söndag 22 februari 2015

Min underbara och fantastiska kropp..

.... vad jag ÄLSKAR dig.

Jo, du läste rätt och JA jag menar det. Men inte på ett ytligt plan för dess yta utan för dess fantastiska sätt att bära mig genom livet. Det är så många som för en kamp mot sina kroppar på så många vis. Jag har tidigare arbetat som ätstörningsbehandlare och suttit i samtal om snedvridna mått och önskade kilon som om det handlade om liv eller död men även i vardagssamtalen så är det många av oss som talar om vår kropp som en avlägsen mindre omtyckt släkting som inte är till belåtenhet och borde skämmas. Som en motståndare istället för som den möjliggörare den är i sitt friska tillstånd. Halkar jag dit ibland och granskar min kropp och ser dess extrakilon, rynkor som dykt upp och ådernät som leker i mina knäveck? Absolut, jag är inte perfekt på så vis.

Men fakta är detta, utan den så fanns inte jag. När den håller sig frisk så är det lätt att ta den för given men när jag har ont någonstans så inser jag dess värde. Det är det mest fantastiska tillsammans med livet jag kommer att få äga, ändå tar jag den ofta för given. Jag har de senaste 6 åren insett hur viktigt träning är inte enbart för mitt fysiska mående men även för hur jag mår psykiskt (även forskningen pekar på stora psykiska hälsoaspekter till följd av fysisk aktivitet). Att röra mig innebär att jag landar i mig själv, får perspektiv, kan landa i tanken men även att jag under stressade dagar eller i livets dalgångar orkar fortsätta vandra. Den knyter ihop mig med själen och varandet.

Det har varit en vecka när kroppen fått sitt och jag inser att variationen i det gör den rikare, starkare och faktiskt lyckligare. Måste du träna så mycket säger en del. Ja, det måste jag men för mig handlar det inte om något mått på duktighet utan det handlar om att fortsätta må bra och att det berikar på så många nivåer.

Idag landade jag i min kropp kvällningen under en fantastisk yogatimme ledd av den bästa av vänner. Där jag verkligen kom i kontakt med hur kroppen mådde fysiskt men även genom att komma i kontakt med mig själv inombords utan prestation men med ett varande som öppnade nya dörrar inom mig. Det är en sån fantastisk känsla och jag känner var min kropp behöver tänjas, vilas och var okända spänningar fastnat som lossnade. Det är inte konstigt att kroppen mådde just så idag för jag har under veckan ansträngt och utmanat mig själv i styrketräning men även utmanat både styrka, kondition och teknik i ett passet Power Hour.

Även dansen har fått leka i min kropp. Dels i Dans Fuegon som för mig blir som en meditativ, kraftfull och lekfull rörelselek,  där hela kroppen känner musiken, rytmen och stegen och tolkar dem. Oavsett hur trött jag är så finns det alltid energi till dans och i dansen växer energin och livsglädje avtäcks. I Lindy hopen får jag träna på att läsa av och vara lyhörd när vi skapar dans tillsammans. Att kommunicera i förandet och följandet samtidigt som man skapar en viss energi utifrån vilken typ av dansare man är, vilken musik som spelas och vad man vill förmedla är magiskt.

Betrakta din kropp och påminns om att nacken hjälper dig såväl hålla huvudet uppe som att ge dig en möjlighet att förändra ditt perspektiv. Minns att dina händer kan skapa saker, smeka någon du älskar eller krama en hand som behöver kärlek, stöd eller känna sig sedd. Dina fötter hjälper dig vandra genom dagar och nätter och utan dina armar så blir avståndet längre till det du vill fånga. Med mina ben kan jag dansa, klättra i träd, kickboxas och kunna simma med delfiner utanför Hawaiis kust. Att arbeta för att kroppen ska hålla så länge som möjligt handlar om att jag vill vårda mig själv på alla vis men även att jag behöver det för att vara i harmoni med mig själv och livet. Tack, älskade, underbara kropp. Du är inte perfekt men du särdeles fantastisk.








16 kommentarer:

  1. Ditt inlägg kom som ett brev på posten till mig som nyss berättat för min man att från och med idag blir det inga bullar till kaffet och inget vin till maten före påskmiddagen! Här har det slarvats med kosten ett par månader då vi lever i ett renoveringsprojekt, men precis som du skriver så gäller det att vårda sin fantastiska kropp så den håller så länge som möjligt!
    Underbart foto!
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut!! Sen är nog jag den som gärna fyller den med bullar och även vin för jag vet att det inte är detaljerna som räknas... det viktiga är att man äter på ett vis så man själv mår bra av. Tack, det är från en strand på Hawaii och jag dras som vanligt till träd och bara måste leka med dem oavsett om det är under deras rötter eller i deras trädkronor. Önskar dig detsamma!
      Kramar från Liv

      Radera
  2. Underbart och viktigt inlägg. Vad vore vi utan våra fantastiska kroppar. jag kamar om mig varje gång jag smörjer in mig efter duschen. Jag behöver en egenkram med jämna mellanrum
    Kram till dig du vackra
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egenkramarna var en bra påminnelse.. de kan man verkligen behöva!!! Att ge sig själv lite kärlek.
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Bra jobbat Liv! Man önskar att flera har din inställning till kroppen. Det är inte lätt för många unga som dagligen och via media bombarderas av "perfekta" kroppar. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, det är helt galet.. och galnare blir det. Med alla photoshoppade ideal och prestationskrav att forma om kroppar som inte har "rätt" utseende istället för att utgå från sig själv och njuta av våra kroppar för de fantastiska möjligheter de har. Men det har tagit tid, för 20 år sen såg jag inte min kropp så och det finns dagar jag måste påminna mig om det här själv men mest förundras jag över all kraft som finns inom och utom mig. Kramar

      Radera
  4. Så sant och så viktigt det är att vi kan tycka om oss själva även om vi inte är "perfekta". Vad nu perfekt är? Träna är roligt, vandra i skogen är härligt osv och visst är det underbart kunna röra på sin kropp. Jag kom ur sängen idag också! ;) Kram! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, viken klok fråga du ställer.. vad nu perfekt är? Ja, det kan man fråga sig och efter vems måttstock vi rättar oss och vad som är viktigt på riktigt. Jag håller så med dig i varje ord i din kommentar. Kramar från Liv

      Radera
  5. Nu är du så där vanvettigt klok igen. Så lyckligt, tack <3

    SvaraRadera
  6. Blir rörd och berörd av dina ord. Önskar att jag kunde känna som du när det gäller min kropp. Men du ger nya perspektiv och jag har under lång tid tränat mig och har börjat vara lycklig över att jag kommer upp och kan gå på mina fötter...att min kropp bär mig trots allt är ändå fantastiskt. Du är så vacker både invärtes och utvärtes! Tack för att du delar och inspirerar. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din snälla avslutning. Jag önskar också du kan känna så för den är fantastisk.. och jag tänker på allt fantastiskt du skapar med dina händer som både stickar, fotar, skriver och syr. Sen på dina fötter som tar dig ut på dina vandringar som fångar stämningar i ord och bild. Dina fantastiska armar som det är gott att få en kram av och som håller Myra så kärleksfullt. Kramar från vännen Liv

      Radera
  7. Bra inlägg. Jag är alldeles för hård mot mig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Hoppas du hittar ett sätt att bli lite snällare mot dig själv. Det är du värd.
      Kramar

      Radera
  8. Så vackert fint och tänkvärt inlägg ❤️
    Kram Lotta

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen