ett foto under mindre än en sekund (i fyra snabba klipp runt 2,18) när jag gör en tandem charleston med en annan dansant clown. Om man blundar så är ögonblicket förbi men nu har min rygg you-tube debuterat i alla fall. Det är sånt jag inte kan låta bli att dela med mina läsare (oavsett om de orkar titta eller ej) men jag räknar inte med att ni ska se mig men jag vet ju att jag finns där.

Lev väl och ta er gärna tid att svara på frågorna om ni har lust. Men man gör precis som man vill, precis som resten av livet. Men jag hoppas att ni alla sjunger er egen sång och dansar er egen dans. Det tänker jag fortsätta göra.