Den skira grönskan i alla dess nyanser..

En bild som min vän tagit. 

... möter fåglars kvitter i solsken som silas i trädens kronor. Manen har några silvervita strån som vittnar om att Madame är en erfaren häst i sina bästa år. En sådan som klarar att ha en nybörjare på sin rygg. Det är magiskt att rida, den där frihetskänslan som jag inbillat mig skulle finnas där får flyga fritt under ridturen hand i hand med närvaron som blir påtaglig.

Madame får en välbehövlig paus från mig på hästryggen. 

Skogens skönhet, naturens enkla varande och utmaningen att se världen ur ett annat perspektiv är en magisk kombination. Jag tycker om att rida. Det är svårt för mig som är ny men jag klarar till och med att galoppera. Men det här vill jag göra igen. Trollmarker Spa och Äventyr visar sig vara den härligaste av överraskningar. Med personligt mottagande, god hemlagad mat och en kunskap om hästar och ridning som får en nybörjare som jag att känna mig trygg.

Vi är ute närmare 5 timmar på lördagen (varav 3,5 på hästryggen) och när vi kommer tillbaka väntar bubbelpool, bastu och massage. Jag somnar ovaggad tidigt till stillhet, fågelsång och med naturens öppna famn utanför vår stuga. Det är som att man varit borta så mycket längre än en helg när vi till staden vänder åter, fyllda av energi, stillhet, vackra upplevelser och ridningens kraft

Jag har en förmåga att säga ja...

... spontant och snabbt utan att tänka efter jättemycket ibland utan bara tänka att det låter kul.


Så när en kompis för några månader sen frågade om jag skulle med på en ridhelg med ett gäng tjejer så svarar jag ja efter att ha fått informationen att man inte behöver ha några förkunskaper. Ridhelg, du?? Mina vänners reaktion är obetalbar, en av dem skrattar så länge så jag börjar fundera över vad jag gett mig in på. Men om man inte vågar kasta sig ut i nya äventyr missar man ju upplevelser.


Men visst är jag nervös, jag har i stort sett aldrig suttit på en hästrygg och är höjdrädd och ett kontrollfreak. Intalar mig att det måste finnas snälla hästar som kan ta hand om modiga människor och det är ju bara att kliva av hästryggen om jag inte vill sitta kvar. För i livet måste man ibland våga och våga igen, utan garantier och utan löften men hur ska man annars växa. Jag tror ju att ridning omfattar frihet och en känsla av att se allt ur ett annat perspektiv, det vill jag pröva och har velat göra i många år.


Har du tackat ja till nåt mer frågar min vän mellan skrattattackerna? Ja, att testa SUP-yoga, det vill säga att yoga stående på en surfbräda ute i vattnet. Förmodligen kommer jag vara mer i vattnet än på brädan men man måste ju pröva åtminstone en gång. Jag vill leva så, att jag ibland tackar ja utan att tänka. Att jag får nya upplevelser tack vare min nyfikenhet och mitt mod även om jag gör det på darriga ben och en undran i tanken.

Det kommer vackra stunder och upplevelser till mig i olika former..

.. och jag känner mig stjärnströsslad.

Det är orsaken till att det varit tyst på bloggen, inget annat än att livet bjuder upp till dans och jag dansar med det. Jag licensieras som Zumbaledare, barnvaktar barnbarn och skapar lyckosöndagar med spännande människor. Samtidigt vecklar naturen ut sig i sin prakt och omfamnar oss alla. Det är en skin grönska som snart djupnar och låter sommarens nyans tar vid. Det gäller att njuta det som är när det varar och det är vad jag gjort och därmed låtit fingrarna vila från skrivandets lekfulla lek. Men i tanken leker jag med ord och jag hoppas de kommer växa till kaskader som väller ut över bloggen, livet och allt annat som är. 


Jag finner stjärnors mönster i blommande form och jag möter stjärnor som öppnar mitt hjärta på vid gavel och bjuder upp till dans, picknickar och intressanta samtal. Livet stjärnströsslar mig och jag försöker fånga det och strössla vidare.

Det är naturens sätt...

... att säga jag älskar dig skriver Livskrafter-Emma när jag publicerar en bild på körsbärsblom på Instagram.

Så är det ju och vi vallfärdar till dem och njuter dess blom under den korta tid det varar. Jag väljer att ta en längre väg hem för att kunna vandra under körsbärsblom och igår när jag vandrar där är det på ett rosa hav av blad som börjar dala. Det förgängliga i naturens skönhet. Jag älskar naturen villkorslöst som så många.

Plötsligt kommer värmen och grönska och blom exploderar. I nyväckta färger och smekande dofter så visar den sin prakt och lockar ut oss på gräsmattor, uteserveringar och lättjefulla promenader.

Ledig onsdag och jag möter en vän jag inte sett på länge, vi hinner umgås i timmar och i ett Stockholm som är skimrande vackert och där vi alla möts ute. Det är fantastiskt med alla parker, bryggor och vackra platser som gjorda för att mötas på och njuta naturen, livet och dagen. Det tänker jag göra idag också. Naturen, jag älskar dig.