I wear the smile you gave me..

... står det på linnet i ett skyltfönster.

Det får mig att stanna till och le. Jag älskar som bekant ordspråk och lek med ord. Jag bär leendet du gav mig. Så oerhört sant, ett leende möts ofta av ett annat leende. Men vi bär leenden tack vare snälla ord, något som gör oss glada, ett minne, andra människors handlingar eller kanske bara höstlövens glans.

Vi bär de leenden vi gett varandra, en sån fin tanke. Som lyckoringar på livets vattenyta som sprider sig längre ut tills ingen vet var det började och ingen vet vart det slutar.

Höstkrispig morgonluft...

... strömmar in från balkongen och den nya dagen vaknar med solsken och klarblå himmel.

Min rygg känns bättre och jag känner doften från mitt varma yogithe som startar denna lördag i september. Detta oskrivna blad med inplanerade händelser som riktlinjer men samtidigt med oväntade möten, stunder och alla de möjligheter som faktiskt en ny dag bjuder på.

Veckan avslutades med glasstund vid vattnet med skärmflygaren. Därefter var det skönt att komma hem till systers hemlagade middag, äppelkaka och en film. Jag somnade till under filmen som jag redan sett men det känns rofyllt att göra det med en syster vid sin sida. Denna dag bjuder (förutom det vackra vädret) på ett besök hos skärmflygaren och sedan 40-årsfest dit jag kommer i blommig klänning och med prickigt paket.

Värm någon med ett leende uppmanar lappen som sitter på Hermans restaurang. Att man kan värma någon med ett leende det vet jag så väl, jag blir åtminstone varmare när någon ler mot mig. Så idag ska jag försöka göra just det, le mot de som jag möter på livets stig.