Bland glada färgglada kuddar, goda bakverk och lekfulla möbler..

... glömmer vi regnet och den grå himlen för en stund och fylls av färg. Men samtidigt skapar den en utmärkt kuliss för en höstfika. Det är en perfekt bakgrund till ett samtal i närvaro.

För mig är samtal fyllda av substans, livsåskådning och tankar kring stora och små saker något som ger mig kraft, inspiration och påminnelse om vad som är viktigt för mig. Hon är en sån person som inspirerar mig genom att bara vara den hon är i sin äkthet. Någon jag möter helt utan mask trots att vi inte känt varandra länge, kanske för att acceptans och nyfikenhet är något vi båda delar.

Själv undrar jag vari min nästa utmaning ligger när det gäller min egna utveckling och vad som blir livets nästa steg. Det ska jag fundera över på Hawaii där tiden finns att se min vardag ur ett annat perspektiv och väva drömmar på en magisk plats.

När vi skiljs åt så är det fortfarande regnigt men när jag tar en promenad genom stadens regnvåta gator så glittrar stjärnströssel, längtan och lyckokänslor i mina fotspår.

Hösten målar regnbågar..

 .. i sina egna färger. Ovanför våra huvuden och i vattnets spegling.

Djurgårdens träd, gamla i ålder men varje årstid skiftar de skepnad. Beroende på väder och vind så varieras deras dräkt. Jag är förälskad i hösten, den tar andan ur mig och väcker alla sinnen. Jag vill stanna tiden och bara sparka i de fallna löven och känna värmen kantad av skir kylslagen höstluft.

Naturens egna kyrka är ständigt närvarande och vackrare än de flesta av byggnader. Dess tak himlavalvet fyller livet med stjärnglitter, stormar, stilla regn och smekande sol. Livet likaså vars kuliss du inte alltid kan ändra men däremot de danssteg du väljer när du kliver ut på scenen. Ibland dansar jag i acceptans, andra gånger i anpassning men jag kan även välja egna steg som jag dansar rebelliskt i otakt. Dansen är min tolkning. Ingen dansare är den andra lik utan i varje steg ser man en skymt av någons själ och tolkning av rytmen endast personen kan höra.

En tom bänk inbjuder till att andas höst under ett färgat valv som lövströsslar den som vilar i dess skugga. De där platserna som finns där vi kan möta oss själva eller andra. Det är som att vandra i en saga där vad som helst kan hända. I sagan livet är vi hjälten som fann lösningen där den minst anades eller som behövde visa sin sårbarhet, stolthet eller sitt mod för att skriva om slutet på sin saga.

Jag är en drömmare och längtare. En person som inte kan gå förbi den ensamma bryggan utan att sätta mig där och drömma, reflektera och bara njuta av vågskvalpet och trädens sus. Längtan efter en höstupplevelse fick mig att ta promenaden. En stillad längtan där vid drömmens skymning.

Under kastanjen..

.. heter cafeet där jag och en vän tar en födelsedagsfika på hennes dag.

Jag är på jakt efter ett stammiscafé då mitt gamla bytt ägare och jag inte hittar hem där längre. Kanske blir det här, dock en önskan om skönare stolar eller till och med fåtöljer.

Kastanjeglitter och solströssel klär Stockholm i höstens tid. Älskade höst. Du som sveper in mig i färg, varma halsdukar, sköna skor och kryddad choklad. Du som tar mig med på promenader och får mig att njuta långfikor med rosiga kinder. Romantiska hösten som så många möter med bävan. Jag möter den med öppet hjärta och ett stort leende.

Höstblom och äppeldoft....

... möter mig på mina promenader.

Jag omfamnar hösten med kärlek, andas in den krispiga luften i stora hungriga klunkar och njuter av lövens skiftande färg som målar hela skogens palett.

I många omkring mig finns en ton av sommarsaknad och vintersorg. Men nuet är här och genom att fylla det med sorg och saknad över något man inte rår över är att slösa med dagen idag och med sin energi och livskraft anser jag. Jag fyller livets fruktkorg med tacksamhet likt en äppelskörd. Även om du inte gillar hösten så finns det något just här och just nu som du kan glädjas åt. Allt det du har istället för det som fattas dig.

Alla årstider har något med sig som jag tycker om, om du inte håller med så är jag övertygad om att det i ditt liv finns något som glädjer dig. Platsen du bor på, dina vänner, en riktigt god kopp kaffe. Ibland är det ljuvt att få sakna men om saknaden tar över så missar du något här och nu. Om du vandrar i sorgens dal måste du få vara där, men om du sörjer en årstidsväxling som kommer att komma och gå så bor höstdimman inom dig och inte vilande över det daggtäckta gräset.

Med hösten kommer mörkret och till alla er som saknar ljuset, jag hoppas ni hittar det någon annanstans. Jag vet att vissa behöver det mer än andra men hösten kommer oavsett så jag tror på att söka efter det som skänker ljus så länge istället för att banna mörkret. Articifiellt, naturligt, på annan ort eller på annat sätt.

Man måste inte älska hösten men jag tror på att acceptera den. Jag tror nämligen på att om svamparna i skogen redan är plockade eller gömmer sig väl, ät blåbär istället.

Jag sparkar de blöta löven..

.. som samlats i drivor.

Att sparka i löv är en höstaktivitet som passar bra när tankarna snurrar. Ett oväntat erbjudande dök upp som jag nu överväger. Du tänker för mycket är något som jag hört ganska många gånger under mitt liv men för mig är reflektion en naturlig del av livet. Kanske tänker jag för mycket men vem ska avgöra det? För mycket för vem förresten?

Mina fötter tycker om att sparka i löv, gå på ojämnt underlag, vandra på sandstränder och dansa natten lång. Det gör nog att jag har båda fötterna på jorden även om jag ibland svävar i det blå tankemässigt. Kontrasterna är det som gör livet skiftande, precis som de höstlöv som samlas i alla de storlekar och i ett sprakande färgspel. Livets äventyr är ju just det, skiftande. Ett äventyr utan strapatser, spännande möten och oväntade vändningar är ju inget äventyr. Så jag går vidare ut bland höstlöv, stormar, vackra dagar, kalla nätter och tar emot livet som det är.

Höstkrispig morgonluft...

... strömmar in från balkongen och den nya dagen vaknar med solsken och klarblå himmel.

Min rygg känns bättre och jag känner doften från mitt varma yogithe som startar denna lördag i september. Detta oskrivna blad med inplanerade händelser som riktlinjer men samtidigt med oväntade möten, stunder och alla de möjligheter som faktiskt en ny dag bjuder på.

Veckan avslutades med glasstund vid vattnet med skärmflygaren. Därefter var det skönt att komma hem till systers hemlagade middag, äppelkaka och en film. Jag somnade till under filmen som jag redan sett men det känns rofyllt att göra det med en syster vid sin sida. Denna dag bjuder (förutom det vackra vädret) på ett besök hos skärmflygaren och sedan 40-årsfest dit jag kommer i blommig klänning och med prickigt paket.

Värm någon med ett leende uppmanar lappen som sitter på Hermans restaurang. Att man kan värma någon med ett leende det vet jag så väl, jag blir åtminstone varmare när någon ler mot mig. Så idag ska jag försöka göra just det, le mot de som jag möter på livets stig.

Ännu blommar det....

..i höstens trädgård. Skönheten finns både om man sänker och lyfter blicken. Skönheten bor även inom oss om vi bara vågar se den och slutar leta i de mörka skrymslena efter det vi inte kan eller inte har. Vi har så oerhört mycket mer än vi ser precis som vi inte kan se alla stjärnor samtidigt på en stor vacker stjärnhimmel som glimmar i höstnatten.

Livet finns här och nu. Lev livet levande och minns de som lämnat oss. Så länge minnet och kärleken finns så lever de vidare även om de inte finns ibland oss. Kärleken överlever döden. Sorgen måste också få plats, den är naturlig men samtidigt sörjer vi för att någon har gett oss glädje.

Jag tar ett djupt andetag och är så oerhört tacksam för alla de jag har omkring mig men även de som jag haft omkring mig. Ni som fattas mig bär jag med mig och vårdar ömt i minnet. Ni lever fortfarande där.

Vaknade tidigt...

..kanske för att det är så roligt att gå till jobbet eller kanske för att jag har en förkylning på gång.

Det har varit en intensiv men spännande vecka såhär långt. Min bokcirkel förgyllde måndagen bland lampor och kitsch på en indisk restaurang på Söder. Igår coachade jag och det är ju bara underbart. Jag fullkomligt älskar det. Som tur är har jag coachkurs torsdag och fredag så jag kommer att få massa coachning i alla dess former.

Men nu är det dags att gå till jobbet och sätta igång. Tur att det finns flextid när man vaknar tidigt (vilket inte är så vanligt för en sjusovare).

Måste bara visa en bild från Svedmyraskogen som öppnar sig bara några hundra meter från min port. Underbar att ha tillgänglig för en tjej som är uppvuxen på landet.. nu är den klädd i höstens färger men på vårarna doftar den av liljekonvaljer. Alltid lika vacker.

Önskar er alla en mysig onsdag!