Vill du följa med mig till Dubrovnik...

... frågar en vän.  Varför just Dubrovnik undrar jag. För att det ska vara vackert och jag vill dit svarar hon. Inom ett dygn är resan bokad efter att kattvakt har tillfrågats. 

Det år så vackert så det slår andan ur mig. Min drömmare och skrivande sida väver historiska äventyr och fantasyhistorier som spinner magi i gränderna. Det är jag nog inte den enda att göra, serien Game of Thrones är delvis inspelad här. Vissa platser känner man sig hemma på och trivs direkt, detta är en sådan. Vi bor i en gränd i Gamla Stan och jag känner mig hemma där även om trapporna upp till den är som ett träningspass. 4 dagar där vi tar en stund i taget men samtidigt förundras över det vi hinner och finner. 

I den här gränden bodde vi i en liten
enrumslägenhet.

Dagarna fyller vi med det vi tycker om, värmen väljer att omfamna oss och vi njuter av en oväntad sommarglimt i mitten av Oktober. Jag tycker om att betrakta miljöer, människor och njuta av det jag finner. Mandariner, citroner, granatäpplen och oliver hänger från dignande grenar och växer vilt överallt. Det är vackert och precis som i livet så finns det alltid frukter att skörda men beroende på var du befinner dig så är det inte alltid av samma sort. 

Morgonmarknad med frukt, grönsaker, hantverk,
och blommor. Älskar den typen av marknader.  

Gamla staden är Dubrovniks hjärta i min mening även om vi utforskar andra delar. Att vandra på stadsmuren och bli andlös av den skönhet staden, naturen och havet bjuder på öppnar mitt hjärta på vid gavel. Jag får hålla i mig ibland då min höjdrädsla gör sig påmind och det suger i maggropen och jag håller mig i murens stadga när avståndet ner är långt. 

Under takåsarna bor hopp, tro och amor sjöng Karl Gerhard.
Takåsar är vackra, jag tycker om att blicka ut över takåsar
och att se en stad från ovan.

Vi njuter god mat, gott vin och mysiga uteserveringar. Marmorn skimrar som om den vore regnstänkt men det är i de mindre gränderna som jag finner charmen även om det storslagna runt huvudgatan är vackert på sitt sätt. 

Att äta frukost i en gränd och fundera över
vad man vill fylla dagen med gör att min
resenär och äventyrare njuter livet likt
det fluffiga skummet på min cappuccino. 

En morgon bestiger vi ett berg under gassande sol för att sedan ta en båt ut till ön Lokrum (som ni skymtar från första bilden) där vilda påfåglar vandrar omkring bland ruinerna av ett kloster och Fort Royal. Vi lägger oss på en klippa vid havet och njuter av att bara vara i solen. När vi vänder åter till staden så är det som att resa mellan två världar. 

Mot bergets topp längs slingriga vägar.
Vildväxande salvia, rosmarin och lekfulla
fjärilar kantade vår väg upp mot berget. 

Utsikten från när vi nått vår uttänkta topp,
vi tog linbanan ner efter att ha blickat
ner på vår stad. 

Lokrums klosterruin

Påfågel i sin skimrande skrud

En vy som likväl hade kunnat vara från Hawaii,
här vilade vi still till havets sång.

Vad gör man den sista dagen på en fantastisk resa? Vi fyllde den med bad, sol och att lugnt njuteri. Genom att göra ett veck i tiden och resa bort så kan man samla kraft och få perspektiv på vardagen som väntar hemma har alltid varit min upplevelse från mina resor. Ett tips från uthyraren av lägenheten ledde oss till en alldeles fantastisk strand där man ser Dubrovniks gamla stad och berget vi besteg i bakgrunden, där var det gott att bara vara. En fantastisk sista dag på en härlig resa. Knappt tre dygn i tid men så mycket mer i upplevelser och lagrad energi. Till Dubrovnik vänder jag gärna åter.

Väl värt en halvtimmes promenad, det finns en strand mycket
närmare men den här var vackrare. Trapporna ner hade fler
trappsteg än jag kan räkna men väl värt det för att nå denna strand. 

Till och med en badkruka som jag passade på att bada, över
20 grader i vattnet och så klart att jag önskat jag tagit med snorkeln.
Det får bli nästa gång. 

Klädsträcken pryder staden vart man än går,
mot den blå himlen känns det som ett konstverk
i sig. Ett sådant man behöver lyfta blicken för
att upptäcka.. som med så mycket annat i livet.

Livet är fyllt av mysfikor och besök..

...  och jag loggar ut från nätet och orden.

Istället fyller jag livet med mysfikor, dans, besök av finaste guddottern som får mig att se tunnelbanan som ett återupptäckt äventyr genom att med glädje njuta av resan och inte destinationen. Jag samtalar om livets allvar med hennes mamma, min finaste vän som lagar mat och delar cava med mig. Min systerdotter fyller 6 år och vi firar hennes livsdag. Pedagogiska mamman kommer på besök och tillbringar en helg hos mig. Den avslutas med att min bror och hans sambo kommer förbi och vi umgås i köket. Vardagen från Dalarna kommer hit på besök några timmar och blandar sig med min.

Jag promenerar genom staden, dansar så svetten lackar, gläds åt att pennor gör att barn i Zimbabwe kan skriva sina prov. Jag funderar över de stora sakerna i livet och gläds åt det små, jag njuter höstens glitter och spöregnets rytm. Mitt i alltihop spontanbokar jag en resa för några dagar till Dubrovnik med en god vän.

Men orden leker inte över bloggens sidor just nu, de vilar i mitt inre för att födas i nya kaskader den dag det är dags. Har känt ett behov av natur, vänner, vila och dans. Datorn har använts sparsamt och det har känts bra. Men jag kommer tillbaka, när orden pockar på och skrivaren i mig fått vila lite och bida sin tid. Då kommer lyckocirkelinlägg och vardagsreflektioner. Vem vet, kanske även det dyker upp en ny väg? Det hoppas jag på, för äventyraren och livsutvecklaren i mig längtar efter det.

Fem slumpmässiga vänliga handlingar..

... under en och samma dag var förra veckans läxa på kursen i "The science of Happiness" som jag läser just nu.

Älskar såna hemläxor även om jag ännu inte gjort den då livet varit fyllt av vänner på besök och min systerdotters 6-årsdag. Men nu ska jag göra det någon av de nästkommande dagarna och tanken är att det kan vara allt från något stort till något lite men att man varierar vad man gör under dagen. Jag har redan några ideer och de andra handlingarna plockar jag i stunden.

Bakgrunden till att vi får den här utmaningen är att det har visat sig att om man under sex veckors tid gör 5 slumpmässiga vänliga handlingar under en av dagarna (utspritt över veckan funkar inte lika bra) så upplever man en högre grad av lycka. Om ni vill läsa studien så finns den HÄR.

Tanken med att inte göra samma handling är att det inte visat sig ha samma effekt kanske för att man inte på samma vis känns speciellt utan snarare blir en rutin. Jag tror verkligen på medmänskliga, vänliga och kärleksfulla handlingar eftersom jag tror att det är vad som gör den här världen till en bättre plats och att det sprider sig som kärleksfulla cirklar. Just därför så har jag även valt att haka på en 21-dagars utmaning för att sprida vänlighet. Om någon annan vill göra samma sak så finner ni den HÄR och den startar idag.

I dessa utmaningar så tycker jag att vi inte får glömma bort att vara kärleksfulla, vänliga och medmänskliga även mot oss själva, det är helt enkelt så att vänlighet, medkänsla och självmedkänsla får världen att glittra och stjärnströsslet att falla ner över vardagen, livet och även de svåra stunderna.