Balance is in the mind..

... and not in the body säger yogaläraren i Indien lugnt när jag står och vinglar i en position som är utmanande för mig. Det ligger så mycket i det tänker jag, för att kunna finna balansen i positionen behöver jag finna den inom mig.

Det handlar inte alltid om det yttre som ska vara i balans för att man ska känna en inre balans. Ibland kommer balansen inifrån och jag tror att vi oftast vinglar till lite i livet. Men ibland är det bra att stanna upp och försöka utifrån där man är att finna den balans man kan i stunden, men det är inifrån den kommer i många fall.

Det handlar inte alltid om att vara motiverad utan ibland handlar det om att ha bestämt sig. För mig var det så igår kväll när jag skulle boka in min morgonyoga. Jag var inte speciellt motiverad utan var mest trött efter intensiva dagar men jag har ju lovat mig själv att yoga minst en gång i veckan och de ursäkter som bubblade upp lät faktiskt vaga även i mina öron. Så jag bokade passet, ställde klockan och kände mig ganska pigg när den ringde klockan 5. Väl på yogamattan blev det så tydligt varför jag var där. I yogan och i dansen är jag som mest i kontakt med min kropp. Hela min kropp och jag känner och registrerar spänningar och vad som känns bra och vad som känns stagnerat. I meditation och andningsövningar landar jag i mitt inre, i min kärna och i det som är.

Jag är så glad att jag funnit "mitt" yogaställe här i Stockholm. Jag hade några önskemål när jag kom hem från Indien och hade insett att yogan ska vara en del av mitt liv . En av dem var att jag just nu vill fortsätta utöva den formen av yoga jag prövat på i Indien, Hathayoga enligt Sivananda. Mitt andra önskemål var att jag ville yoga på morgonen, dels för att det är bästa sättet att starta dagen men även för att jag inte vill ha kvällarna uppbokade. Ytterligare ett önskemål var att det ska vara lätt att ta sig till jobbet och därmed är en yogastudio några minuters promenad från Södra Station perfekt. Mitt sista önskemål var att hitta yogainstruktörer som korrigerar mycket. Jag är ny inom yoga och jag kan ibland ha ganska dålig koll på min kropp, jag behöver någon som visar vägen men även tänjer mina gränser och utmanar mig. Att få en djupare förståelse för yoga och att låta meditationen och vilan vara närvarande var också viktigt. Ibland går alla önskningar i uppfyllelse eftersom jag fann yogastudion Conscious Life  som uppfyller alla mina önskemål. Ibland kan det vara viktigt att vara specifik i det man vill ha om en önskan ska kunna gå helt i uppfyllelse.

När jag yogade i Indien (vilket jag gjorde minst varannan dag i 5 veckor) var det som att ha privatlektion. Jag utvecklades så mycket tack vare  Haridas som instruerade, rätade till, lyfte upp, tänjde gränser och förklarade. Jag behöver det och min kropp likaså.  Det var det jag behövde påminna mig om igår, att jag funnit precis det jag behöver och jag inte behöver vara utvilad och i balans för att gå dit och yoga. Det är kanske till och med då jag behöver det som mest. Ännu mer kanske också för att visa för mig själv att jag och mina egna löften till mig själv är viktiga.

Stretching the limits...

… är en mening som kommer till mig i yogasalen.

Jag tänjer mina gränser och hittar nya möjligheter eller klarar saker jag inte kan. Det är inte alltid bekvämt och stundtals får det mig att känna mig otrygg, lite rädd och stundtals obekväm. Jag lyssnar till kroppen men utmanar den och mig själv på en nivå som är nyttig för mig.

Lita på mig, du kommer klara det här säger yogaläraren när han kommer fram till mig och utmanar mig att gå baklänges ner i brygga. Han lägger en hand under min rygg och rädslan för att falla handlöst baklänges vecklar ut sig i mitt bröst men jag litar på honom och böjer mig bakåt och klarar det. Med en lätt hand som stöd går jag sedan upp igen efter att ha stått där en kort stund. Jag sa ju det säger han och ler.

 Man klarar så mycket mer än man tror i många lägen men ingen har sagt att det ska vara enkelt, utan oro eller att man behöver klara allt själv. Någon annan kan se en förmåga i dig som du själv inte insett att du hade och ibland behöver du lita på någon du inte känner men som kan det dom kan. Samma yogaledare utmanar mig att testa att stå på huvud vid mitt första träningstillfälle med honom efter en noggrann koll att jag inte har nack- eller ryggproblem.

Jag som känner mig som en nybörjare på yoga får med hans stöd för att finna nya perspektiv och träna andra färdigheter. Han är ju trygg i att han vet hur han ska lotsa mig och se till att jag inte faller. Han är grundad och kunnig i yogan och jag är det inte men han stöttar mig i att få min kropp att inta nya positioner och tänja sina gränser men på ett varsamt sätt och hela tiden med ett fokus och en tydlighet att man inte ska pressa kroppen eller göra saker som är för obehagliga utan känna efter. Det handlar inte om prestation.

Yogan är stor här och det erbjuds i alla varianter. Jag prövar mig fram och just nu så passar hans lektioner mig för att de innehåller det jag behöver och är en bra introduktion till mig som är ny. Att yoga en och en halv timme kostar ca 40 kr och lärarna är mer än erfarna och väldigt välutbildade. En av yogalokalerna är magisk med utsikt över havet men den ledaren är många gånger lite för snabb i tempot för mig som är ny men någon som jag kommer gå till ibland.

Att tänja sina egna gränser ibland är nyttigt och att göra det med varsamhet. Att våga nytt är viktigt för mig. Det är en del av mitt växande. Att våga göra något nytt behöver inte alltid handla om att göra mer, det kan handla om att göra mindre. Som att om man är en person som ständigt är på språng kanske man ska stanna upp ett tag, att vila sinnet och kroppen som jag fick i hemläxa var ett sätt för mig att tänja min gräns.

Det är inte alltid nån annan kan avgöra när vi tänjer en gräns utan det är vi själva som vet, behöver jag träna på att säga nej oftare eller våga begära något för min del. Är det att åka ensam som är min utmaning eller att gå den där kursen jag drömt om. Men ingen har sagt att det ska vara lätt, utan smärta eller inte få oss att känna oss sårbara. Att tänja gränser kan ge träningsvärk men det får oss att växa.

Ibland kan det hända att man vaknar i ett land utan bestämda planer för dagen..

.. och lägger sig i ett annat på kvällen. Livets äventyr leker sig fram under semestern ibland.

Med ett sug efter att göra nåt den sista semesterveckan och utforskande av drömmar gjorde att vi hamnade i Ericiera i Portugal. Ett fiskesamhälle som nu har nästan mer fokus på surfingen som ligger ca 40 minuter utanför Lissabon. Ibland leder en livet helt rätt och vi har hamnat på det mest fantastiska Guesthouse man kan tänka vid namn Omassin.  De har världens härligaste ägare och det är som att landa i sig själv bara genom att kliva in. Yoga,  fantastisk vegetarisk mat varvas med härliga möten och en möjlighet att surfa för alla som önskar (själv fortsätter jag surfa på livet) eller kanske en holistisk massage.

Det ligger utanför Ericiera så vi vandrar genom byar med små gränder och gamla hus med havet och bergen som kuliss. Det är en plats att återvända till känner jag redan. Men med havet, sanden mellan tårna och solglitter i håret så vill jag bara vara i närvaro, böckerna blir inte lästa, mailen inte besvarade och tankarna är inte snabba utan som lekfulla vindar som virvlar runt. Jag antar att det kan kallas semester.

Premiär för gästblogg hos Vida

För ett tag sedan så frågade jag min vän K som bor där solen alltid lyser om hon kunde gästblogga om yoga hos mig. Det ville hon så hon blir min premiärgästbloggare. Tack underbara K för att du tog dig tiden att skriva om dig och yogan.

K har själv ingen egen blogg men läser min regelbundet så allt ni skriver kommer hon att läsa. Om någon annan läsare vill gästblogga hos mig så är ni mer än välkomna. Det kan handla om saker ni tycker är viktiga, en vändpunkt, livet eller egentligen vad som helst.

Så mina damer och herrar, här kommer första gästbloggen på The adventure of life.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Yoga är inget för mig…eller kanske?

Så gick mina tankar angående yoga, ibland är det härligt att ha så grymt fel! I min text ska jag beskriva vad yoga betyder för mig och varför jag rekommenderar det till alla jag känner.

I mitt arbete och liv i Stockholm upplevde jag otillräcklighet och ofullkomlighet. Jag hade aldrig tid, allting planerades och ändå räckte inte tiden till. Min träning har alltid varit intensiv och svettig, alltså nedbrytande och inte energigivande.

Jag mötte en kvinna som rekommenderade yoga och meditation, och min första tanke var just det; ”yoga och meditation är inget för mig, så flummigt och dessutom svettas man ju inte på passen”…i det här fallet var mina fördomar baserade på luft och byggda av rädslor och motstånd till att prova på något nytt.

I samma veva fick jag erbjudande om att bo i Kalifornien och jobba. I köpcentret fanns en yogabar, första månaden gick och jag passerade den 2 gånger om dagen på väg till och från jobbet. En dag gick jag in och frågade om jag kunde prova på, såklart kunde jag det.
Förresten vad har man på sig på ett pass…mina fördomar var ju munkar i gula skynken…..

Det här klarar jag enkelt—jag tittade mig runt i lokalen och jag var yngst, de äldsta var ett par i 75 års åldern som senare berättade att de gick på yoga för det var ett så bra komplement till att spela golf. Första instruktionen var att ligga på rygg med handflatorna uppåt och andas in och ut och tänka SAT på inandning och NAM på utandning, hur svårt kan det vara?

Ja helt omöjligt visade det sig, mina ap-tankar for från gren till gren, hjärnan försökte hjälpa men stjälpte mera än hjälpte. Efter intoningen började passet, där fick jag för plättlätt, jag var slagen med hästlängder av pensionärer och de andra deltagarna, bara att tänka i tävligstermer bevisar ju att här är en tjej som verkligen behöver yoga, då yoga handlar om att göra sitt bästa utifrån förutsättningarna som är just NU! Det finns inget rätt eller fel inom yoga. Allt är perfekt precis som det är, nuet är det enda vi har och vi kan endast agera på det som sker just nu.

Ja! Yoga är allt, glädje lycka, livskvalitet, utmaningar, rädslor, motstånd samt delaktighet, att vara en del av helheten.

Hemligheten bakom yoga är att göra det bästa utifrån dina förutsättningar, om du lyssnar till din kropp så berättar den för dig vad behovet är just nu, ibland är det smågodis och film, ett gott skratt, ibland en solhälsning eller skulderstående och ibland ett förlåt beroende på vad just du behöver just NU!

Yoga för mig är allt, den är för mig ett sätt att skapa balans, uthållighet, smidighet och rörlighet både mentalt och fysiskt. Inom yoga finns det flera skolor, ta till det dig som passar dig och lämna resten därhän, så tack för du har läst, så ta ett djupt andetag och aktivera livskraften, prana, ki, chi eller pneuma, jo förresten yoga var någonting för mig!

Kram K