... inleder spunk-letandet då jag träffar en vän.
För ni minns väl att Pippi gick på spunkletarjakt? Man vet inte vad en spunk är men man vet när man hittat den så det blir vår utgångspunkt i jakt på det min vän vill ha i sitt liv. Vita papper, färgglada pennor, frågor som flyger och bilder som vi hittar och vandrar in i och andra verktyg att använda för att hålla fokus blir resultatet av några timmars spunkletande. Roligt har jag under tiden och det ska bli väldigt kul att få dricka champagne när spunkmålet är uppnått, nu har vi ritat kartan och det är ju ett bra första steg när man ska på skattjakt.
Pippi är verkligen en skön förebild och just nu är jag som sagt helt såld på Pippi Power (av Gitte Jörgensen) som nog ska läsas om för ytterligare inspiration. Fylld av tacksamhet för det som är bra i mitt liv så tar jag och lyfter luren för att ringa min sportiga lillebror för råd kring det som är mindre bra.
Hans diagnos blir: muskelbristning i vaden efter kickboxning (och troligen en som aldrig fått chans att läka helt och därför återkommer) och hans ordination blir: ingen hårdbelastning, aktivera muskeln lagom men överbelasta inte, värme, kontakt med sjukgymnast för behandling så inte muskeln går helt av. Linement, lagoma promenader och spikmatta får bli mina hjälpredor på vägen. Kontakt med massör för rekommendation om sjukgymnast blir ett av delmålen. Vaden ska vara läkt till Herräng dance camp om 5 veckor.
Jag har en klar målsättning när det gäller min rehabilitering och en skön känsla i magen inför min väns spunkjakt. Jag andas sommarluft och drömmer sockervaddsdrömmar i den rosa skymningen. Jag ser blomsterprakt breda ut sig i min väg både i livet och på sommarmark. Jag lyssnar på kroppen och vandrar varsammare på livets stig. När sommarnatten övergår till mörker så kommer stjärnhimlen att tändas. Då sover jag sedan länge och ikväll tänker jag ta följande visshet med mig:
I still believe in love, miracles and everyday magic.
