I veckan som var..

... så plockar facebook fram ett två år gammalt minne. Minnet av hur det var att anlända till Varkala.

Varkala. En plats på jorden, där jag skulle stanna någon vecka men det blev sex. Där jag lärde känna fantastiska vänner, fann yogan, dansade för att skapa koreografier till mitt första danspass och där ayurvedan har präglat mötet. Fantastiskt.

Men fotot påminner om så mycket mer, om att ge sig själv och friheten en termin. Om att följa drömmar och skapa utrymme i livet för att leva som du vill leva det. Att ta tjänstledigt under en termin för att studera och resa blev så mycket mer och var så mycket viktigare. Den där frihetssidan som alltid varit så stark och som är så viktig för mitt välmående och min livskraft, den som pockar på och påminner mig om kreativitet, upptäckarlusta och livet som jag vill leva det.

Jag bloggar så sällan numera, mina vardagsbetraktelser hamnar på instagram men jag saknar skrivandet och lekandet med ord. Jag vill tillbaka till det och att lämna utrymme för det i livet igen och utvecklas för det är vad det gör. Förra veckan fikade jag med en vän jag inte mött om det inte vore för bloggandet, vilket vi inte pratar om så mycket numera för nu är vi ju bara vanliga vänner. Men bloggvännerna finns inte längre i bloggvärlden utan på facebook, instagram och i vanliga livet. Flera av dem har jag träffat och andra inte men det känns ändå som det finns ett band.

Det finns något vackert i möten oavsett hur det sker och i vilken form de kommer. Kommer alltid vara tacksam över det bloggen gav mig och ger mig, det är kanske dags att återvända till skrivandet oavsett om det är här eller någon annanstans. Där man lägger sin energi växer den och det man vattnar får kraft och liv. Vill jag att skrivandet ska finnas i mitt liv behöver jag återuppta det. Det finns en frihet att skriva sina tankar inför andra och att ta del av andras, just nu mer i bokform eftersom jag tillbringar lite tid med att läsa bloggar.

Men jag saknar det och kanske är det dags nu efter några intensiva förändringsår.. för efter min frihetstermin hände massa fantastiska saker och mitt liv är sig inte heller längre helt lik. Det är ju det som är magiskt, livet i sig.. hur det kan utvecklas så jag fann en magiskt skimrande drake och sagan blev sann och vi kommer finna nya stigar att vandra på. På den stigen vill jag ha mitt skrivande med mig och då är det bara att börja igen.