Doften av en solvarm tomat...

... från pedagogiska mammans växthus är bland de vackraste  och sinnligaste dofter jag vet.

Även om jag i år inte var där i skördetid kom kärlekens budskap i tomatform på bild från finaste mamma. Ett hjärta i rött som vuxit i kärlek. Även om man vet vad man planterar så vet man inte vilken form det kommer visa sig i. Det är vackert tycker jag. Att sedan plocka den varsamt och fota av den till mig eftersom hon vet att jag skulle älska den bilden. Det är min mamma på så många vis, delar det små glädjestunderna som för mig ibland kan vara de största. Det är inte så svårt att gissa vem som lärt mig uppskatta livets detaljer och se med upptäckarögon på världen. Hon har visat mig i hela livet och gett mig gåvan att hänföras och använda mina sinnen. Det är en stor gåva.

Idag dimper det ner ett kort på hallgolvet från pedagogiska mamman med ett klokt citat från Nalle Puh på framsidan. Älskar ordspråk och detta tänker jag ta med mig in i livet och veckans utmaningar:

Jag tar små steg och jag tror jag kommer att gå långt (Nalle Puh)

Ibland kan det hända att man vaknar i ett land utan bestämda planer för dagen..

.. och lägger sig i ett annat på kvällen. Livets äventyr leker sig fram under semestern ibland.

Med ett sug efter att göra nåt den sista semesterveckan och utforskande av drömmar gjorde att vi hamnade i Ericiera i Portugal. Ett fiskesamhälle som nu har nästan mer fokus på surfingen som ligger ca 40 minuter utanför Lissabon. Ibland leder en livet helt rätt och vi har hamnat på det mest fantastiska Guesthouse man kan tänka vid namn Omassin.  De har världens härligaste ägare och det är som att landa i sig själv bara genom att kliva in. Yoga,  fantastisk vegetarisk mat varvas med härliga möten och en möjlighet att surfa för alla som önskar (själv fortsätter jag surfa på livet) eller kanske en holistisk massage.

Det ligger utanför Ericiera så vi vandrar genom byar med små gränder och gamla hus med havet och bergen som kuliss. Det är en plats att återvända till känner jag redan. Men med havet, sanden mellan tårna och solglitter i håret så vill jag bara vara i närvaro, böckerna blir inte lästa, mailen inte besvarade och tankarna är inte snabba utan som lekfulla vindar som virvlar runt. Jag antar att det kan kallas semester.

När vi klivit ur skogens kant och möter solnedgången..

... kommer en liten nyfiken igelkott vandrande i det rosafärgade ljuset. Det är ett av de ögonblick jag plockar med mig när jag imorgon vänder åter mot staden.

Under de dagar jag har varit här så har jag liksom loggat ut från vardag, internet och måsten. Jag har samlat på ögonblick, sinnlighet och närvaro. Min rastlösa sida, det analytiska tänkandet och min vana att vara på språng har fått vila. Istället har läsning, promenader, älvens melodi, vackra himlar och att umgås med familj och vänner fått vara det som fångat mig och mina dagar. Det har varit skönt och nödvändigt. I vilan händer massa, vad vet jag inte ännu men om inte frön fick tid att gro skulle inte de kunna möta ljuset i sin nya prakt. Livets trädgårdsmästare lutar sig tillbaka och inväntar vad som gror härnäst i livets trädgård.