Den skira grönskan i alla dess nyanser..

En bild som min vän tagit. 

... möter fåglars kvitter i solsken som silas i trädens kronor. Manen har några silvervita strån som vittnar om att Madame är en erfaren häst i sina bästa år. En sådan som klarar att ha en nybörjare på sin rygg. Det är magiskt att rida, den där frihetskänslan som jag inbillat mig skulle finnas där får flyga fritt under ridturen hand i hand med närvaron som blir påtaglig.

Madame får en välbehövlig paus från mig på hästryggen. 

Skogens skönhet, naturens enkla varande och utmaningen att se världen ur ett annat perspektiv är en magisk kombination. Jag tycker om att rida. Det är svårt för mig som är ny men jag klarar till och med att galoppera. Men det här vill jag göra igen. Trollmarker Spa och Äventyr visar sig vara den härligaste av överraskningar. Med personligt mottagande, god hemlagad mat och en kunskap om hästar och ridning som får en nybörjare som jag att känna mig trygg.

Vi är ute närmare 5 timmar på lördagen (varav 3,5 på hästryggen) och när vi kommer tillbaka väntar bubbelpool, bastu och massage. Jag somnar ovaggad tidigt till stillhet, fågelsång och med naturens öppna famn utanför vår stuga. Det är som att man varit borta så mycket längre än en helg när vi till staden vänder åter, fyllda av energi, stillhet, vackra upplevelser och ridningens kraft

När något griper tag i mig..

... så tappar jag orden och blir stum. Det blir så starkt så jag finner bara känslan och närvaron. De senaste dagarna har jag två sådana upplevelser men av väldigt olika slag.

Ulalena, en show som inte liknar något jag sett och som kanske är det bästa jag sett berör hela mig. Det är historia, kultur, dans, musik, sång och teater i en färgstark, lekfull och allvarlig mix. Det pågår 1,5 timme och jag är andlös när lamporna tänds. All dess dimensioner, symbolik och liknelser är som målande magi och jag skulle gärna uppleva det igen.





Idag bestod min andlöshet av naturens skönhet då vi åkte den oerhört vackra Hana Road som brukar beskrivas som ett besök i paradiset och vem vet om det inte var det. Kultur, historia, natur och närvaro i en tur som tar minst tre timmar att åka över 59 broar och 620 kurvor (undrar vilken stackare som räknat). Jag ser regnbågsfärgade träd, blommande hibiskusträd, badar i ett vattenfall och blickar ner över en kyrka byggd av korall.

Jag får gåvan upptäcka en nästan 1000 år gammalt heligt tempel för ursprungsbefolkningen. Gömd för omvärlden länge men som en familj sedan donerade för att den skulle skyddas och omhändertas. Som en gigantisk platå byggd av svart vulkansten med bergen bakom och skummande hav alldeles intill. Jag blir stum av att vandra där. Jag har lekt bland hjärtformade blad som användes som paraply tidigare och jag har ätit en fantastisk lunch på en plats vid vägens kant. Men framförallt har jag badat i grönska, hav och hjärtöppnande vyer.

Än så länge kan jag inte fånga alla dess vyer det i ord och bilderna ska laddas över från kameran, troligen blir det ett bildinlägg över resan när jag är hemma igen. Just nu vill jag bara vara i varandet.

Solen har gått ner sen länge, kvällen är fortfarande varm. Min ryggsäck är halvpackad för imorgon flyger vi till paradisön Kaua'i. Äventyret fortsätter, kärleken till ögruppen består.

Med kärlek,

Er Liv

PS. Som ni kanske märkt så trilskas Blogger när man skriver från mobilen och bilder blir för stora eller texten fetstilas. Jag kommer korrigera det sen. Även svar på era kommentarer och besök på era fina bloggar kommer.. men kanske först när jag är hemma. Här vill jag fånga det som är, när jag gör det med text så pausar jag och förstärker upplevelsen en stund men att läsa bloggar vilar jag med under semestern. Men jag ser fram emot att få ses igen när jag är hemma. DS.

Cirkusartister och färgglada clownnäsor

Imorgon den 9:e Maj är det clownäsans dag! För att fira denna tilldragelse kommer det att avgå en cirkusparad från Sergels torg med slutdestinationen Kungsträdgåren. Det kommer med andra ord att finnas gott om clownnäsor, artister och cirkusanda som glimmar till i storstadsdjungeln. Tanken är att Kungsträdgården ska förvandlas till en magisk arena som samtidigt vill uppmärksamma de som lever i krig, svält och fattigdom runt om i världen. Intäkterna går till clowner utan gränser. Mer information om evenemanget finns på www.cirkusaret.se.

Cirkusvärlden är vardagsmagi för mig. När jag var liten så skrev jag alltid i mina kompisars "Mina vänner" böcker att jag ville arbeta som cirkusartist. Det ligger ganska långt ifrån det jag gör idag och det roliga var att jag inte hade någon bestämd bild av vad jag egentligen skulle ha för uppgift på cirkusen utan det var snarare livet "on the road", äventyret och de vilda djuren som lockade. Att ha en egenhändigt målad cirkusvagn som hem och åka från stad till stad och upptäcka nya platser och träffa nya människor kändes tilltalande och som något som skulle ta mig bort från vardagen och stilla min rastlöshet något. Att sen få vara nära elefanter och tigrar dagligen kändes som det bästa som kunde hända.

Jag minns fortfarande den där magiska känslan när man var liten och fick gå på cirkus och kliva in i en helt annan värld. När man är växte upp på landet där allt i mångt och mycket är sig likt från den ena dagen till den andra och man möter samma personer så var cirkusen något spännande och totalt annorlunda. Den pirrande känslan som spred sig i magen när färgglada affischer med glada bilder klistrades upp på anslagstavlorna för att sedan övergå till en sprudlande förväntan när cirkustältet slogs upp på den lokala idrottsföreningens grusplan. Livet blev för några timmar annorlunda till färg och doft när man satt inkrupen i ett färgglatt tält på hårda träbänkar.

Tänk vad annorlunda mitt liv hade varit idag om jag hade valt att bli cirkusartist och kanske hängt upp och ner på kvällarna (också ganska rolig tanke eftersom jag verkligen är höjdrädd och ganska klumpig i vissa lägen). Nej, det var nog tur att jag inte blev cirkusartist men jag dras fortfarande till klara färger, elefanter, resor och skratt så den delen av mig bibehåller kanske för alltid en dröm om ett liv bland sågspån, sockervadd och tältdukar. Så imorgon kanske jag beger mig till Kungsträdgården och drömmer mig bort för någon timme och stödjer dem som har som passion att sprida skratt, spänning och glädje runt om i denna vackra värld. Så om ni kommer dit kanske ni hittar mig under de nu gröna träden ide magiska körsbärslundarna ätandes sockervadd drömmande om ett annat liv som hade kunnat varit mitt.