Min mormors högklackade skor..

... var en dröm om en annan värld när jag var liten.

Pedagogiska mamman gick i näbbstövlar och bar palestinasjal vilket inte alls kändes lika exotiskt eftersom det var en del av min vardag i 70-talets barndomskuliss. Men min mormor använde smink, lade håret på spolar, hade målade naglar och hade en mängd vackra högklackade skor i garderoben. Att vinglande vandra i dessa vackra skor när jag var på besök och leka sig in i en annan identitet som alla barn gör var en del av barndomen. Jag fick leka med en annan del av mig. Min skogarderob är ganska skor idag och jag tror nog att mormor är lite ansvarig för det som en förebild som präglat mig. I garderoben hänger även klänningar som hon burit som ung, de är extra värdefulla för mig. En av dem har till och med dansat in nyåret i London.

I vuxenvärlden trampar vi ibland i lånade skor och visar upp något vi inte är eller något vi förväntas vara och till sist minns vi inte ens vilka skor som egentligen är mina eller vad som är viktigt för mig egentligen. Eller så vågar vi inte byta ut våra skor mot de vi egentligen vill ha för de bryter normen i samhället eller i vår grupp. Jag har gjort det själv många gånger men numera försöker jag verkligen känna efter så skorna är mina och vilka skor som passar för dagen utifrån väder, humör och vilken sida av mig som vill komma fram den dagen.

Vackraste mormor Karin som ung. 

Själavård..

.. att vårda själen.

Ibland är det som att man hör ett ord för första gången trots att jag måste hört det fler gånger än jag kan räkna. Ordet är så vackert, viktigt och uttrycksfullt. Själavård, hur ofta tänker vi på det i vardagen? Att vårda vår kropp är högt upp på listan men att ta hand om det vi inom oss bär är inte alltid högst upp på listan.

Det var såklart en präst som använde ordet som så många gånger förr när ordet öppnade något i mig. Kyrkan har sin definition av själavård och den ska inte jag ge mig in på. Det är väl också därför jag inte tänkt så mycket på ordet, det var liksom inte mitt. Men nu gör jag det till mitt. För att ta hand om sig själv är viktigt för mig, att göra det jag mår bra av och värna om mig utifrån vad jag behöver.

Att möta mig själv där jag är. Själavård, ett ord som jag tar till mig och tänker vidare kring. Ibland möter man något nytt som hela tiden funnits där. På livets resa finner jag ord och skapar nya meningar och frågor.. Vad är det som ger frid i min själ och vad ger själen ro? Hur mycket utrymme får min själ i min vardag?

Naturens rum är självklar själavård för mig. 

Snurra min jord..

Du snurrar, min jord, som en stjärna

Du virvlar i vind som en tärna

Som fartyg har virvlande tärnor

har jorden en snurra av stjärnor

(Lars Forsell)

Vår jord. Den som vi alla äger och ingen äger. Den där ingen har enskilt ansvar men där vi alla har ansvar för att ta hand om att den förblir om vi vill fortsätta njuta snurran av stjärnor och all den natur som den bjuder ur sin generösa famn. Jag har på egen hand rest runt den men samtidigt är det omöjligt, den reser ju runt sin egen axel och det går aldrig att uppleva den i sin helhet.

Människor är likadana, de bär så mycket inom sig och hur länge du än känner dem så finns det ännu gåtfulla hav, himlar med oupptäckta stjärnor och galaxer och där norrskenet kan måla dem i oväntade färger och soluppgångar får oss att tappa andan. Det finns urskog och öken. Vi fortsätter växa hela livet om vi vågar upptäcka oss själva, livet och de vi möter. Jorden snurrar och vi med den.

Balance is in the mind..

... and not in the body säger yogaläraren i Indien lugnt när jag står och vinglar i en position som är utmanande för mig. Det ligger så mycket i det tänker jag, för att kunna finna balansen i positionen behöver jag finna den inom mig.

Det handlar inte alltid om det yttre som ska vara i balans för att man ska känna en inre balans. Ibland kommer balansen inifrån och jag tror att vi oftast vinglar till lite i livet. Men ibland är det bra att stanna upp och försöka utifrån där man är att finna den balans man kan i stunden, men det är inifrån den kommer i många fall.

Det handlar inte alltid om att vara motiverad utan ibland handlar det om att ha bestämt sig. För mig var det så igår kväll när jag skulle boka in min morgonyoga. Jag var inte speciellt motiverad utan var mest trött efter intensiva dagar men jag har ju lovat mig själv att yoga minst en gång i veckan och de ursäkter som bubblade upp lät faktiskt vaga även i mina öron. Så jag bokade passet, ställde klockan och kände mig ganska pigg när den ringde klockan 5. Väl på yogamattan blev det så tydligt varför jag var där. I yogan och i dansen är jag som mest i kontakt med min kropp. Hela min kropp och jag känner och registrerar spänningar och vad som känns bra och vad som känns stagnerat. I meditation och andningsövningar landar jag i mitt inre, i min kärna och i det som är.

Jag är så glad att jag funnit "mitt" yogaställe här i Stockholm. Jag hade några önskemål när jag kom hem från Indien och hade insett att yogan ska vara en del av mitt liv . En av dem var att jag just nu vill fortsätta utöva den formen av yoga jag prövat på i Indien, Hathayoga enligt Sivananda. Mitt andra önskemål var att jag ville yoga på morgonen, dels för att det är bästa sättet att starta dagen men även för att jag inte vill ha kvällarna uppbokade. Ytterligare ett önskemål var att det ska vara lätt att ta sig till jobbet och därmed är en yogastudio några minuters promenad från Södra Station perfekt. Mitt sista önskemål var att hitta yogainstruktörer som korrigerar mycket. Jag är ny inom yoga och jag kan ibland ha ganska dålig koll på min kropp, jag behöver någon som visar vägen men även tänjer mina gränser och utmanar mig. Att få en djupare förståelse för yoga och att låta meditationen och vilan vara närvarande var också viktigt. Ibland går alla önskningar i uppfyllelse eftersom jag fann yogastudion Conscious Life  som uppfyller alla mina önskemål. Ibland kan det vara viktigt att vara specifik i det man vill ha om en önskan ska kunna gå helt i uppfyllelse.

När jag yogade i Indien (vilket jag gjorde minst varannan dag i 5 veckor) var det som att ha privatlektion. Jag utvecklades så mycket tack vare  Haridas som instruerade, rätade till, lyfte upp, tänjde gränser och förklarade. Jag behöver det och min kropp likaså.  Det var det jag behövde påminna mig om igår, att jag funnit precis det jag behöver och jag inte behöver vara utvilad och i balans för att gå dit och yoga. Det är kanske till och med då jag behöver det som mest. Ännu mer kanske också för att visa för mig själv att jag och mina egna löften till mig själv är viktiga.

Jag blickar mot solen..

.. som klänger på fasaden och möter sin egen blick i fönstren som bländade glimmar till.

Det doftar vår av gruset på gatorna trots minusgrader. Himlen vilar i klarblått över taknockar och de sorlande samtalen på ett café får mig att sjunka djupare ner i min fåtölj. Genom sorlet hörs glimtvis Monika Zetterlund sjungandes sakta vi gå hem genom stan. 

Jazziga toner brutna av klirrande koppar, en ytterdörr som slår igen och det doftar nybakat. Det är en stund, en fredagseftermiddag och klockan är ännu inte tre. Många intryck i ett ögonblick och vilande utryck inom allas inre. Dagen vandrar vidare och jag reser mig för att sakta gå genom stan.