Vi får se om det blir flera.
När jag startade bloggen så tänkte jag att jag ska skriva för min egen skull och så länge det känns roligt. Det försöker jag hålla fast vid.
Ett år. Det trodde jag inte att det skulle bli när jag satt däruppe i Åre tillsammans med skärmflygaren och tänkte att det kanske är dags att bejaka skrivglädje och att börja lyssna på mina egna tankar igen. Min vän Carrroline var den som inspirerat mig.
Lite visste jag då att det skulle bli så roligt och att jag skulle träffa så många intressanta människor och livsöden på bloggvägen. Att mina tankar skulle lyssnas på även av andra.
Året som gått har varit intensivt och med många förändringar. Jag slutade en fast anställning som jag själv sagt upp mig från. Under sommar och höst så var jag arbetslös (om man bortser från en kortare projektanställning) samtidigt som jag pluggade till coach. Men i februari fick jag ett jobb som verkligen passar mig och där jag trivs så bra. Jag har registrerat en enskild firma och får nu se vad Universum har i beredskap åt mig.
Året har verkligen varit som att åka bergodalbana. Det har hänt massa saker, jag har fått tänka till över mina värderingar, jag har gjort val som andra undviker och jag har fått stå upp för mig själv. Lärorikt har det varit, en intensivkurs i personlig utveckling. Sen fortsätter jag nog att utveckla och inveckla mig i livet, tankarna och drömmarna.
Det är inte lätt att vara människa brukar min favoritföreläsare Klas Hallberg säga. Han har så rätt. För många gånger är det inte det och året som passerat har haft både regn och solsken. Mest solsken faktiskt. Men som jag nog sagt förut:
It takes both rain and sunshine to create a rainbow.
När jag skriver detta så sitter jag på ett tåg med destination Göteborg. Min kärlek till tågresande och Göteborg känns som ett bra sätt att fira en liten ettårsdag. Tänk att ett enkelt beslut man fattar om att börja blogga faktiskt kan leda till så mycket gott och så många härliga möten både i verkliga livet och cyberspace. Mitt lilla universum vore helt enkelt inte detsamma utan mitt bloggande.. så livsäventyret fortsätter och bloggandet likaså.
