söndag 23 september 2012

Ingen kan vara nere med en ballong...

.. som Nalle Puh säger.

Så när jag i min skog springer på två ballonger under gårdagen så sprider sig ett leende. De senaste dagarna har jag haft stunder av vemod och funderingar över en del sidor av mitt liv. För mig är det viktigt av dagar med reflektion och eftertanke. Även om jag är optimist så tror jag inte på att trycka undan känslor som tvivel, vemod och  funderingar kring livet. Man ska acceptera dem, vara i dem och lyssna på vad de har att säga. Men ibland fastnar man lite.

Idag kände jag att nu får analyserandet vara över (min analytiska förmåga har en tendens att ibland fastna i överanalyserande) så jag försökte hitta ballonger att ta mig upp med. Jag messade en vän och bad om ett peppmail (ingen människa är en ö anser jag) och fick det finaste av peppmail som hjälpte med perspektivskifte och hitta tillbaka till tilliten. Sen dansade jag i två omgångar, när tankarna trasslar in sig tror jag på att antingen göra nåt med händerna eller låta kroppen arbeta så tanken får vila ett tag.

När jag kryper till kojs så känner jag att mina ballonger lyft mig en bit. Det känns gott att somna på.

8 kommentarer:

  1. Sänder dig en ballong som bär dig den stund du behöver. Styrkekramar och varm kärlek hänger i snöret till den. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin ballong, den plockar jag ner och tar med mig in i livet. Kramen

      Radera
  2. Alltså så här är det:
    Din blogg är så vacker och inspirerande. Du är så galet inspirerande. Dina ord lyfter mig från marken tillsammans med ballongerna och ja t o m vädret denna måndag är helt splendido
    Önskar dig allt gott denna vackra dag
    kramar
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack!! Jag känner mig inte som en inspiratör men tänk att jag kan ha den effekten, det gör mig oerhört glad.
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Vackert och klokt skriver du! Härligt med goda vänner som kan få en att lyfta! Precis som du tror jag att tvivel och vemod hör livet till. Utan motgångar ingen utveckling!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt klokt skrivet.. utan motgångar ingen utveckling, dör det ligger det ju mycket i. Om man bara gled fram på en räkmacka skulle man inte ha speciellt mycket utveckling.

      Kramar och tack för fina ord

      Radera
  4. Sanna ord! Det svåra kommer också och ingen kan undgå det.
    Minst av allt fly från det, förr eller senare hinner det i kapp en...Så mycket enklare när det finns andra runt omkring! Ha det bäst! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen, jag behöver de där människorna omkring mig och att vara i känslan.. det är ju en del av livet.. men det är skönt med axeln att luta sig mot, någon som lyssnar och får mig att se saker ur ett annat ljus.

      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen