onsdag 2 oktober 2013

Jag tappar nästan rösten...

.. trots att kroppen är pigg i övrigt. Lite hosta kantar tystnaden men bara som bakgrundskuliss ibland.

Det är lite intressant när man tvingas in i tystnaden och behöver spara orden för att rösten behöver vilandet. Sinnena skärps och man observerar saker man inte annars märker. Att också inte kunna uttrycka allt man vill är en annan fasett av den vardag där man inte tänker på det. Att dessutom längta tystnad när man kommer hem efter en dag där man ibland behövt pressa fram rösten vid några tillfällen är en annorlunda känsla. Jag tycker om tystnaden men brukar inte längta den på det viset. Den går ju att slå på och av i vanliga fall.

Men drömmaren och reflektören får ta större plats i tystnadens rum. Den där delen av mig som har huvudet bland molnen och fötterna på jorden precis som gubbarna på Sl:s nya klistermärken som jag tycker så mycket om. Den som kan vandra genom staden när himlen målas i rosa och aprikos över taknockarna och höra den inre rösten blandas med musik jag älskar. Musik som får mig att dansa fram lite när jag går utan att jag ägnar en tanke åt vad andra ser. Fötterna är ju fortfarande på jorden.




8 kommentarer:

  1. Jag får ofta stämbandsinflammation och måste vara tyst många dagar innan det går över, så jag vet hur det är när tillvaron tystnar! För av någon konstig anledning så börjar alla andra också att viska eller vara tysta omkring mig! Precis som om jag blivit både stum och döv!
    Jag har gärna tyst omkring mig ibland, men inte pågrund av sjukdom!
    Krya på dig!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det intressant hur andra reagerar.. roligast var en person i min närhet som sa att nu måste du vila rösten sen så pratade hon med mig massor de två dagar som det var värst.. jag log och nickade.. men det är ju lättare att vara tyst om någon inte inleder en i samtal.. för inte bara som lyssnare utan det var saker som behövde en reaktion eller ett svar..

      Jag tycker också mer om den valda tystnaden men finner även saker i den jag inte styrt själv..

      Kramar

      Radera
  2. Skickar över en krya på dig-kram. Passa på att umgås riktigt ordentligt med drömmaren i dig som inte kräver att orden uttalas för att underverk ska ske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Vilken fantastisk fin formulering och mening.. den tar jag med mig.. att passa på att umgås med drömmaren i mig som inte kräver ord <3

      Radera
  3. Tänk vad du kan vända på något som skulle få så många att bara se det mörka, till något ljust, och faktiskt vackert. Vilken
    skatt du har!
    Krya på dig,
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint tänkt av dig, jag tänkte inte så mycket på att det faktiskt är det jag gör. Tack <3

      Radera
  4. Hoppas rösten piggnar till, snarast det går!
    Själv har aldrig drabbats av den sorten hesheten :) men skulle nog uppleva det som en aning jobbig. Det där när vi inte har kontroll... och du skriver så bra och fint om tystnaden. Karm och krya på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den börjar komma tillbaka igen.. det var en aning jobbigt men samtidigt en nyans av livet man inte möter.. och tystnaden var skön.
      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen