tisdag 10 mars 2015

Jag minns klänningen jag bar..

... för det var en sann favoritklänning. Vad jag däremot inte minns är stunderna med nyckelpigan vi fann. Bilderna har min mammas man tagit en gång för länge sen.

En bildserie över några ögonblick i min barndom där en nyckelpiga, en gunga, min bäste väns storebror och min syster möts för en stund. Gunglyckan i slutet är oslagbar. Jag låter bilderna stå utan text, tycker de talar för sig själva och fångar stämningar i ögonblick.  Jag älskar dem.









16 kommentarer:

  1. kommer att tänka på en dikt som Göran Greider publicerade i DD och som nu sitter på vårt kylskåp som en påminnelse.....
    Ungar
    gungar
    som kungar
    och slungar
    allt som betungar
    så det rungar
    och ljungar
    av ungar
    i lekparkens
    dungar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar dikt <3
      Kramen

      Radera
  2. Kärlek och glädje så fint! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det underbart <3
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Vilken mysig bildserie :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är den fin :)
      Kramar från Liv

      Radera
  4. Nämen gud Liv vad jag älskar dessa...Kan jag möjligen få måla av antingen den första eller den tredje. Så fantastiskt vackra... <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra, åååh, vad glad jag blir <3. Det är bara en ära om du vill måla av någon, de är dina att göra vad du vill med.
      Kramar i massor

      Radera
  5. Vilka fina bilder. Och dina träskor......kastar mig tillbaka till min barndom.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då hade vi alla träskor.. kunde springa i mina. Det skulle jag inte fixa idag. Kramar

      Radera
  6. Å vilka bilder, tänk när jag såg dem så fick jag samma tanke som Emma. De är verkligen speciella. Jag förstår att du bevarar dem. Och klänningen, tänk om man haft en sådan när man var liten ;) Då tror jag mina steg hade blivit en aningens lättare.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag fick dem nyss faktiskt, de har legat i nån vrå nånstans innan de återupptäcktes. Ja, den klänningen var så skön och jag kände mig så fin i den.. och jag önskar att du får en sån magisk klänning nu så att steget kan lätta nu även om jag ännu hellre önskat du hade haft en som barn. Kramar

      Radera
  7. Vilka underbara bilder! Håller med dig, inga ord behövs. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, bilder skapar så mycket inom en ändå.
      Kramen

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen