Alla är rädda för spöken..

.. sjunger de i parkteaterns uppsättning av "Kåldolmar och kalsipper".

Jag sjunger med, jag är uppvuxen med de där sångerna. I sommarkvällens värme vandrar jag sen längs med stadens vatten. Jag slår mig ner på en kaj och lyssnar på stadens ljud blandade med vattnets vilsamma kluckande och funderar lite över texten.

Ja, alla är vi rädda för spöken. De vi själva eller andra skapat åt oss. Som vi inte ser men som ibland kanske gör att vi fattar beslut utifrån något som inte är verkligt men som gör att vi stelnar till i tanke och i handling. Som hänger över vår axel och blåser oss i örat när vi är på väg att göra något som skrämmer oss, är ovant eller en utmaning som innebär att vi vandrar in på en ny väg.

Var inte rädd för spöket, utan fråga vad det har att lära dig och vad den skyddar dig ifrån. Kanske kan du binda en mental blomsterkrans och bjuda upp ditt härliga lilla spöke till livets dans. För om alla är rädda för spöken så är ju även spökena rädda för sig själva.

För i tiden så var midsommarnatten en natt av magi, symbolik och ödesmättad kraft. Källvatten förvandlades till vin, man kunde finna platser där en skatt fanns nedgrävd och vi plockade blommor och drömde om kärlek. Magin och tron fanns där för vi skapade den, spöket gör det av samma orsak. Om du lyssnar till magin så finner du den, om du lyssnar på spöket så stärker du det.

Så plocka blommor och dröm om kärlek, leta efter skatter och jubla när du finner dem. Om du inte kan göra källvatten till vin så kanske du skapar delikatesser på annat sätt. Jag har smakat magi idag då jag åt en dröm som någon bakat. Av enkla ingredienser kan den godaste kaka bakas och öppna dörrar in till barndomens minnesvrå. Om vi sammanfogar det vi tror på i livets recept kan vad som helst hända.

Skimrande midsommardrömmar, sköna stunder och blomsterprakt önskar jag er och alla småspöken. Njut vackra sommarnätter och skimrande gryningar där ni kan finna ny kraft och gå er egen väg.