Det kan finnas nåt så särdeles vackert..

... i ett gammalt fönster som knapphändigt döljer sina hemligheter för den som vandrar förbi.

Jag tänker på bloggvärlden som en plats där man ibland öppnar fönstret på glänt eller vid andra tillfällen på vid gavel. Kanske så låter man betraktaren få kika in mellan glipan i gardinen till det som finns där innanför eller så låter man vackra utsirade fönsterluckor vila kring ens hemligheter och innersta drömmar. Vissa delar mycket och andra lite, oavsett vad så väljer man ju själv vad man vill berätta för omvärlden men det innebär såklart att bilden alltid är regisserad och korrigerad som i så många andra möten såväl i verkliga livet som över nätet.

Det är upp till var och en vad man visar, mottagandet vet man ofta inget om. För någon månad sen uppmanade en gymnasiekompis mig att söka till folkets sommarpratare eftersom hon älskade mina texter på bloggen. Jag hade ingen aning om att hon läst på min blogg sen flera år och tycker om det jag skriver. Det gjorde mig sådär glad i hjärtat när någon får ut något av mina snåriga tankar, lek med ord och ibland bara vardagsbetraktelser över livet. Men när jag skriver så tänker jag inte så mycket på mottagaren utan jag skriver för att minnas, skriva av mig eller bara få uttrycka mig på det vis jag tycker om. Det är en plats för mig, men det är mycket jag inte visar upp här som döljer sig innanför mitt fönster, det är jag nog lite för privat för. Men det känns fint att när jag gläntar på mitt fönster så kikar någon in utifrån sin egen horisont.

I verkliga livet så tycker jag om autentiska möten där man lär känna människor genom att våga glänta på fönstren till sina och deras inre rum för att senare kanske ställa dem på vid gavel och både våga visa dammtussarna under sängen som sina fina koppar. Det är inte alltid jag själv tycker det är lika lätt att öppna upp mina fönster och visa mina mindre härliga sidor som också en del av mig. Men för att våga möta nya saker måste du också våga blicka ut genom ditt fönster och varsamt öppna det så att syrendoft, fågelsång och regnets rytm kan öppna upp sinnenas rum och allt som döljer sig i ditt vackra hjärta.

Vad vill du öppna upp för? Hur ser ditt fönster mot livet ut?