Bloggpiraten rapporterar från veckans blogg..

..jo, det är sant! The adventure of life vann omröstningen till veckans blogg och Vida är så glad så glad.

Men nog om henne nu för nu är det jag som bestämmer vad som ska skrivas! Äntligen som Gert Fylking skulle ha uttryckt det.

För jag har ju numera ett ansvar att även rapportera vad den nytillkomna familjemedlemmen Sahara har varit ut på för äventyr tillsammans med mig.

Vi bestämde oss nämligen för att hänga med på Vampyrfilm.. jamen hallå det är klart att ett monster som Sahara måste få lite underhållning också.

Vårt lilla äventyr innebar först att vi fick vara med på det nya jobbet.. det var helt ok men lite mindre action än det gamla där det verkligen kunde hända grejjer. Men det märks att Vida trivs för hon är glad på rösten och hon gillar verkligen kollegan hon delar rum med (och dricker latte på Mio med).

Sen fick Sahara även åka på skärmflygarens pakethållare utan hjälm. Undra vad monsterombudsmannen skulle säga om det? Vida kanske blir av med vårdnaden om dom får reda på det.

Filmen då undrar ni? Ja, Vida gillade den men så tyckte hon om boken också.. jag tyckte att det var för lite pirater i den och Sahara tyckte att den var superbra men hade gärna sett än ännu läskigare film för det här var som bananer i pyamas för ett litet monster. Men även små monster behöver barnprogram så till Saharas ära visar jag denna film.

/Bloggpiraten- er reporter i höstmörkret

Välkommen hem Sahara

Sahara är ett litet lila monster med vassa tänder som jag har adopterat från Best Friend Monster. Hon kom till oss i fredags och börjar så smått anpassa sig. Som ni ser på bilden så har Niquita lagt sin skyddande hand över henne vilket kan behövas för hon är lite blyg. Men det är Niquita också så de passar varandra bra.

Så varför adopterar man ett monster?

För min del så påminde det mig om en liten virkad anka som jag träffade i San Sebastián 1994 som min vän B hade fått av en irländsk vän vars mormor hade virkat den. Mormodern gjorde varje anka unik och fick sedan via vykort, foton och brev från sina ankor reda på vad som hände i deras liv. Så utan att förflytta sig utanför sitt hem i Irland så reste hon världen över på sätt och vis. Det här var innan internet fann i varje mans hem. Så när jag hörde att ett litet monster behövde ett hem så kändes det självklart att jag skulle ta hand om henne. Sahara kommer att få följa med på mitt livsäventyr och vardag. Det kommer att komma inlägg då och då när hon är med så att Best Friend Monster ser att hon har det bra (precis som det var för mormorn som virkat ankorna).

Jag ställde även frågan till best friend monster om varför man ska adoptera ett monster och de svarade så här:

Syftet med att adoptera ett monster är flera. Först och främst behöver alla kärlek. Ett litet monster som behöver kärlek och som är gosigt att klämma på när man själv behöver mjuka saker i sin omgivning är guld värt. Att dessutom känna att det här monstret är ditt och ingen annans (eftersom det inte finns några kopior) är mycket viktigt för oss. Vi har våra egna monster som har fått följa med på alla möjliga sorters äventyr och de är viktiga för oss. Vi hoppas att de som adopterar egna monster känner likadant.

Och det gör jag så det var därför jag adopterade Sahara som jag hoppas ska trivas här hos mig.