Det kan finnas nåt så särdeles vackert..

... i ett gammalt fönster som knapphändigt döljer sina hemligheter för den som vandrar förbi.

Jag tänker på bloggvärlden som en plats där man ibland öppnar fönstret på glänt eller vid andra tillfällen på vid gavel. Kanske så låter man betraktaren få kika in mellan glipan i gardinen till det som finns där innanför eller så låter man vackra utsirade fönsterluckor vila kring ens hemligheter och innersta drömmar. Vissa delar mycket och andra lite, oavsett vad så väljer man ju själv vad man vill berätta för omvärlden men det innebär såklart att bilden alltid är regisserad och korrigerad som i så många andra möten såväl i verkliga livet som över nätet.

Det är upp till var och en vad man visar, mottagandet vet man ofta inget om. För någon månad sen uppmanade en gymnasiekompis mig att söka till folkets sommarpratare eftersom hon älskade mina texter på bloggen. Jag hade ingen aning om att hon läst på min blogg sen flera år och tycker om det jag skriver. Det gjorde mig sådär glad i hjärtat när någon får ut något av mina snåriga tankar, lek med ord och ibland bara vardagsbetraktelser över livet. Men när jag skriver så tänker jag inte så mycket på mottagaren utan jag skriver för att minnas, skriva av mig eller bara få uttrycka mig på det vis jag tycker om. Det är en plats för mig, men det är mycket jag inte visar upp här som döljer sig innanför mitt fönster, det är jag nog lite för privat för. Men det känns fint att när jag gläntar på mitt fönster så kikar någon in utifrån sin egen horisont.

I verkliga livet så tycker jag om autentiska möten där man lär känna människor genom att våga glänta på fönstren till sina och deras inre rum för att senare kanske ställa dem på vid gavel och både våga visa dammtussarna under sängen som sina fina koppar. Det är inte alltid jag själv tycker det är lika lätt att öppna upp mina fönster och visa mina mindre härliga sidor som också en del av mig. Men för att våga möta nya saker måste du också våga blicka ut genom ditt fönster och varsamt öppna det så att syrendoft, fågelsång och regnets rytm kan öppna upp sinnenas rum och allt som döljer sig i ditt vackra hjärta.

Vad vill du öppna upp för? Hur ser ditt fönster mot livet ut?

Ord väcker ord i mig..

... mina tankar möter någon annans i det skrivna ordet.


Mitt liv i bloggvärlden har lett till att mitt liv breddats, såväl i tanken som i vänskaper. Jag har bloggat i snart 7 år och även om mitt egna bloggande är mer sporadiskt just nu så läser jag andras tankar och inspireras. Bloggare har kommit och gått, en av dem jag verkligen saknar är Pär på den tidigare bloggen Si Otium Est.


En dag när jag kommer hem så ligger en överraskning och väntar på mitt hallgolv. Det är hans senaste bok "Under makrillhimlen" med kåserier som fyller mitt hjärta av stjärnglitter. Han har ett alldeles eget sätt att skriva och han njuter livet i samma giriga klunkar som jag men med en eftertänksamhet och ett sätt att klä in historier på ett vis bara han kan. Pär och jag har aldrig mötts men ändå har vi det, i våra tankar och ord. Men en dag hoppas jag vi gör det och delar en livsnjutarstund, tills dess njuter jag hans texter numera i tryckt form i hans tre böcker som finns i min bokhylla.


Bloggvärlden är som en stor skattkista där man kan lära sig, inspireras och finna tröst, svar och nya tankar. Det är magiska silvertrådar som vävs över hela världen och skriver om livshistorier. För i mitt eget liv så har jag idag flera personer som jag kallar mina vänner och där jag nästan glömt att det är tack vare bloggandet våra livsvägar mötts.


Det finns bloggare jag har jag mött någon enstaka gång över en fika när de befunnit sig i min stad eller jag i deras, det är spännande med den typen av möten. Där skrivandet och våra livstankar fört oss samman även om jag alltid inför ett sånt möte är lite nervös inför vem de tror de ska möta, tänkaren i mig är inte alltid lika tydlig i vardagsmöte utan det är utifrån mitt inre reflekterande mina texter växer fram. En oro som inte varit berättigad, det har lett till härliga möten och så många fantastiska människor jag aldrig nånsin mött annars. Det gäller att vara öppen för att man kan möta vänner på platser man minst anar vilket leder till spår i mitt inre som jag bär med mig där jag vandrar mitt i livet på sina snirkliga stigar.

Kära du!

.. idag skriver jag om dig skriver Frida Fortissima i en kommentar.

Jag går in och läser hos henne och blir glad, över att vi kan beröra varandras liv trots att vi aldrig mött och över snällord som hon stjärnströsslar över mig och andra bloggare. Det är den där beröringen genom ord, värme, diskussioner, vackra bilder och inspirerande tankar som gör bloggvärlden till den guldgruva den är. Där man finner frön som slår ut i vackra blommor i mitt hjärta eller i ordets skafferi. Där brevlådan fylls av konst för att varma Ann-Charlotte väljer att skicka ett konstverk med mitt favoritcitat utan förvarning. Bara sådär och bara helt fantastiskt. Livets lycka, livslycka och Livs lycka under ett blommigt önskeparaply.

Det där oväntade..

... från någon man inte känner gör mig ödmjuk och glad.

Det dimper ner ett tjockt vadderat kuvert som jag slarvigt misstar för att pedagogiska mamman skickat men när jag öppnat så dimper ett handskrivet kort ut och boken om sorgebearbetning. Men inte från min mamma som jag trott utan från en läsare som läst det här inlägget och tänkt på mig. På kortet har hon skrivit ett fint och personligt tack för det hon finner i min blogg. Jag blev så oerhört glad på så många plan, för att hon delar med sig med ett handskrivet kort och att hon skänker mig något som jag vill ha när hon inte längre behöver det. Oväntad vänlighet när man minst anar det. Att det jag skriver ska beröra någon annan gör mig glad, det är mer än jag någonsin önskat.

Samma dag ligger ett glittrande hjärtekort från någon som jag numera benämner som en vän men där våra vägar möttes i bloggvärlden för snart 6 år sedan. Jag minns vårt första möte där vi möttes utanför spärrarna i Gamla stan utan att veta vem vi egentligen skulle möta utanför våra texter och tankar. Så blev det så mycket mer.

Man vet aldrig vem man möter, i verkliga livet eller här i bloggvärlden. Man vet aldrig när man möter oväntad vänlighet eller berör en annan människa på stort eller smått vis. Men jag tror på generösa cirklar, vänlighet och att våga ta emot gåvor givna från hjärtat med gott samvete. Men det sistnämnda har jag fått lov att träna på men numera gör jag det med stor glädje. Jag tycker själv om att ge men gör det inte för att få något tillbaka. Men någonstans känns det alltid som att jag får så mycket mer än jag någonsin väntat mig.

Canasta, mandelmusslor & sirliga öron..

.. är titeln på en valloblommande kåseribok som jag njutit under bussfärder, på café i en stor fåtölj och hemma i soffan de senaste dagarna.

Den som skrivit dessa fantastiska texter är Pär Lifvergren men jag lärde känna honom i bloggvärlden under namnet Livsnjutaren. Han skriver alltid med en skön kombination underfundighet, klokhet och mycket livsglädje. I sina texter så leker livsnjutaren med ord, skapar stämningar och bilder utöver de vackra foton som fyller hans blogg. Han har en särdeles unik och vacker förmåga att skapa texter som hänför mig och får mig att le och njuta livet än mer.

Att öppna en alldeles ny bok, lukta på doften av nytrycket och finna en fin dedikation och mitt namn under tack-sektionen känns väldigt speciellt. Jag läser andaktsfullt och ofta med ett leende, ibland glömmer jag bort att andas. Då vet jag att det är något jag tycker är särdeles bra för det är då det händer. Pär Livsnjutare har blandat kåserier, citat och bilder i en härlig blandning. Vissa av texterna har jag läst innan men att göra det i bokform ger en helt annan känsla. Jag är så glad över att han förverkligade sin dröm och gav ut sin bok. Kanske gör jag detsamma.

Om ni missat hans fantastiska blogg finner ni den HÄR. Om ni vill beställa denna underbara bok så finns mer information om var den finns tillgänglig så finns informationen HÄR. Jag kommer att gå tillbaka till den många gånger, göra om och smaka på ord och stämningar och tänka nya tanka väckta av hans. STORT tack Pär för att jag får dela ditt skrivna livsäventyr och livsnjutartankar. Det får vallmon att blomma året om.

Hon fångar himlar som ingen annan kan..

... och öppnar hjärtan på glänt med bara några få ord.

Hennes namn i bloggvärlden är Moi och idag möts vi för första gången i verkliga livet. Hennes foton och texter (både egenkomponerade och rader från andra) har berört mig sedan jag fann dem i bloggvärldens stora skattkista.

Det är alltid spännande att möta någon från bloggvärlden, vem gömmer sig bakom texterna? Men det är också nervöst, vad har hon skapat för bild av mig? Lever jag upp till de förväntningar eller föreställningar som någon medvetet och omedvetet skapat?

Det blir ett härligt samtal. Jag går därifrån med skrattkänsla i magen, nya tankar och en känsla av igenkännande av tankesätt och värderingar. Det känns bra. Moi fångar inte bara himlar, jag tror hon även väcker soluppgångar till liv hos dem hon möter. Det är stort.

Ibland behöver man klättra upp sitt klätterträd..

.. och ta en paus och fundera över nästa steg. Med kärlek kommer jag att sitta där och njuta livet.

Jag tänkte att jag skulle faktiskt ta en bloggpaus nu. Det är ett beslut som växt fram under den senaste tiden. Under de snart fem år som jag har skrivit här så har jag faktiskt inte pausat en enda gång. Det kan ha gått tid mellan inläggen men ett uttalat avbrott har jag inte känt att jag behöver. Men nu tänker jag ta det, kanske varar pausen bara några dagar eller så varar den längre än så.

Jag behöver en tankepaus för att fundera över i vilken riktning jag vill ta den här bloggen, vad mitt skrivande här ska handla om och för att hitta tillbaka till skrivlusten igen. Jag kommer fortsätta läsa era bloggar och om ni kommer in och kommenterar här så kommer jag att svara så kommunikationen finns kvar. För jag tycker om den här världen och de möten som sker här. Alla människors vackra, intressanta, utmanande tankar genom vilka man skymtar er skönhet och inre blomsterprakt, såväl hos ser bloggare som hos er som skriver hos mig. Tack till er alla för allt gott ni gör.

Beslutet om vad jag skriver och hur jag gör det vilar alltid i mig men för att finna inspirationen åter får ni gärna lämna er åsikt om vad ni vill läsa mer eller mindre om. Jag vill lämna er i ett regn av hjärtelycka och stjärnströssel. Vi tar inte farväl utan jag tänker att vi säger på återseende den dag skrivlusten spirar igen.

Med kärlek, mitt i livet.

Er Liv

Tack för att du är du..

.. står det på insidan av en liten tackbok fylld med vackra citat som dimper ner i min brevlåda och överraskar mig.

I brevet ligger även en hjärtesten upphittad på Siljans strand i närheten av där jag växt upp. Som en vän som inte är därifrån plockat upp för några år sedan och nu skickar till mig. Jag blir så glad.

Tack för att du är du. Det är något jag säger till mina vänner då och då och jag menar det verkligen. För de är ju så härliga, precis som de är. Med sina härliga sidor och sina mindre härliga sidor (ni vet, de där vi alla har för det är vad som gör oss mänskliga). Tack för att någon tycker att jag ska vara jag även när jag visat mina sårbarare lite skrövliga sidor.

Min hjärtesten hamnar i hallen bredvid mina hjärtformade stenar från Hawaii men handlingen och den fina boken fylld med klokord sparar jag framförallt i hjärtat. Så mycket gott det finns här i världen, så mycket generositet. Tack min vän, en hjärtesten i ordets land inklädd i tacksamhet. Det är en skatt för en hjärt- och ordletare mitt i livets äventyr.

I en stad som känns som min..

.. sparar jag hjärtestunder att plocka fram de gråa dagarna.

I tre timmar på café Zenit när tisdagsförmiddagen tar sin början möter jag stjärnströsslaren Emma (som har bloggen Livskrafter). Våra livsvägar korsade varandra i bloggvärldens vindlande skog innan vi sedan träffades i verkliga livet.

Vårt samtal berör stora och små ämnen. Vi pratar coaching, kärlek och livet. När vi skiljs åt så känner jag alltid att det finns så mycket mer jag vill veta och diskutera. Det är härligt, ett möte att spara i hjärtat, nya tankar tar jag med mig att reflektera över och saker jag tror på som vi delar gläder mig på min väg.

Senare samma dag möter jag någon som känt mig hela livet, en av pedagogiska mammans vänner som alltid delar med sig av boktips, livsvisdom och snälla ord. Det är livets gåta att ha människor vid sin sida som stöttar en och delar livets upp och nedgångar.

Sista dagen innan jag lämnar så njuter jag Göteborgs innerstad, Haga och Linne. Jag förundras över hur snabbt man kan resa i tiden genom att besöka Kronhusbodarna som ligger ett stenkast från Nordstan, jag besöker en härlig atelje som förtjänar ett alldeles eget inlägg längre fram och sen njuter jag att känna att det här är min stad även om jag inte bor här längre. Det finns platser som är hemma även om man inte tillbringat större delen av sitt liv där. Det tre år som jag bodde här i en stad som fångade mig präglar mig än idag.

När tåget lämnar staden så bär jag med mig den i hjärtat. I återkomsten till huvudstaden möter mitt hjärta ännu en av sina städer.

Ett fint möte..

.. när man minst anar och som inte hänt om jag inte börjat blogga.

När fredagsmolnen sänker sig över solen under eftermiddagen så möts vi upp i vimlet på centralen. Den där sökande blicken när man inte riktigt vet vem man söker och det bekräftande leendet när man hittar rätt. Fyra timmar senare när vi skiljs åt  så sker det med en varm kram efter härliga timmar och ett samtal som lyft stora saker och små detaljer.

Att träffa någon i verkliga livet som bara följt bloggen har jag numera gjort några gånger, med ett sånt möte så finns alltid hos mig funderingar innan. Bloggen visar ju bara en sida av mig, den blir ganska tillrättalagd och med fina ord, i vanliga livet så har jag andra facetter och skiftningar. Är en ganska bubblig och spontan karaktär som inte alltid tänker innan jag talar.

Men tänk ändå, när jag började blogga för lite mer än fyra år sedan hade jag inte en aning att jag skulle möta så många härliga människor via mitt bloggande och få ta del av så många livsöden och tankar. Livet är rikare än man anar och kärleken finns överallt, akta så du inte trampar på den i din promenad genom livet.

En drottning från bloggvärlden möter mig utanför centralen..

.. det är inte första gången vi möts, men varje möte för med sig något nytt. Hon är på besök i stora staden och sätter guldkant på en vårsolig onsdag i Mars.

Di the queen bär en osynlig krona av klokhet, livserfarenhet och kreativitet som en pippidrottning av högsta klass. Kronan är osynlig om du möter henne på gatan, väldigt synlig om du möter henne i ett samtal.

Det känns alltid som om jag kommer inspirerad från ett möte med Di, med nya tankar kring livet och med tänkvärda inredningstips som jag tar med mig som tankar in i Svedmyralyan. Inredning är något hon har lätt för, något jag själv har lite svårare med men som jag är glad över när nån annan ser det jag inte ser. Min vanliga lösningsfokus blir lite låsningsfokus i en sån situation.

Under vår pastamiddag i Gamla stan så drar vi i livstrådar och diskuterar livsvägar. Ibland känns val solklara och lätta att urskilja och ibland är det snårigt i livets skog. Det gäller att packa matsäckskorgen väl med det man vill ha med sig och ta sig tid ibland att vila benen innan man går in på nya vägar eller fortsätter i de gamla fotspåren. I min värld är det bara man själv som egentligen vet vad man vill ha innerst inne även om det är förvirrande ibland.

Vi vandrar genom staden där stjärnor tänts, vårluften fortfarande är ljummen och där vattnet speglar stadens ljus. Vi vandrar alla ständigt på vår livsstig, ibland känns det lätt och ibland tungt men jag tror på att ha en vän vid din sida att utbyta tankar med och kunna ta stöd av på vägen. Färden blir både lättare och roligare då. Sen får man se vart man hamnar, det vet faktiskt ingen av oss något om.

Jag blir förälskad vid första ögonkastet..

.. när min blick möter Emmas (Livskrafter) målning och jag ber omgående att få köpa den.

Bilderna är lånade från Livskrafter. 

Nu är den min och kvinnan med paraplyet ska sitta på en vägg i mitt sovrum. Hon skänker mig redan glädje och så gör även texten som kommer här.

Jag plockar ner himlen ibland

 älska mig snälla 

 där i utkanten av alla ord 

 där gränser flyttar sig längs skymningen 

 för jag är så vacker hos dig 

 kanske är vi optimala drömbilder

 utmed romantiska höstpromenader

 men att våga älska dig min hjälte 

 som älskar mig 

 ger styrka till osmekta dagar

 jag bär oss under mitt tunna skinn 

 och natten sjunger långsamma sånger

Vardagslycka som blev fördubblad....

.. mötte mig idag när jag kom hem.

Först ett härligt tröstpris från en utlottning hos Min plats i solen, en film som heter The romantics. Det blir soffmys och injutande av den direkt. Men den stora vinsten är kanske de fina raderna om mitt bloggande som medföljde i ett kort. Det är mötena såväl tankemässigt, som i bloggarna och sen ibland i verkliga livet som är det största med att vara befinna sig i bloggvärlden, om detta visste jag inget när jag började men det är mycket det som gör att jag stannar.

Sen visar det sig att jag vunnit ännu ett pris, det vill säga ett smycke hos Decoliie från en utlottning hos julswappsbloggen. Det kommer att bli hur fint som helst när det är klart och jag kommer att lägga ut det här så ni får se. Så nu sitter jag i soffan och ler och tänker att livet bjuder på oväntade härliga stunder och att bra saker kommer till mig.

Vet du hur jag ser ut då?

..frågar jag personen i telefon. Jag har ju sett bilder på facebook blir svaret. Jag är en tvärhand hög fortsätter jag, så du borde hitta mig.

Jag ser hur mina vänner tystnat och växlar nyfikna blickar. Vi har just diskuterat mitt singelliv och visst är det en spännande dejt jag ska på men inte en sån som de har i tankarna. Idag träffade jag nämligen Gisan för första gången i verkliga livet. Mötena från bloggvärlden överraskar mig alltid, man hoppar över en massa allmän information som man betar av i vanliga fall vid nya bekantskaper och så hamnar man på de mest intressanta villovägar. Så en trevlig fika med virvlande tankar kantar söndagen. Härligt möte och när jag vinkar av henne vid tåget hoppas jag vi ses snart igen.

Med pirr i magen är det dags för första Lindy Hop lektionen på över ett halvår. Jag är nervös men kroppen minns och missarna blir inte lika många som jag trodde. Dansglädjen sprider sig i kroppen och jag känner mig lätt till sinnes. Min ringrostighet är mindre än min följsamhet i dansen upptäcker jag med glädje. När jag snart kryper till sängs idag så är det med tacksamhet över mötet som aldrig blivit av om jag inte börjat blogga men även över danslycka en helt vanligt ovanlig söndag.

Likt ett färgglatt armband med sina pärlor så radar livets glädjeämnen upp sig för mig, det gäller bara att uppmärksamma dem. Den här veckan har bjudit på färgsprakande livspärlor och nästa vecka tänker jag trä på flera på livets armband.

I livets berg- och dalbana...

... så går det snabbt ibland.

I min berg- och dalbana så gäller det just nu för mig att hålla i mig i kurvorna men jag gör det med ett stort leende på läpparna. Idag skrev jag på mitt anställningskontrakt och på måndag börjar jag. Det ska bli så roligt att jobba igen, känner mig klar med att gå hemma. Vill ju verkligen coacha, arbeta och ha en lön igen.

Men jag ångrar ingenting för som många av er förstått så hade jag inte stått där jag gör idag om jag inte gjort de val jag gjort och vågat lita på min inre röst. Det har inte alltid varit lätt och vissa har undrat över mina val men mina fantastiska vänner och familj har alltid trott på mig. Tack för det, det gör all skillnad i världen. Ni är fantastiska och jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för att ni är en del av mitt liv. Det är sann rikedom att vara så lyckligt lottad.

Stort tack även till alla er i bloggvärlden som jag inte träffat men som ändå vågat tro på mig, har uppmuntrat och hållt tummar. Ni som kan glädjas med andra gör helt enkelt världen till en bättre värld att leva i.

Men även livets berg- och dalbana måste stanna och gå igenom säkerhetskontrollen och smörja alla skruvar ibland så nu tänker jag ta det lugnt mina sista arbetssökande dagar. Njuta av att umgås med skärmflygaren, vänner och med de familjemedlemmar som finns i närheten. Köpa tulpaner, dricka rosa champagne och unna mig ett besök hos Christel står också på agendan.

Livet är gott att leva.

Är du bloggmissbrukare..

... frågar skärmflygaren och granskar mig. Neeej, det kan man väl inte säga men mitt ansiktsuttryck avslöjar mig och stämmer väl överrens med någon som står med handen mitt i kakburken. Skärmen framför mig avslöjar att jag är inloggad på blogglovin för att läsa nya inlägg.

Är jag beroende? Hmmm.. mer beroende av att läsa andras bloggar och vad de skriver för finurligheter än att skriva själv tror jag. Vill jag inte skriva så gör jag inte det.. och ibland flödar texten fram över tangenterna men ibland är det trögt. Jag påminner mig själv att jag började blogga för min egen skull och ska göra det för min egen skull så länge det är kul. Vill inte dras med i nån prestationspress att man ska blogga si och så ofta.

Men visst tycker jag om att läsa bloggar och att skriva av mig. Men bloggandet har ju gett så mycket mer än jag någonsin kunnat ana.. jag har lärt känna nya personer via deras bloggar (varav några jag träffar på den kommande bloggträffen), fått en vän i verkliga livet (Chissra), jag har kunnat ge min pedagogiska mamma min blogg i bokform precis som hon önskat och dessutom så påminns jag om Nina och hennes kreativitet varenda gång jag öppnar handväskan och behöver ta upp något då denna färgglada lilla väska tittar upp och innehåller det jag använder oftast. Allt detta och så mycket mer har kommit till mig tack vare bloggandet.

Bloggarna och bloggandet ger mig vardagsglädje och vardagsglädje kan man ju bli beroende av så jag kanske är en bloggmissbrukare helt enkelt eller vardagsglädjemissbrukare. Men det sätter guldkant på vardagen helt klart.

Nice blogg

.. har livskrafter, malve, chissra, di och gisan gett mig. Det gör mig glad, speciellt när nomineringarna varit så fina, såhär har de själva uttryckt det:

• gisan:för dessa underfundiga färder du tar med mig på och energier du delar med dig av.
• di: du får den för att du berikat mitt liv genom dina härliga inlägg, din varma vänskap och för dina alltid uppmuntrande ord. Du ger och ger alltid något positivt. Tack för att du kommit in i mitt liv med dina sköna skildringar om livets vägar. Du får mig att tänka ett varv till.
• chissra: vad vore jag utan hennes vänskap och små finurligheter, vackra ord och underbara texter.

Reglerna för de som vill:

- De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.

- Länka till den bloggen du fick den ifrån.

- Ge den vidare till så många andra bloggare du vill & länka till deras sidor.

- Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.


De här får den vidare av mig (några av er har redan fått den men jag vill ta chansen att skriva en rad om era bloggar):

• Visa vägen- för sin jakt på livsbejakande människor, händelser och inlägg och för hans storhet att inse att det är inte bara positivt tänkande som är livsbejakande.
• M/S Vågspel- för hennes vackra bilder, kloka ord och att inläggen berör en djupare dimension inom mig. Har följt hennes blogg långt innan jag själv bloggade.
• Nina - För hennes sprakande kreativitet och härliga sätt som gör att blogghimlen tänds upp som av ett tomtebloss.
• Vardagspussel - För en värme från hjärtat som värmer upp alla i hennes närhet och hennes vilja att få oss alla att följa hennes vardagspussel, tankar och erfarenheter att dela sitt liv med Calle och med sin man och snart kanske även en Harry (eller blir det en Harriet?).
• Stort och smått- för hennes vackra hem, hennes nakna öppenhet om vad som pågår i hennes liv och hennes stora mod och värme.
  
• Kvistashuset- Som ett sprakande energiknippe med glimten i ögat lyser hon upp min bloggväg, precis som hon gjorde i korridorerna på Bojsenburg på den tiden när det begav sig.
  
• Cloudberrie - Med sin vackra blogg och som värmer upp i kylan som en midnattssol och som påminner mig om kärleken till julen och Gällivare.
  
• Lady Thirty - Med sina underbara teckningar och illustrationer. Jag blir glad när jag ser dem och den genuina talang som döljer sig bakom dem och hennes sätt att fånga livet och stämningar
  
• Så kom solen - för att hon får mig att vilja lära mig yogaställningar men även hennes öppna sätt att ta oss med på hennes livsresa i såväl glädje som sorgen.
• Vildaella - med sin fina blogg och framförallt allt det hon skapar med händerna som sedan sprider glädje till dem som får ta del av det.
• Surya- för att jag får vara med på både hennes yttre äventyr i Australien likväl som det inre som hon utforskar.
• Chissra - För att hon är den fantastiska, sprakande personlighet som bara hon kan vara. Vacker som en dag både på ytan och inombords och som påminner mig om min andlighet, livet och att man kan göra precis som man vill.
• Mindi för sin kreativitet och kalenderskapande men framförallt för sin värme.
• Mamma Melissa för sin änglatankar i både sorg och glädje och för hennes mod och övertygelse om att förändra saker. Hon kommer att gå långt och hennes änglar ser varje steg hon tar.
  
• Gisan - Själens krigare som vågar delge oss glädje, sorg, tankar och livet i vackra ord.
• Livskrafter - Aldrig mötts i verkligheten men en vän i Universum som skriver, skapar och målar så vackert att stjärnorna lyser starkare och löven slår ut.
• Di - som med kreativitet, livslust, vackra bilder och kloka ord gör bloggvärlden till en bättre värld. Hennes värme lyser upp en bister natthimmel som ett norrsken.
• Marias betraktelser - Som får mig att minnas livet, ha någon som håller mig sällskap på stenen när vattnet och humöret är lågt och man inte vet vad nästa steg tar. Hennes spännande livsstig slingrar sig likt en färgglad orm över marken.
• Enbart - med sitt goda hjärta, sitt mod och sin öppenhet att skriva om saker som andra bara tänker.
• Malve- som en vacker skogsros i en kall vinterskog så reser hon sig upp och söker livet. Hon gör framsteg, erfarenheter och är modig och insiktsfull. Det är stort tycker jag.
• Carpe Diem- som med en öppenhet, sårbarhet, insiktsfullhet låter oss följa med på hennes resa i det som sker som hon inte styr över. Hon är modig, varm och mycket klok även när det blåser bistra vinterstormar både runt knuten och i hennes inre.
  
• Rysken- För att han med sin träningsglädje, livslust och sin vilja att fortsätta utvecklas inspirerar. Han delar min kärlek till kickboxningen som så många har så svårt att förstå.
  
• Annika - som funnits där för mig länge och som har ett stort varmt hjärta och ett skratt som klingar som klockor men som haft ett tufft 2009. Du finns i mitt hjärta och med mig i tanken och jag uppskattar din blogg men ännu mer din vänskap.
  
• Lenjangel som med ord, bilder och vackra texter bjuder in oss i sitt bloggcafé.
• Vindens melodi - som var den första som inte känner mig som kommenterade på min blogg och gjorde en hel lördagskväll. Hennes blogg och personlighet är helt fantastisk och när man går in på hennes blogg vet man aldrig vad som väntar men man lämnar den alltid med en känsla av inspiration, glädje eller eftertänksamhet. Hon är verkligen en vindens melodi och om man lyssnar så tar livet nya dimensioner.
  

Jag vet att det blir många men jag vill verkligen kanske en gång för alla förklara för er hur mycket jag uppskattar era bloggar och det ni skriver. Kommer de närmsta dagarna att skriva en rad i era bloggar men om ni hittar hit själva så skriv gärna det.

Utmärkelseregn..

..regnade över mig på min favoritdag den 14:e December. Vardagsmagi som går rakt in i hjärtat.

Att hitta vänner via bloggen och att känna sig delaktig i människors liv som man inte träffat var nog det minst väntade när jag började blogga i slutet av April i år. Att jag dessutom ska träffa flera av dem i verkliga livet sista helgen i Februari på vår bloggträff här i Stockholm känns också spännande.

Vilka utmärkelser fick jag då? Jo först den här av Chissra:

Den har jag fått tidigare så den får stanna hos mig i mitt lilla hjärta som glittrar av tacksamhet.

Men sen fick jag en alldeles ny fin utmärkelse av Chissra, Maria, Vindens melodi och Malve:

Utmärkelsen beskrivs såhär:

Denna bloggen byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid och förhållande! Dessa bloggarna är osedvanligt charmerande och söta, och syftet är att finna och att vara vänner. De är inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Vårt hopp är att när banden på dessa utmärkelser är gjorda, vill ännu flera vänner fortplantat sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Ge denna utmärkelsen till åtta bloggare, som i sin tur väljer ut åtta bloggare. Kopiera in texten o bilden på deras utmärkelse...

Till alla er som skickat den till mig: Varmt tack! Ni vet att jag älskar era bloggar också.

Av de bloggar som jag följer (som ni ser i min favoritlista till höger) har många redan fått den. Om NI inte har det och finns i den listan så är den ER från mitt hjärta. Jag har ju fått den 4 gånger så jag har ju några att dela ut.

Varm tacksamhet till er alla för att ni finns på eller har snubblat över min livsstig. Ni är alla värdefulla och underbara precis som ni är.

Varför bloggar du?

Frågar Enbart när jag ska svara på frågor kring min blogg hos honom. Mitt svar blev:

Jag började blogga för att börja lyssna på mina egna tankar och för att jag alltid tyckt om att skriva men glömt bort det under de senaste åren. Bloggandet handlar om att fästa mina tankar och mitt liv på bloggpappret och att ibland har en dialog med de som läser. Tänker på många olika saker och nu sätter jag dem på pränt.

Efter att ha svarat utan någon större tanke så har frågan fortsatt att snurra i mitt huvud. Varför bloggar jag? Det började som ett infall, inspirerad av Vardagspussel och med en skrivlust i fingrarna och tankar som snurrade som ville komma på pränt. Jag tänkte att jag kanske gör det en vecka eller två och sedan lessnar jag och lägger ner bloggen.

Men jag lessnar inte, tvärt om. Jag känner att min kreativitet och skrivarglädje väcks till liv. Vissa inlägg är mer välskrivna än andra och vissa skrivs spontant medan andra växer fram i långsamhet. Dessutom har bloggandet gett så mycket mer som jag inte väntat mig som nya vänner men även återknutna kontakter med gamla vänner. Jag har vunnit en fin tavla och gästbloggat på en Enbarts blogg och förundrats över all klokskap som finns hos de bloggar jag läser.

Så egentligen bloggar jag nog för att bloggvärlden fortsätter att fascinera mig och ge något tillbaka till mig i massa olika former och för att jag inspireras på så många olika sätt.

Varför bloggar ni?

Enbart bloggkraft

Enbart Bloggkraft!
Enbart Bloggkraft är det vi ser i bloggvärlden. En kraft som kan leda till förändring. Jag tänker här samla exempel på hur vi i bloggvärlden kan göra skillnad. Samtidigt passar bloggen Enbart på att utmana dig. Se till att sprid Bloggkraften till minst två andra bloggare. Be dem att publicera detta inlägg och att samtidigt ge bidrag till minst en av insamlingarna. Har du inte fått utmaningen känn dig fri att bli utmanad och kopiera hela texten. Hämta senast uppdaterade version som du finner i Bloggkraft på http://enbart.blogg.se.

Bloggkraft är när över tusen personer på några veckor skänker pengar till Barncancerfonden mot "Den jävla idioten". Detta till följd av att vi blir berörda och vill hjälpa till. Vi blir berörda av andra människors öde, inte minst av Maddes mammas sista ord till sin dotter. Utmaningen är att samla ihop 100.000 kr.

Tobias Ekholm föddes den 31 januari 1999, han blev knappt åtta år gammal. Han tog vara på sin tid här på jorden och hann göra mycket på sin korta tid här. Det var som om han visste att tiden var knapp. Han var helt sorglös som person. Det kunde hända att han skrek av smärta den ena minuten, bara för att nästa stund, när medicinerna börjat verka säga: -"Bär mig till grannarna, jag vill plinga på och höra om killarna vill leka". Ni kan skänka till:

Stiftelsen Tobias Ekholms glädjespridarfond Bg: 5279-4336 eller ge till barncancerfonden.

Nalles Resa - ett äventyr genom Sverige. Följ nallarnas resa hem till svårt sjuka barn.

Bloggkraft är ibland bara att göra en länk och så får en organisation en gåva. Eller vad sägs om att hundratals bloggar länkar till Uppdrag Barn vilket innebär att ett stort bolag skänker 20 kr/länk till Childhood. Varsågod här fixade jag 20 kr.




Bloggkraft påverkar regeringen. För första gången fick regeringen också känna på kraften i bloggvärlden. Utan den kritik och det stora engagemang som bloggvärlden bombaderade de folkvalda med hade regeringen inte ändrat och gjort tillägg i FRA-lagen.

Bloggkraft är om många läsare plockar fram sin mobiltelefon för att stoppa bröstcancern. Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden. Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil. » Läs mer om villkoren här.

Bloggkraft är att i handling och i ord visa att vi bry oss. Du kan välja att skänka 10 alternativt 50 kr genom att skicka ett SMS. Skriv FÖRÄNDRA10 (för 10 kr) respektive FÖRÄNDRA (för 50 kr) och skicka till 72 950. Läs mer om Rädda barnens arbete.

Bloggkraft är att dela med sig av det vi kan. Du kan stödja BRIS genom att skicka ett SMS med texten BRIS25 till 72950. Då skänker du 25 kronor till BRIS. Är du Tele2-kund tillkommer ingen ordinarie SMS-taxa.

Bloggkraft skulle via Action:Aid kunna ge massor av vatten, flera barnmorskor nya skolböcker eller var för inte getter. Man kan här ge bort gåvor i form av hjälp till behövande. Själv funderar jag på om jag skall ge bort en get eller en barnmorska?

Några tips var du denna månad kan spendera några tior eller vad just du kan avvara.

Kopiera gärna texten och lägg på din hemsida, sprid till ett par av dina bloggkompisar. Har du fler uppslag så gå till Bloggkrafts ursprung och ge förslag.