Jag läser några talande rader...

.. ur boken Gränslös kärlek, österländsk visdom i vardagen av Ed & Deb Shapiro. Det här är raderna (återfinns på sida 68):

"Varje vacker blomma växer ur mörk jord, med hjälp av kompost från andra vackra blommor som redan vissnat; näckrosen växer upp ur tjock dy och träder fram ofördärvad. Utan den här dyn, utan komposten skulle tillväxten bli hämmad om inte omöjlig. På exakt samma sätt kan vi använda våra bekymmer och problem, våra svårigheter eller negativa tillstånd som själva grunden för det som krävs för tillväxt. Det är här våra rötter finns, det här är djupet av vår visdom och medkänsla finner näring".

Det är så vackert formulerat och det finns så mycket visdom i de raderna. Vi kan inte undvika negativa erfarenheter, de är en del av livet. Gandhi ska ha påtalat att konflikter är naturliga (och neutrala men det går jag inte in på här) och något som behövs i livet. När vi är barn uppstår en konflikt när omgivningen inte förstår vad vi försöker säga när vi pratar vårt egna språk och vi anstränger oss för att göra oss förstådda.

I konflikter och av våra erfarenheter växer vi, om de inte fanns skulle vi inte utvecklas utan vara stagnerade och inte förändra oss och lära oss saker. Det är där vi lär oss kompromissa, vad som är viktigt för oss, hur vi vill göra annorlunda nästa gång osv. Men konflikter med en fredlig lösning är oftast avsevärt trevligare än de där vi krigar. Är det inte just det vi gör ibland, krigar med problemen, våra erfarenheter och livet?

Vi är alla vackra blommor, med egna negativa erfarenheter som gett oss näring att bli de vi är. Det är upp till oss vad vi gör av det och om vi kan se det. De erfarenheterna har oftast kännetecknats av besvikelser, tuffa perioder i livet och kan ha väckt rädslor. Mina har ökat min förståelse för andra och för mig själv. De gör också att jag uppskattar de perioder när jag kan skörda frukterna, allt är lugnt och livet känns bra.

När det gäller blommor, trädgårdar och livet tror jag på att vara varse vad man lyfter fram och hur man betraktar saker och ting. Buddha ska ha sagt följande fråga som jag tror vi alla borde ställa oss då och då:

Hjärtat är som en trädgård. Det kan odla medkänsla eller fruktan, motvilja eller kärlek. Vilka frön planterar du där?