När rastlöshet och inspiration återvänder..

... så inser jag att jag börjar bli frisk igen. Hostan är kvar men lusten är tillbaka.

Jag har varit sjuk och varit hemma från jobbet för första gången på 2,5 år. Då är det bara vila och återhämtning som gäller. Istället för att fira en drömskapande väns nya stig i livet får jag stanna hemma. Jag börjar leka med en app där jag med magi skapar en bild av mig som häxa. Dessa älskade häxor som fascinerat mig sedan jag var liten. I min värld är inte häxor något negativt utan man kan välja att använda sin magi och kraft till goda skapelser.

Häxkonster för praktiskt bruk av Malcolm Bird var en älsklingbok i min uppväxt, jag ritade häxor och ramade in och gav bort i julklapp. Jag fick mina morföräldrar att teckna häxor med mig. Så häxan som symbol är för mig en förebild, någon som går sin egen väg, skapar magi och läkning av egen kraft och med små medel men med kraftfull styrka. Som kan finna andra världar inom och utom sig själv och en häxa är nog särdeles äventyrlig.

I badet om morgonen läser jag boken "Big Magic" som handlar om skapandet och att leva i kreativitet med glittret av magi. Det glittrar till i mig och skapar nytt stjärnströssel som får virvla runt en stund och fånga det som fångas upp men som också kan leda till nya tankar, insikter och skapelser. Vi är alla magiska skapare.

I häxors tid kan man välja att plocka fram sin inre häxa. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad andra tycker om hennes val, hennes sätt att leva och hur hon värnar om visdom. Men i min värld delar häxor med sig i systerskap, medmänsklighet och väljer att göra världen till en bättre värld. För det kan man ju välja, vad sänder du ut, vad ger du och vart väljer du att lägga din fokus. Det innebär inte att man snubblar på kvasten ibland men en riktig häxa reser sig upp och vandrar vidare i den riktning hon önskar. 

En nässelfjäril slår sig ner på min axel..

... när jag sitter och läser på gammelstugans trapp.

Jag stannar upp i andakt och sitter helt stilla. Där sitter den lugnt under minst en minut innan den flyger vidare på sin färd i livet. Det är ett sånt där möte som gör mig jublande glad. Vardagsmagi och andlös närvaro på samma gång. Jag minns en blå fjäril som satt sig på mitt knä en lång stund när jag var barn. Det var semester och vi hade hyrt ett hus och i trädgården där jag satt landade en fjäril på mig.. Jag älskade den stunden och den fjärilen.

Det är något med fjärilar som fascinerar mig, jag följer dem med blicken när jag ser dem. Fjärilar sägs symbolisera kreativitet och förändring, för mig symboliserar de även frihet, lekfullhet och närvaro. Många gånger har jag tänkt på de fjärilar jag mötte i södra Laos som var stora som småfåglar. De var magiska, men så var hela den platsen magisk.

Lycka kan vara svårt att fånga i ord kanske bär de samma flyktighet som fjärilen. För mig handlar det mycket om lyckostunder, lyckounder och en känsla av välbehag. Det handlar inte om att sträva efter att vara ständigt lycklig eller lyckad och om man inte är det känna att man är misslyckad. Men för mig handlar det om att njuta det som är och att vara i de lyckostunder som bjuds.

Det går att träna upp sina lyckomuskler eller snarare välbefinnandemuskler. Det är faktiskt inte så att optimister har färre negativa känslor eller upplevelser än de som är pessimister, men de handlar om hur de hanterar och tolkar dessa. Lyckan är något jag har valt att fördjupa mig i både i tanken men även när jag läste en gratis webkurs med namnet "The Science of Happiness" som Universitetet i Berkley ansvarar för. En varm läsrekommendation är  boken "Lycka på fullt allvar: en introduktion till positiv psykologi" av Katarina Blom, Sara Hammarkrantz. Den visar på att det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det. Vi kan inte undvika det svåra i livet men vi kan finna vägar som gör det lättare att hantera.

Men visst finns det perioder med större lycka än andra, en sådan njuter jag just nu och då försöker jag att bara njuta det fullt ut och samla energi, njuta vardagsmagi och stjärnströssel. Det handlar ju om att våga njuta också och se det vackra, underbara och härliga i livet. Det handlar om att stanna upp så att en vacker fjäril vågar slå sig ner.

Dagen efter att fjärilen satt sig på min axel finner jag detta kort
på min mammas arbete.  

Jag får en krans..

.. och midsommaren binder sitt skimmer kring mig.

Det glittrar i sjön som vilar nedanför oss där vi sitter ett stort gäng vänner som samlats för att fira den ljusaste av nätter. I sjön simmar jag långt ut, något som för mig är helt naturligt som simmat tvärs över tjärnar som ung. Varmt sjövatten gör att jag känner mig trygg och fridfull. Det är vackert och näckrosorna vilar i det mörka vattnet där träd och klipphällar speglar sig.

I två dygn bor jag i naturens kant, äter gott och njuter stunder utan tid. Sådana dygn alstrar energi. Naturen hänför mig och mina sinnen insuper allt som den har att erbjuda och jag älskar det. Jag går omkring osminkad med sjölockigt hår och i stunden är jag lycklig. Livet är vackert i sin enkelhet och storslagenhet på samma gång.

Träbänken vid berget har blivit grå av åren och smälter in i naturens färger. Det är en vacker plats och vi slår oss ner och njuter utsikten och talar om vackra saker som jag sparar i mitt inre. Ett samtal som berör den jag är, hur jag lever och vad jag vill. På kvällen tänds en lägereld och i skenet dricker jag cava och ser eldens stjärnströssel stiga mot skyn. Jag somnar till trädens sus och vaknar upp till ännu ett morgondopp i sjöns stillhet. När jag till staden kommer åter bär jag midsommarfrid och lycka inom mig.

Det är en saga för god för att vara sann..

.. när en av mina vänner bakar en tårta till en födelsedagsmiddag. Det är den finaste, mest sagolika tårta jag har sett. Hennes skaparförmåga med sina händer gör mig andlös, glad och fylld med en känsla av att allt är möjligt.

Vackra skapelser öppnar upp mitt inre rum och jag kan verkligen hänföras fullt ut. Det gör jag ännu, bara genom att betrakta denna vackra tårta och veta att den gula rosen landade mjukt i min mage och skapar sin egen växtkraft och magi där. Det skapar glitter av regnbågsfärgade tårtor med rosor på som växer inom mig än. Det förgängliga som regnbågar, handformade rosor och en kväll med vänner kan tyckas förgängligt men vilka vackra frön som sås i själens inre trädgård. De ligger nu därinne och gror och väntar på att få blomma ut i nya växtkraft, tankar och vackra stunder.

När jag blickar upp mot skyn..

...upptäcker jag det bulliga molnhjärtat som några ögonblick senare lösts upp och bildat nya molnskapelser. Men jag hinner fånga det och jag är tacksam över att jag öppnade ögonen just då och såg.

Jag minns när jag som barn låg på rygg tillsammans med mina vänner och vi såg skepnader i molnen. Tror de flesta har lekt den leken nån gång, undra varför man inte gör det oftare? Det är vilsamt att vara i nuet och leka med tanken, det skapar härvaro och utrymme för nya saker att kliva in.

Ibland glömmer jag att lyfta blicken och se det som är just i stunden, det är lätt att fastna i framtid och dåtid medan nuet hamnar i skuggan trots att det är det man alltid bär med sig. Jag talar inte om de stunder man väljer att väva framtida drömmar eller minnas det vackra som var eller det viktiga som livet lärde mig i det förflutna.

I ett moln finner jag något vackert, stunden efter är det borta som en vacker stund kan vara. Men man kan spara den i sitt inre och om man njuter den i nuet så är den vacker där och då. Ibland behövs varken mer eller mindre.

Människor är som glasmosaikfönster..

De glittrar och glänser i solen, men när mörkret faller syns skönheten bara om det lyser inifrån. (Elisabeth Kübler-Ross)

Ett sånt där citat som bara får mig att stanna upp och sluta andas. Jag har så många i mitt liv som lyser inifrån när det är mörkt och även lyser upp andras mörker så de kan finna sitt eget. Men sen också att få möta dem som tänder sitt inre ljus och ändrar sina liv och sitt förhållningssätt. Det är magiskt.

På det privata planet så umgås jag helst med de människor som får mig att tända mitt inre ljus och i vars närvaro våra mosaikfönster inte bara är målade glas. Det autentiska mötet och inte bara det ytliga. Den där inre gnistan som tänds när vi är i det vi är och som de vi är utan att enbart tänka på vem vi borde vara. Det är så vackert.

Så tänd ditt inre ljus och låt hela mosaikfönstret glittra genom natt och dag, många gånger så tror jag vi är mer rädda för att visa vår storhet eller det autentiska som gör oss unika och låter det inre ljuset skina upp världen.

När kvällen sänker sin stjärnhimmel över blomstrande vår

...och vitsipporna har stängt sina öppna famnar och nu vilar tryggt i sina vita klockor så vandrar jag hem genom staden.

Mina ben är fulla av dans och mitt hjärta av all den glädje dansen skapar i mig. Regnbågar, stjärnströssel, eld, vattenfall och gnistrande energi tar sin plats inom mig i dansen. Dofterna vilar i mörkret på min väg och visar vårens sinnlighet även när den är dold för min blick. 

Det är vackert ute nu. I dagsljus väcker naturen hela mitt väsen och alla sinnen med sin sprakande kraft. Glömda färgkaskader visar upp hela sin prakt sig när nyfikna blommor öppnar sig mot världen och blad kryper ur sina grenar där de väntat och längtat efter solens kraft och regnets energi.

Människor möts under himlar av rosa och förundras över körsbärsträdens skönhet och blomningens förgänglighet. Naturens alla detaljer är som konstverk i sig om man bara lyfter blicken. Våren är en årstid då vi likt blommorna vaknar till liv igen och öppnar våra sinnen mot världen. Jag tillhör dock dem som tycker om alla årstider med dess egna specifika säregna skönhet. Det finns så mycket vackert att upptäcka året om.Som person hänförs jag lätt och kan fyllas av stillsam glädje över allt vackert som naturen och livet erbjuder. Skiftningar och kontraster är viktiga för mig såväl i årstider som intryck och upplevelser.

Våren är vacker i sitt löfte om en ny början efter den vilande vintern. För att fatta nya beslut, se över vad som behöver rensas ut så tror jag vi behöver den lågmälda vintern. I vilan väcks reflektioner och våra inre blommor får en chans att spira i sin egen takt. De blommorna som ibland vecklar ut sig från en dag till en annan och sen finns det inre blommor som behöver mer tid. Det finns så mycket skönhet inom oss, likt de vårblommor som kantar vår väg. Men vi glömmer det eller ser dem inte trots att de finns där och bara väntar på att upptäckas. 

I sinnenas trädgård i Vasaparkens utkant blommar de vackraste tulpaner och fyller hela mig med sin värme. Det är en plats som jag gärna besöker. Där sitter jag  på tankebänken och funderar över livets små och stora stunder. En reflektionsplats där jag själv får växtkraft och låter mina sinnen få sin påfyllning. Tid för tanke står det på en skylt. Jag tror många behöver det men lätt springer vidare på livets stig eller ser till att ständigt vara sysselsatta.

Även jag fastnar där ibland men då känner jag mig ur balans både till kropp och själ. Det gäller att minnas att lyssna på det och inte bara springa vidare. Jag har alltid varit en person med stort behov av att få tänka egna tankar och vara i flödet. I dansen så finns flödet men i lugnet får den virvlande tanken luft under vingarna när den inte bryts av utan får tänkas till punkt.  Livets kontraster igen, rörelse och stillhet i växelverkan och samverkan. Hänförelse över en blomma, solens värme mot min kind och danslycka delad med andra fyllde min dag och den energin bär jag med mig in i morgondagen.

Det glittrar om min gran..

.. som sprider julstämning, hemtrevnad och frid i mitt hem.

Det är en av höjdpunkterna under December, att ha en gran vid sin sida och komma hem till grandoft, glitter och symboliska saker som hänger i min alldeles egna gran. Vissa med högt affektionsvärde och andra som alla har sin egen historia. Funderar på om det nya ska vara att på mina resor införskaffa något att hänga i granen, annars är jag inte så mycket för souvenirer men det vore kul med en gran som speglar mitt resande.

Senaste veckan har jag fyllt med mysiga saker, de som bor i mitt hjärta och vackra platser. Jag har njutit friden, skönheten och kreativitet på Lejondals slott som jag bara älskar. Planeringsdagar med jobbet som blev även balsam för själen och sinnena. Att sitta framför en sprakande brasa under glittrande kristallkronor och dricka gott the och njuta fantastisk mat med sjöutsikt gör att man laddar på lite extra av det man behöver.

Yngst i granen är två små tovade väsen som kommit till mig från Italien och som Alice Savage har skapat. De kommer i par för ingen ska behöva färdas ensam, därför får de även hänga nära varandra i granen. Där hänger de i gott sällskap med alla de saker jag tycker om att ha i min gran och som varit med förr.

Det doftar gran när jag kommer hem till min lägenhet och granens ljus och dekorationer sprider en sällsam frid över December. Njutbart i stunden och enkelt att skapa. Julgranar, slott, tovade väsen, vänner, glöggstunder och treårskalas med hembakt Pippi-tårta är sånt som skapat glitter och vardagsmagi över veckan. Det är helt enkelt livet med all sin rikedom om man tar sig tid att upptäcka den och att hänföras över det lilla och det stora.

Peppkalendern..

... kan vara bland det bästa jag bett om.

Idén kom till mig när jag stod inför en av livets utmaningar och det krävdes mod och kraft. Samtidigt hade min coach gett mig i hemläxa att be om hjälp eftersom jag kan vara väldigt dålig på det, framför allt om det handlar om praktiska saker. "Kan själv" och starkare än Pippi är nästan mitt mellanamn i vissa situationer. Jag kan prata om hur mycket jag tycker om sårbarhet men jag är inte alltid den som själv är så bra på att visa mig sårbar. Dessutom älskar jag verkligen julkalendrar trots att jag i vissas ögon nog är för stor för det. Men i mina ögon blir man aldrig för gammal för en kalender.

Så jag bad mina vänner om det som jag behöver från dem ibland det vill säga pepp, stöd och överraskningar. Att slå in något som jag kunde öppna en dag när jag som bäst behövde det som kanske en lapp med orden "jag tror på dig" eller vad som helst. Jag har redan berättat att jag har världens bästa vänner så de tog uppgiften på allvar och överröste mig med inslagna lappar, kort och andra klokheter. Även fina presenter hade en del slagit in även om min tanke var att det inte skulle kosta dem något utöver den tid de la ner. Det var kärleken och stödet jag ville åt.

Så när jag sen behövde lite pepp, stöd, mod, kärlek och tro på mig själv så kunde jag bara öppna ett av alla dessa fantastiska paket. Det är det som utgör min peppkalender och jag bara älskar den. Till och med tomtebloss fick jag, det är ju stjärnströssel i finaste form. Men det bästa är att den går ju att återanvända, även om paketet är öppnat och texten läst så kan man läsa den om och om igen. Min peppkalender är ovärderlig på så många vis. Dessutom var det nyttigt att sträcka ut en hand och söka stödet från de som gärna stöttar.

Så i kalendertider där jag själv redan inhandlat Body Shops kalender och en the-kalender så vill jag påminna om att det finns kalendrar av så många slag. Ni kan alla vara någons stjärnströsslare om så bara med snälla ord eller en ask med stjärnströssel.  Det kostar inte mycket att göra en komplimangskalender med en komplimang om dagen, en pusselkalender med en/några bitar till ett pussel varje dag att bygga eller en receptkalender med dina bästa recept till någon matglad. Det är bara fantasin som sätter gränsen. Eller be om pepp från vänner som jag gjorde och bestäm själv när du vill öppna och läsa, kanske är det inte nu till jul utan året om.

I flera år var jag med i en fantastisk julswapp där man bytte paketkalendrar och var hemliga tomtar åt varandra. Det var en så himla härlig start på dagen och mitt överraskningsälskande inre barn dansade galen jenka och snurrade runt i glädje på Decembermorgnarna när jag öppnade dagens klapp. Det är därför jag numera lyxar lite extra och köper egna kalendrar till mig när jag hittar nåt som passar, den där pirrande julkänslan från barndomen vaknade liksom till liv genom julswappen och nu vill jag hålla den brinnande varje år. Om någon läsare vet nån annan rolig kalender för vuxna att köpa så tar jag tacksam emot tips.

I livets kalender vet jag inte vad dagen kommer innehålla men jag hoppas på underbara saker och stjärnglittrande snö som klär in mig och livet i nytt ljus.

Fem slumpmässiga vänliga handlingar..

... under en och samma dag var förra veckans läxa på kursen i "The science of Happiness" som jag läser just nu.

Älskar såna hemläxor även om jag ännu inte gjort den då livet varit fyllt av vänner på besök och min systerdotters 6-årsdag. Men nu ska jag göra det någon av de nästkommande dagarna och tanken är att det kan vara allt från något stort till något lite men att man varierar vad man gör under dagen. Jag har redan några ideer och de andra handlingarna plockar jag i stunden.

Bakgrunden till att vi får den här utmaningen är att det har visat sig att om man under sex veckors tid gör 5 slumpmässiga vänliga handlingar under en av dagarna (utspritt över veckan funkar inte lika bra) så upplever man en högre grad av lycka. Om ni vill läsa studien så finns den HÄR.

Tanken med att inte göra samma handling är att det inte visat sig ha samma effekt kanske för att man inte på samma vis känns speciellt utan snarare blir en rutin. Jag tror verkligen på medmänskliga, vänliga och kärleksfulla handlingar eftersom jag tror att det är vad som gör den här världen till en bättre plats och att det sprider sig som kärleksfulla cirklar. Just därför så har jag även valt att haka på en 21-dagars utmaning för att sprida vänlighet. Om någon annan vill göra samma sak så finner ni den HÄR och den startar idag.

I dessa utmaningar så tycker jag att vi inte får glömma bort att vara kärleksfulla, vänliga och medmänskliga även mot oss själva, det är helt enkelt så att vänlighet, medkänsla och självmedkänsla får världen att glittra och stjärnströsslet att falla ner över vardagen, livet och även de svåra stunderna.

Zen pencils...

.. är sajten där en konstnär som sina egna tolkningar av citat på ett fantastiskt sätt.

Här har han tolkat ett citat av CS Lewis om sårbarhet.

Denna fantastiska strip har sedan tolkats i film och foto av läsare vilket ni kan se mer av HÄR.

Citatet i sin helhet lyder:

“To love at all is to be vulnerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly be broken. If you want to make sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even to an animal. Wrap it carefully round with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements; lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness. But in that casket — safe, dark, motionless, airless — it will change. It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable. The alternative to tragedy, or at least to the risk of tragedy, is damnation. The only place outside of Heaven where you can be perfectly safe from all the dangers and perturbations of love is Hell.”

CS Lewis har därmed inte skrivit enbart den litteratur om Narnia som präglar barndomsminnet utan även sagt något väldigt klokt om livet och kärleken.

Jag behöver pepp..

... messar jag till några vänner och pepp kommer i form av telefonsamtal, mess och mail.

Onsdagens frukostseminarium gör mig lite nervös stundtals och då behöver man lite stjärnströsslare som peppar och tror på mig. När jag var yngre kunde jag nog inte be om det men att visa sina behov när man är sårbar gör det ju lättare för vännerna att just kunna vara de fina vänner de vill vara.

Nu är vi några som anmält oss till lyckokursen jag bloggade om i förra inlägget och vi tänker göra vår egen lilla studie- och diskussionscirkel när den börjar. Dela lyckan och diskutera den. Det ser jag fram emot, delad lycka är dubbel lycka.

Sen har jag antagit en lyckoutmaning att i 100 dagar i rad dela en bild på något som gjort mig lycklig med början imorgon.  Jag kommer använda instagram som min plattform för den bilden. Om ni vill följa mig där så finner ni mig under Livertvida. Utmaningen heter 100 Happy Days och ni kan själva anmäla er HÄR. Tipset fick jag återigen från läsvärda bloggen Hello Happiness.  Någon mer som vill haka på och dela lycka i 100 dagar?

Kloka citat ger mig vardagslycka, tröst och insikter. Men
så är jag ju en ordälskare också. 

Jag gråter av glädje..

.. och inte sådär stillsamt och vackert utan mer som Lille Skutt med stora tårar som trillar nerför kinderna men med ett leende på läpparna.

Min vän har gift sig. Min fina, fina vän som åkte till Barbados på på förlovningsresa och sen valde de att gifta sig på de sätt som hon och kärleken ville på en strand och med havet som vittne. Hon som nästan gett upp hoppet om kärlek när han stod där och 1,5 år senare är de gifta. En liten, liten del  av mig känner jag att jag var en liten pusselbit i deras kärlekspussel.  Hon besökte mig från Göteborg och hade träffat honom men sen på grund av missförstånd blev det ingen andra dejt. Jag uppmanade (nåja, nästan tjatade) på henne att ge honom en chans till, att messa och föreslå att de skulle ses och inte vara så himla stolt utan bara ses igen och se hur det kändes. Men hon var envis och gjorde klart för mig att det tänkte hon inte. Men något jag sa fick henne att tänka om och på tåget hem från Stockholm efter helgen hos mig så messar hon honom.

Idag är det gifta. Det är så vackert. Störst av allt är kärleken och när två fina människor finner varandra och väljer varandra då kan jag inte annat än dela deras glädje. Det är magiskt.

I drömmars land vaknar jag..

... och min resvän fotar utsikten från vårt hotell. Aloha kakahiaka vackra ön Maui.

Flighten mellan Los Angeles och Kahului bjuder på ett härligt möte. Den amerikanska Ann som är 84 år gammal och som rest över hela världen. Hon arbetar fortfarande ibland när hon har lust men framförallt njuter hon livet. I 35 år har hon levt på Maui och kommer med fantastiska tips och varningar kring vår resa.  Hennes kunskap om de andra öarna och dess historia gör att drömresan tar form. Den typen av möten älskar jag och har skänkt henne stor tacksamhet i tanken under dagen. I minnet bär jag med henne ännu längre.

I landet där det slutliga priset är kryddat med skatt så det är svårt att veta vad saker egentligen kostar hyr vi en glittrande blå Mustang. Vår egen mustang Sally. Sen ger vi oss ut på vägarna på en roadtrip där avstånden är korta men där vägarna stundtals är slingriga. 

Vi hänförs över berg, regnbågar, mjuk sand i milsvida stränder där vågorna slår in över våra fötter. Palmklättrande män hugger ner palmblad från hisnande höjd vid strandens kant. 

Utforskarlusta leder oss till vackra staden Lahaina. Här vill jag bo säger min reskamrat och drömmar slår in för vid kanten av ett magiskt träd och hamnens kant får vi sista lediga rummet på mysigt hotell. Imorgon checkar vi in.

Stjärnklar himmel vilar över dagen och oss när vi anländer åter till vårt hotell. Stjärnströsslad lycka över vackra vyer, äventyr, lata stunder och livet själv följer mig in i sömnen. 

Mahalo! 

När jag trycker på knappen boka..

.. så pirrar det till av förväntan inför det stundande äventyret.

I November så går resan till Hawaii för andra gången i mitt liv. HÄR hittar ni de gamla inläggen från den  förra resan. Det ska bli magiskt. Att upptäcka nya fantasiblommor, simma bland delfiner och njuta fascinerande landskap under solens takkrona i en annan del av världen.

Jag är den som reser med stor spontanitet och med upptäckarlusta i bagaget. I vardagen så följer dessa egenskaper mig längs med färden där jag följer livets karta på jakt mot nya upptäckter och gamla kända vägar. Jag ritar nya kartor över livet och trampar nya stigar för att hitta saker jag finner skönhet i, platser jag inte visste fanns och gläntor jag letat efter.

Jag är en vandrare i livets mitt som i mina promenader finner svaren. När November öppnar sin mörka kappa tänker jag vandra på vita, svarta och gröna stränder under palmers blad och till havets sång där delfiner leker för nöjes skull.

Vandrare, det finns inga stigar. 

Stigen föds i vandringen.

(Juan Manuel Serrat)

En karta för någon på den sanna skattjakten. 

One who brings happiness to others..

.. will find it står det på min yogithepåse.

Under svart novemberhimmel dricker jag kryddigt the ackompanjerad av tända ljus och stillsam musik. Lyckan kommer till den som bringar andra lycka. Enkelt men ofta sant. Jag har nyss dansat mig svettig på ett danspass som fyller mig med energi, glädje och kraft. Det är ledaren, de andra härliga dansarna och musiken som gör det. För en stund delar vi ett sprakande tomtebloss som skänker lycka och glädje till oss alla. Dansledaren skänker oss lite danslycka och får tillbaka det i 35 glada och svettiga personer som ler ikapp.

Lyckan, kärleken, tacksamhet och glädjen är alla delar av livet som växer när vi delar dem och tar emot dem. Jag tror vi alla kan vara varandras lyckobärare, ställföreträdande hopp och stöttepelare i svåra stunder. Tacksamheten över livet, vardagen, de små sakerna och allt som fyller mig är en av de saker som förändrat mitt liv och min vardag mest.

I min brevlåda dimper månadens finaste brev ner fyllt av tacksamhet. Min gamla Iphone som blivit liggande har blivit till nytta för någon. Han som fått den känner inte mig och jag känner inte honom men för en stund möts våra livsstigar i tacksamhet.

Det handskrivna brevet sitter på mitt kylskåp, som en påminnelse om det som är viktigt för mig i livet. Att leva i tacksamhet och glädje över det goda som kommer till mig. Att genom att dela med mig av något som inte längre har ett värde för mig så blev jag rikare på ett annat plan. Tack livet. Tack Philip T.

Lyckan växer på vår egen åker..

.. och kan inte plockas i främmande hagar (Douglas William Jerrold).

Idag skördar jag vardagslycka. Upptäckarlusta väcks till liv i mötet med gammal kunskap och ny. Bubblig coaching får det att regna stjärnströssel över mig under en härlig fredag i Novembers början. Idag så fortsätter  jag nämligen en pågående resa men mot ny destination genom att utvecklas som coach för att kunna finslipa mitt hantverk och upptäcka mina egna styrkor och svagheter. Det är dags att ta den till en ny nivå.

Stundtals under dagen kommer "presteraren" på besök inombords, med sina kritiska frågor och negativa uttalanden men det är känslan av att bära ett knippe färgsprakande ballonger i handen som jag tar med mig när jag lämnar min första etapp på en ny resa tillsammans med ett gäng härliga coacher som jag kommer att lära mig mycket av och utvecklas tillsammans med. Jag öppnar ett stjärnbestrött paket från Pippi och finner en  stjärnkikare och en gammal skrivmaskin som en vacker gåva under en visualiseringsövning. De döljer värderingar som ska föra mig vidare på färden.

Himlens trollkarl breder ut sin stjärnbeströdda cape så att kvällen kan få ro och natten ta sin början. Under acceptansens täcke vill jag vila på inspirationens kudde och drömma drömmar med socker på. Godnatt min skatt sa alltid pedagogiska mamman när hon nattade mig. Godnatt min skatt säger jag till dagen och allt jag funnit där.

När du minst anar så kan du hitta en underbar plats..

.. det var precis så det gick till när jag och min dansande vän av en slump upptäckte Drömkåken (som ni kan följa på facebook HÄR).

På vår tripp mot Herräng upptäckte vi plötsligt en rosa skylt som fick oss att vända bilen utan tvekan. Det var ett litet paradis inbäddat i grönska. Jag och min vän började studsa av iver och upptäckarlusta, vad var det för fantastisk drömkåk vi upptäckt på landsbygden där vi minst anade det?

Ett helt fantastiskt café med liten butik inbäddat i grönska och inrett med kreativitet och känsla för detaljer. Ett tidigare missionshus som nu bytt skepnad och där de allra smaskigaste bakverken samsades med fina saker och rolig inredning. En sån plats som jag kan bli inspirerad av och samla kraft ur. Det fanns till och med ett torn på baksidan men det tillhörde privatbostaden. Här skulle jag kunna tänka mig att ha en fest eller bjuda in till kalas om jag bara kan lösa hur gästerna ska komma dit, det är en bit utanför Stockholm. Men vilken plats.

I trädgården fanns en husvagnsglasskiosk, mysiga sittplatser och en gungstol som jag vilsamt gungade i. Det fanns hammock, lyktor och härliga detaljer som ett klädstreck med kläder som vajjade i vinden. I en liten by fann vi en skatt som jag längtar efter att återvända till. Mina bilder gör inte denna drömkåk rättvisa utan titta på hemsidans galleri eller ta en tur och åk dit. Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Dåsande i solsken lyssnar jag på

.. vågorna som slår in mot vår lilla strand, en bok vilar i mina händer.

När det blir för varmt går jag ner till stranden, sticker fötterna i den kalla älven och sätter mig på en sten.Livet en sommardag i juli. Fylld med inhandling av fina böcker i kyrkan, god mat, härlig fika och läslycka. Ibland konsumerar jag livet i stora härliga klunkar, i andra faser så gäller det mer att hålla sig flytande.

Men just nu flyter jag gott i livet, njuter mycket gott och möter fina människor. Umgås med mormor och morfar som jag älskar högt. Läser mormors tidningar, klappar katten, promenerar och njuter vackra vyer. Lyssnar på program som påminner mig om saker jag tycker om, eller lär mig nya saker eller får mig att säga vad jag tycker som i ett av mina senaste inlägg.

Morgondagen tänker jag fylla med sköna stunder oavsett om solen stannar eller inte. Men läsning av tidningar och böcker, virkning av små knöliga blommor och umgås med morföräldrarna kan jag göra oavsett om vinden viner och regnet öser ner. För mycket av det goda kan sannerligen vara underbart.

Det är tolv år sedan..

..jag flyttade från Göteborg.

Kärleken till staden följde dock med mig och har levt med mig sen dess. När jag kliver av tåget i fredagsvimlet är det med ett stort leende och jag njuter av spårvagnsfärden mot Majorna och känner mig hemma. Någonstans är det min stad även om jag bara bodde här 3,5 år.

Bästa vännen välkomnar och vi bubblar ikapp. Skratten haglar och när morgonen gryr vaknar jag med ett leende. Vi tar bilen mot havet och sjunger med i rocklåtarna och njuter vitsippslycka från bilfönstret.

Vid de mjuka klipporna vid havets kant så dricker vi latte och äter medhavd bulle medan hunden Esther leker med lyckans boll och vi studsar över klipporna med vinden i håret. Mina rosa converse bär mig dit jag vill.

I Majornas kant så fikar jag sen med en annan vän, våra vägar möttes när vi studerade psykologi och även om åren gått och det har hänt mycket i livet så är hon densamma och jag trivs i hennes sällskap.

Kvällen tar nu sin början och nu väntar champagnedrink och tapas med båda mina vänner. Garanterat blir det en härlig kväll, det kan inte bli annat i deras sällskap. Fina vänner, underbar stad och livets lycka när den är som bäst. Tack livet.