Bloggpiraten återvänder efter föräldraledigheten..

.. för ni trodde väl inte att JAG den store oberoende bloggreporten hade tänkt att försvinna? För er som missat mina eminenta reportage om vad som egentligen pågår, klicka på etiketten bloggpiraten så kommer ni till det bästa bloggen har att erbjuda.

Ånej, inte har jag tänkt att pensionera mig! Men med tre harpaltar så är man väl en modern man och tar sitt ansvar i hemmet tillsammans med Tea. Nu börjar harpaltarna dock bli så pass mogna att vi inte behöver vara två hela tiden. Dalkullan och Vida, de passar dock på att baktala mig när de får chansen. Följande sms-konversation utspelade nämligen sig när  Dalkullan lånade Vidas lägenhet:

Dalkullan: Vi har det jättebra här! Har dock sett bloggpiraten med familj. Har funderat på att lägga dem i en låda så att de inte dokumenterar :-).
Vida: Oroa er inte för bloggpiraten, han är helt försoffad numera och glömde till och med att hoppa ned i väskan.
Dalkullan: Du verkar ha rätt. Bloggpiraten är nog riktigt avdankad. 

HA! Nu är det dags att ta tag i livet igen. Avdankad? Snickelisnack, jag tror jag får dåndimpen i virkningen av såna påståenden. Här ska återgås till tätare rapporter.

Tea är också redo för att bli min fullfjädrade trainee som nu ska läras upp av den bästa det vill säga högst ärade jag. En sån traineeplats som andra slåss för på tv-program men som vissa lyckligt lottade kan lyckas få tag på, men sen är hon ju osedvanligt söt. Men för att hon ska få mjukstarta så är tanken att hon får göra lite mindre reportage som kommer att handla om intervjuer med Vida angående favoritböcker, sommarpratare eller om ni läsare har nån fråga ni vill ställa till henne. Tea kommer även att ansvara för en artikelserie som kommer att heta "Stockholm i min stoppning", Vida kan ju aldrig hålla sig hemma så vi kan ju likaväl passa på att tipsa om de platser som faktiskt är nåt att ha som hon besöker.

Inte för att det händer så mycket just nu. Under semestern bara slappade hon och storkonsumerade böcker och lata stunder. Nu jobbar hon och hon verkar lika gla för det. Sen så besöker hon märkliga platser där de har loppisar där man kan köpa gubbar och gummor (?!). 

Kanske Vida borde göra, som kan renovera, laga mat och städa och sånt där annat som Vida tycker är störttråkigt. Men kanske även en gammal Vida kan lära sig sitta, jag har hört henne säga att hon ska måla om sovrummet nu till hösten.. det tror jag när jag ser det. 

Ett bra initiativ dock som jag tycker Vida lyckats med är att stötta "Sticka till små". Hantverksglädje som värmer de som inte har nåt är ju bra. Det är ju inget som hindrar en att virka något istället för stickning heller. 

Vad Vida inte vet är dessutom att jag skaffat mig en allierad i Dalkullans hem så jag kan hålla koll på dem båda. En liten söt och listig sak men man får passa sig lite så man inte får dregel i frisyren eller bett i benet när hon är i farten. Men hon har lovat att hålla koll på konstigheterna i Falun. Nu ska här bli andra bullar! 

Bloggpiraten skriver sista inlägget för detta år..

.. för vem är bättre lämpad att knyta ihop året än en sån rekorderlig man som jag?


Dessutom har jag en riktigt stor nyhet att berätta och det tycker jag passar bra att göra på en dag som har ett viktigt datum. Minns ni hur Tea kom till mig? Å minns ni att Vida nyligen fick ett par riktigt fina stickade sockar från vår favorit-Matte som skapar så fina saker med sina händer?


Jag hade innan fått indikationer från säkra källor att det skulle kunna finnas något till mig i paketet så jag hade hållit utkik i flera dagar och när Vida öppnade paketet så var jag fort  framme och lyfte ur en ask som gömde sig i paketet. Den visade sig mycket riktigt vara till mig.

När jag öppnade lappen så kunde jag läsa följande:

Å i asken låg de sötaste virkade harpaltar mitt broderade öga någonsin har skådat.

Så nu har jag och Tea adopterat dem. Det är därför jag har haft så fullt upp och inte haft tid att skriva några betraktelser men det ska det bli ändring på under 2012.


Men med denna goda nyhet att nu är vi en familj och att jag snart tillbaka på banan igen som den reporter jag är så ser jag fram emot det nya året kommer.


Gott Nytt ÅR från Bloggpiraten, Tea och harpaltarna.. nåja, Vida önskar säkert er detsamma.

Vinsttajm från Bloggpiraten..

.. som nu skrivit en himla massa lappar, lånat en stor vante som Vida fått i sin klappkalender. Ruskat om vanten och sen plockat ut tre lappar, en för vinnaren av poesiträdet, en för namn som får ett tröstpris och sen ett extra tröstpris. Man kan ju inte bara lotta ut en sak när så många som ansträngt sig. 

Vinnarna blev:
1. Lolla - som får sitt alldeles egna poesiträd hemskickat. 
2. K- som därmed döpt min vän till Tea (och får ett tröstpris)
3. Annica - som "bara" får ett tröstpris 


Jag kontaktar er så att jag får era adresser, en så betydelsefull person som jag kan inte bara lägga ut den här hursomhelst. Nu måste jag kila, det har hänt något mycket världsomvälvande i mitt liv som jag återkommer med att berätta inom kort. Ett scoop kan man säga. 


Yours sincerely


/Bloggpiraten

Bloggpiraten lottar ut

... nåt som låg och skräpade i bokhyllan och som Vida har dubletter av. 

Nån ordning på grejjerna får man ju ha och när det är dubbelt så får väl jag ta mitt ansvar för att se till att det kommer till användning. Vida har sina hängande i granen och bara pratar om hur mycket hon älskar dem, herregud för att vara sambo med nån som är så förtjust i såna däringa ord och budskap. Förstår ni hur jag har det??


Det kallas i alla fall tydligen poesiträd (av nån Ylva Skarp) men varför förstår jag inte för det är inget träd i  den där lådan. Det är i allafall en massa lappar med texter som "ta ett kliv", "våga hoppas", "fortsätt längta".. ja ni förstår grejjen. För att vara med i utlottningen skriv en kommentar i nedanstående fält senast den 20/12 kl 20.12. För att samla fjäskpoäng (dvs en ytterligare lott med ert namn på) så lämna ett namnförslag till min rosa kompanjon som nu går i hårdträning för att bli lika professionell reporter som jag. Om ni inte har en blogg så lämna namn (och mailadress om ni vågar) och håll sen koll på bloggen ifall ni vinner...


Toddiloo från Bloggpiraten (och om nån okunnig missat vem jag är så läs HÄR och om innan ni frågar om tavlan i bakgrunden så läs här)

Jag kommer att förstöra det där lilla barnet...

.. säger Vida. Det gör inget svarar dalkullan blixtsnabbt.


Det är i det ögonblicket jag inser att jag måste vakna till ur min reportervila. Det här går ju inte för sig. Jag vet att många saknat mig och jag vet att vissa inte gjort det alls (läs Vida och dalkullan). Jag vet att vissa som börjat följa bloggen inte har den blekaste aning om vem jag är, det kan ni läsa om här. Vill ni läsa alla mina inlägg (som visar Vidas liv från den verkliga icke-förskönade dravvlet hon skriver) så tryck på etiketten bloggpiraten.


Att jag inte skrivit på mycket länge beror på att stämningen här hemma alltid blev minst sagt frostig efter mina inlägg... var nästan lite rädd att hamna i nån hemsk låda för återvinning eller skickas som leksak till ett avlägset land. Vida är inte att lita på helt enkelt. Dessutom hade jag ju fått en alldeles egen vän som jag kunde umgås med . Men om jag nu ska sätta igång igen så tänkte jag att min lilla vän kan få vara praktikant hos mig och lära sig av ett verkligt skrivarproffs.


Nåja, tillbaka till stunden när jag insåg att en reporter får inte rädas i sitt jobb så att allmänheten får sitt. Det som Vida menar med att hon ska förstöra dalkullans barn som hon ska bli gudmor till beror på att hon redan nu har börjat titta på personlig utvecklingsprylar för barn. Det tyckte dalkullan tydligen var helt ok. Men det tycker inte jag. Ska det där stackars flickebarnet först få lov att stå ut med Vida som gudmor och sen massa konstiga prylar som kan totalt röra till det i huvudet. Det är nästan så man funderar på att göra en anmälan till myndigheterna.


I fredags träffades Vida och dalkullan och då gäller det att vara modig och bara haka på för man vet ju aldrig vad som händer i deras sällskap.
Improvisationsteater, italiensk restaurang och kvällspromenad genom staden var ju ganska lugnt. Deras diskussioner med, slumrade till en del där. De är ju för trista. Dalkullan verkar dessutom ha skärpt till sig nu med hus, sambo och allt. Bortsett från att hon tycker Vida ska vara gudmor, det tycker jag hon borde diskuterat med mig. Men jag kommer att hålla koll.


I Vidas liv verkar det mesta sig likt. Hon dansar, går på café med vänner och läser en himlans massa, ligger böcker och stökar till det i varje hörn. Sen har hon börjat kolla på hiskeligt mycket film, men inget som faller mig i smaken. Det är på tok för lite virkat i filmerna nuförtiden, tycker ni inte? Sen har hon slagit in klappar till nån kalender så pappret yrde eftersom hon är med i nån julkalenderbytarklubb. Då var jag också på min vakt. Vill ju inte bli inslagen av misstag, eller nu när jag tänker på det... Kanske skulle man hamna hos nån mycket intressantare bloggare då.. hmm, tål att tänkas på.


Så egentligen finns det inte så mycket att skriva om, men en liten varning kan utfärdas. Hon är för det mesta väldigt lugn men när hon blir arg då blir hon riktigt arg. Då brukar Vida säga: Väck inte den bitch som sover för hon är inte trevlig. Det där stämmer väldigt väl så jag hoppas att jag inte väcker bitchen i henne nu och ska nu runda av detta inlägg som jag hoppas är tillräckligt neutralt så jag inte hamnar på en hylla på Emmaus snart med en prislapp runt halsen. Men ibland gäller det att utmana sig själv och leva lite farligt.

Till bloggpiraten..

... stod det minsann på paketet. Vida började skratta och muttrade nåt om hybris. Vaddå hybris? Om man vet att man är bättre än bäst behöver man ju inte hålla på med inbillningslekar... hmpf.

Men jag blev ju väldigt glad, en alldeles egen present! Det är tur att vissa kan förstå min storhet nu när Vida uppenbarligen inte gör det. Det var finaste Matte som nog tyckt att det var dags att jag en lite tydligare form av uppskattning. Å titta vad jag fick...

En virkad liten vän.. jag blev så glad. Den är nästan lika perfekt som jag. Tänk att Matte förstått vikten av att virkning är en sann konst. Det insåg faktiskt Vida också som köpt något annat väldigt fint som hon virkat men det vill hon visa själv en dag. Först tänkte jag strunta i det men så insåg jag vidden av att uppmärksamma virkat fler gånger i bloggen och insåg att det är ju inte en dum idé.

Själv myser jag med min vän men tror ni inte Vida började prata om att jag var smutsig när hon såg den fina bilden på oss. Förstår hon inte att om man är en så tungt grävande reporter som jag är så får man inte vara rädd för att få lite smuts på händerna? Hon har ingen uppskattning för min seriositet. Jag kan ju hålla med henne men vi reportrar har annat att tänka på än att stå i duschen hela dagarna men nu åkte jag i handfatet illa kvickt igen....

Så nu är jag ren igen och ingen lortgris som jag ser ut som på bilden.

Vad händer här hos oss i Svedmyra då? Jo, just nu står en Herr Gran i duschen och det är första gången han är på besök, Vida har till och med rullat ut en röd matta för hans skull och hon pratar så förälskat om honom. Även om han verkar vara en rejäl typ så får vi väl se hur länge han blir kvar här.

I övrigt verkar det som om Vida själv försöker lära sig av sina misstag och hon har börjat skriva noteringar till sig själv. De säger en del om hur det är att bo med henne med tanke på innehållet så för att ni ska få en inblick i hur en stackars bloggpirat har det så får ni här ta del av dem:

Notes to self.. (av Vida)...

.. fuktigt väder och utsläppt hår = jag ser ut som en look alike till full rulle med sven melander..

.. om du lägger spikmattan på golvet nedanför sängen i halvsovande tillstånd vaknar du till väldigt snabbt när du kliver upp på morgonen. .

.. det kan aldrig drickas för mycket julmust, oavsett vad dina vänner säger..

Nu måste jag gå, jag har ju en viktig vän att hänga med...

Tooodilooo från Bloggpiraten

Den där virkade galningen är väl inte med hoppas jag?!

Säger dalkullan till Vida. Det tror jag inte svarar hon.

Vad tror de? Nån måste ju hålla koll på läget och rapportera smaskigheter om de (mot all förmodan) skulle dyka upp. Så när Vida gick på stenjakt och dalkullan hämtade Siljans berömda räkmacka så tog jag fotot som bevis.

Men inte blev det några nyheter, de där har ju känt varandra alldeles för länge. De säger bara hälften och talar i gåtor för på nåt märkligt vis så man får verkligen ta sig i virkningen för att hänga med. Sen började de prata livet, män och nån bok båda läst. Då blev det ju för tråkigt och det gick inte ens att hålla sig vaken.

Dessutom har dalkullan lagt ett förtäckt hot angående att hon repar upp virkningen om jag skriver saker om just vad de pratar om i vissa lägen. Hon lät mer än allvarlig och eftersom det verkar svårt att få till besöksförbud för en bloggpirat så med fara för mitt liv och mitt eminenta utseende får jag låta bli.

Igår var det minsann herrbesök i Svedmyralyan på lördagskvällen. Det ledde till vild dans i vardagsrummet med helt nya danssteg, mys i soffan, frågor som fick Vida att tänka till och någon som utmanar hennes perspektiv. Sen så delades det ohämmat på chips och tittades på klassiska filmer av blandad karaktär. Helt plötsligt lägger han armen om henne och säger: Jag älskar dig! Jag vet inte vad ni tycker men är inte det att gå lite väl fort fram för första dejten utan förkläde? Men hon bara log och sa jag älskar dig också. Stjärnöga må vara 2,5 år men en charmör är han redan. Å Vida är ju mer än lättflirtad uppenbarligen för hon sa att han kunde komma fler gånger.

Apropå herrar så måste jag ju skriva några ord om den där pannkakssmeten (även kallad Happy Pancake) hon besökte för ett tag sedan. Det är nog tur hon pausade, man kan nog bli utbränd av alla mail på ett sånt ställe. Som den vän av ordning jag är och efter att ha undersökt sajten noggrant så måste jag nog skriva några allmänna rekommendationer till er män och kvinnor därute som söker kärleken på internet.

Do's and dont's på internetdejtingsajter enligt er alldeles egna bloggpirat:

- Bilder med bar överkropp eller tagna i sängen går bort. Sätt istället på er nåt piffigt virkat, varför inte en väst och kliv upp ur sängen och placera er i en fin miljö som framför ett bord med virkad duk.

- Maila inte ett uppenbart standardmail som ni återanvänt. Även om jag förespråkar återanvändning och miljötänk är detta inte sammanhanget för recycling.

- Om ni vill ge komplimanger för presentationen, läs den gärna först. Det kan bli pinsamt uppenbart om ni inte gjort det. Vida hade avslutande fråga och då märks det ju om man läst hela.

- Visa er personlighet istället för att försöka svara vad ni tror personen vill höra. Med Vida blir det helt fel om ni inte visar personlighet och jag misstänker att fler tänker likadant.

- Bilder som är 5-6 år gamla kan ni lika väl ta bort, man misstänker bara att det hänt nåt katastrofalt med utseendet om ni inte visar nya bilder.

- Om ni är gnälliga, griniga, negativa kanske det smartaste är att inte visa det redan i en mailkonversation för ni riskerar bli bortvalda om det inte sitter ännu ett surkart i andra änden.

- Stalka inte! Skriv inte 5 mail innan någon hinner svara. Det är bara oattraktivt och verkar desperat.. framförallt om ni bara skriver blaj och inte har något att säga. Vida fick över 150 mail i veckan och då känns det bara stressande om vissa skriver morgon, middag, kväll bara för att höra om hon sovit gott, haft en bra dag och önska god natt. Invänta svar om ni inte känner att ni har nåt alldeles viktigt att berätta.

- Läs gärna ålderspreferenser och om ni överstiger den med sisådär 15 år så tror jag att ni borde inse att loppet är ganska kört.

- En bra första fråga är inte om man kan tänka sig barn. Ingen vill vara en avelsko/hingst och om det inte finns något annat ni vill veta av en för er helt främmande person så skulle jag dra öronen åt mig om jag haft några.

- Om ni ska beskriva längd, kroppsbyggnad, personlighet tänk att även er omgivning skriver under på det ni beskriver.

- Att påbörja presentationen med att ni avtjänat fängelsestraff ses ofta inte som en merit utan ni bör nog framhäva andra erfarenheter från livet.

- Om ni beskriver att ni vill ha någon perfekt, ta er en titt i spegeln och tänk efter om ni enbart har goda sidor. Skulle inte tro att ni är perfekta för bortsett från jag själv så har jag aldrig träffat nån, men då är jag ju en högst ovanlig pirat av högsta klass också.

Sisådärja. Rättning i leden killar och tjejer, bättre kan ni. Till alla er som läst och insett att ni inte stämmer in på nåt, stort grattis. Tror nämligen att det är fler än jag som tycker att det slarvas med vett och etikett på dylika sajter.

Som den reporter jag är så är inget ämne för svårt. Just nu har även jag sorg, vi saknar alla våran Niquita. Katten Marilyn och Vida går omkring som 2 musketörer som saknar en tredje. De sörjer på olika sätt och ibland glömmer de och gör saker för henne som de brukar då blir det ännu sorgligare. Även om Niquita hade sina sidor så kan inte ens jag hålla mig kall i det här läget. Hon fattas oss och det är tomt. Flera undrar om Vida ska skaffa en till katt som sällskap till Marilyn, men om ni träffat Marilyn förstår ni att hon inte direkt är nån som vill ha vem som helst drällande. Vida har därför sagt att vi får avvakta och se hur hon reagerar när det gått ett tag.

Toddilooo och mer virkat åt er alla!!!

The one and only- The pirate of the blog

Jajjemen....

... det är klart jag var där. Man kan ju inte låta Vida åka iväg på va tok som helst utan att följa med och hålla ett vakande öga över henne.

För er som inte träffat mig så är jag den som styr upp bloggen så det inte bara blir en "massa pretentiöst livsdravvel" (det var faktiskt Vida som sa det själv om sin blogg en dag när hon prata med dalkullan i telefonen). Ja, inte att jag styr upp bloggen men att hon skriver pretentiöst ibland. Hon har sina stunder av klarsynthet.

Dessutom kan man nästan säga att jag är tillbaka på allmän begäran då åtminstone 2 av hennes läsare efterfrågade mer inlägg av mig. En annan läsare ville ha lite renare språk och inte massa poetiska svärmerier och det håller jag fullt ut med om och försöker tillgodose. Jag försöker hålla mig så korrekt som möjligt. Desto fler säkert om de verkligen hade tänkt efter när de svarade på frågan också efterfrågat mig för jag har som vanligt mer koll på läget än andra förvirrade personer i samma hushåll.

Kollo för vuxna ja, det kan man sannerligen säga om Herräng. Dock var nivån på lärarnas nivå tillfredställande även för en sån kritisk granskare som jag själv med tanke på att det var världsmästare, en medlem från Bounce och de mest etablerade inom området som skulle försöka få styr på fötter, kroppsramar, taktkänsla och danskommunikation.

Det kan nog krävas mycket tålamod för det. Lennart Westerlund (som ni ser på bilden) som arrangerar Herräng och var faktiskt den som lärde Vida grundsteget en gång i tiden. Då hoppade hon mest runt som en elefant med studs i bena, hon har faktiskt lärt sig ett och annat sen dess. Ett exempel på hur det ser ut när de här proffsen inte lär nybörjarna (som trampar runt som elefanter) har jag infogat längst ned i inlägget. Lennart är med också, han är också en ordningens man så han gillar jag.

Ordning och reda så långt alltså. Men sen var det ju massa konstigheter som maskerad, lekar, restauranger som var öppna bara en kväll och cyklar utspökade med diverse attiraljer. Vida cyklade själv omkring på en barncykel passande en 7-åring under en dag eftersom det inte fanns något annat att hyra, då var det inte bara jag som skrattade utan de flesta hon mötte. Kan hon aldrig göra nåt med klass istället?

Det var faktiskt lite som att befinna sig i en annan värld och för en stund glömde Vida att hon var i Sverige och började fundera över samtalstaxa med mobil från utlandet.. he,he.. Hon har inte alltid sån koll på läget som hon tror. Det verkade dock vara lite som en sekt, det dansades, pratades dans, övades dans... danssekten i Herräng vore ett lämpligare namn tycker jag, stormöten hade de varje kväll så ni hör ju att jag kanske är ett scoop på spåren. Jag ska följa med nästa år igen och fortsätta kartläggningen.

Sen äts det ju kopiösa mängder paj och bakverk och dricks trocadero och annan läskeblask. Det känns lite ovanligt att se vuxna människor ute på partaj mitt i natten sätta sig och ta en fika mitt i natten. Det fanns ju så klart bar också och även om den oftast var full med människor så var det nog trots allt längre kö till fiket på övervåningen.

Vida själv då och hennes dansinsats? Still going strong får man väl säga med tanke på hennes ålder (en annan tillhör ju det yngre klientelet) och den tidigare skadan. Men hon har ju nåt att utveckla, hon tappade ibland ramen påstods det. Då undrade jag vart själva tavlan tagit vägen men det fick jag aldrig nåt svar på. Däremot var det nån italienare som sista kvällen frågade om hon dansade på nivån avancerad, men det fattar ju till och med en virkad reporter att det måste varit ett raggarknep men inte fick han nåt för det.

När vi kom hem så var det inte många dagars vila innan bästa vännen fotografen och hennes hund E kom på besök. Det var ju ett intressant experiment. En hund som gillar att jaga katter och två katter som tycker det är mindre intressant. Vida lekte Ceazar Milan trots att hon aldrig ens ägt en hund och det gick bra tillslut. Det svåraste var att få katterna att inse att deras mat var på diskbänken och att de för första gången på 14 år fick vara där. Hon fick lyfta upp dem och de såg ut som om nån kommit på dem med tassen i tonfiskburken när de stod och åt och var mycket förvirrade.

Nu är vi på bekanta breddgrader igen då vi tagit tåget upp till Luleåtrakten för att vila upp oss. Jag är nog den som behöver det mest. Inte blev det nåt sova på tåget heller då det var 3 katter, 2 stora hundar och 5 marsvin intryckta i en kupé för 4 personer där alla säten var bokade.

Större tur med ögongodiset hade fotografen som på sin tågresa hamnade i samma vagn som Mads Mikkelsen. Det är då man inser att man skulle börja frilansa istället för att alltid dra nitlotten i Vidas sällskap. Men man måste ju göra sin plikt som Karl-Bertil Jonsson brukar säga. Vem skulle annars styra upp den här bloggen?

Toddiloo och på återseende snart hoppas jag, nu börjar jag ju bli riktigt varm i garnet igen.

Yours truly

/Bloggpiraten

El pirata de bitácora

... blir min fina titel på spanska.

Jodå, det är alldeles sant. Jag är tillbaka och redo att rapportera vad som egentligen hände på den där resan. Inget trams om kärlek i kaffet här inte utan ett riktigt bloggpiratsreportage med lite fakta.

Det har behövts några dagars återhämtning efter den där resan, man blir ju helt slut av att vara tillsammans med Vida och hennes direktörska eller dalkullan som jag numera konmer att benämna henne som. Jag har varit med dom i Barcelona en gång förut (tro inte att jag fått följa med alla fem gånger de varit där) och jag borde ju varit smartare än att jag följde med men jag börjar nog bli luddig i bollen och hade alldeles glömt hur ansträngande det var.

Jag hade tänkt chilla hela nerresan och bara återanvända nåt gammalt resereportage om hur fantastiskt det var att komma dit men här fick man jobba hårt. Det var nåt himlans askmoln (kanske från Spaniens alla rökare, jag förstod liksom inte vart det kom ifrån) som gjorde att de stängde Barcelonas flygplats och mina medresenärer hade ingen aning om vad som skulle hända då (snacka om oansvarigt att inte kolla sånt innan resan).

Men det visade sig att Lufthansa (=rekorderligt tyskt flygbolag) fixade 5-stjärnigt hotell vid flygplatsen i München med fri middag och frukost så de blev bara 12 timmar försenade och kom till Barcelona runt 9 tiden på söndagsmorgonen. Men tror ni att man fick nån sömn i lugn och ro? Nej inte då.. dalkullan låg och läste högt om 10 saker man måste känna till om leaderhosen och sen skrattade det så rutorna skallrade och jag hann knappt med att anteckna alla 10 punkter. Man vet ju aldrig när man behöver briljera med de kunskaperna.

Nåja, tillslut kom vi fram.. då tyckte Vida och dalkullan att jag verkligen varit en lite väl djupgrävande reporter och fick för mig att de skulle tvätta mig så operation dränkning i handfatet satte igång. Som tur var är man ju mer än simkunnig och flyter bra så jag klarade mig med nöd och näppe.




När de där två börjar umgås vet man aldrig vad som händer, de har den märkligaste humor och ett alldeles eget språk där de kallar lejon för jellon och meloner för melåjner och dessutom skrattar de helt galet mycket. Man kan ju inte förstå hur den ena kan chefa på en bank och den andra ansvara för människors personliga utveckling. Råder det brist på arbetskraft eller skänker de bort jobben numera?

Jag har många gånger hört dem nämna en mycket pålitlig Don Simon så jag hade väntat mig en rekorderlig karl med båda fötterna på jorden som kunde styra upp de här tjejerna lite men tror ni att jag blev besviken när det visar sig vara en sangriasort som gärna intas framför katalansk tv på hotellrummet.

Att vara ute på stan med dessa tjejer är dessutom förenat med livsfara för trots att de beundrar gatstenarna ena sekunden så har de resterande delar av tiden ingen koll på var de sätter fötterna och riskerar att trilla i gropar eller gå in i lyktstolpar så ingen är mindre förvånad än jag när de mitt i alltihop står mitt i en djup vattenpöl i ett gathörn. Men tar de lärdom av detta? Ånej, ett klassiskt gapskratt och sen virvlar de vidare på sin semester.

Dessutom har de ju redan varit där men ändå så går de omkring och bara pratar om alla vackra byggnader, Gaudi, fnac, Desigual och blablabla, man får öronmask som min tyska vän Marcel skulle säga. Sen äter de tapas och gör nya upptäckter. Går nästan vilse i labyrinter och hittar halvfärdiga kyrkor av Gaudi och sen samlar de uppenbarligen på papperspåsar från massa butiker för på hotellrummet stod en hel samling.

De gillar ju att bo centralt men jag tyckte nog att det var lite väl livat sista natten med gatuliv hela natten. De kan väl åtminstone ha vett att bo inåt gården nu när det bor på ett sånt där gammalt hostal som varit öppet sen 1942 tydligen. Där bor de alltid när de är där så de är kanske inte så förändringsbenägna och moderna som de vill ge sken av.

Sista dan så fick jag följa med på tapas och husets cava på ett av favoritställena och cavan gick sanna mina ord direkt ut i virkningen som ni ser. Livsfarligt att vara resereporter när man vill pröva på allt det som de gör. Nu behöver jag fortsätta vila men Vida ska se upp för nu har jag börjat bli varm i stoppningen och kan dyka upp när som helst.

Todddilo!

/Bloggpiraten

The pirate of..

... the blog is back. Johnny Depp släng dig i väggen!

Jajemen, nu är jag tillbaka. Läste att Vida frågade om något skulle ändras innehållsmässigt och jag tycker att jag borde få mer utrymme och uppskattning. En schysst lön vore ju inte fel heller, vem tackar nej till en kappsäck med guldpengar liksom och ett par coola rayban-glajjor.

Nåväl, här uppe i Norrland har vi idag 11 grader vilket tydligen ska vara en himla skillnad från de 27 grader som fläktade kring stugan för några dagar sen. Inte för att det spelar nån roll för mig men för människorna är det tydligen det viktigaste . De huttrar och Vida muttrar för att hon inte får använda en sommarklänning. Intresseklubben antecknar liksom. Eller som Vidas mellanstadielärare brukade säga: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Katten Niquita däremot har piggnat till avsevärt och har nu ingen förståelse till varför inte hon får springa fritt ute som alla andra sköna katter. Hon får inte hoppa i möbler heller så här byggs trappor upp till liggplatser och sen har hon ju sin egen lilla bur som morfar byggt. Men utbrytarkungen Niquita rev så klart sönder taknätet och smet ut och spatserade runt på gräsmattan så nu har de fått säkra nätet. Så nog är hon på bättringsvägen.

Hon kunde ju inte ens stå när hon kom hem och när hon väl gjorde det så vinglade hon omkring så man fick hålla sig ur vägen. Så nu kan vi alla pusta ut för även en liten bloggpirat som jag blev orolig. Men nu så har hon den här trendriktiga västen som egentligen skyddar hennes bandage (som skyddar en skena). Hon protesterar inte ens när Vida byter den varannan dag utan sitter lydigt still, hon kanske rent av tycker att vitt klär henne.

Annars händer verkligen inte så mycket (som vanligt när Vida är på semester), hon läser, sitter och filosoferar på stenpiren i älven, sen fikar hon och äter gott. Idag slog de på stort och betalade hela 30 kr för tre personers fika när de var på café i kyrkans regi, men som tur var så hittade Vida lite fina smycken på samma ställe och så var de uppe i Stockholmspriser totalt. Men Vida får ju bara för sig att hon fick dem på köpet nästan (vad hittar man inte på för att försvara ett köp?).

Sen har jag upptäckt en av Vidas nya laster, hon kollar på bloopers (tabbar/bortklippta scener) och så skrattar hon HÖGT så rutorna skallrar(som vanligt). Undrar om någon snart anmäler henne för störande av allmän ordning, om jag hade haft öron så hade jag försökt att stämma henne för då hade de trillat av så högt som hon skrattar. Youtube verkar vara ett helt träsk för nån med den lasten i alla fall, undra om man kan spärra sidan. Vänner och Seinfeld bloopers är de hon skrattar högst åt... vet inte om ni gör detsamma men som den omtänksamma bloggpirat jag ändå är så bjuder jag på dessa.

Tiddelipom!

/Bloggpiraten- på allas läppar

Bloggpiraten antar utmaningen...

.. från Katinka.

Det är så skönt att vara pirat för då behöver man liksom inte bry sig om regler utan kan lätt norpa en utmaning mitt framför ögonen på Vida. Vi vet ju alla att det liksom är jag som ger ärligast svar och har koll på läget så vem vore bättre lämpad. Håll i er, här kommer svaren.


Om Vida skulle vinna många miljoner på lotto, vad skulle hon köpa?
Om Vida vann pengar skulle hon köpa det där pippihuset som hon alltid snackar om, en stadslya i Barcelona skulle det nog också bli och MASSOR av resor.

Vilken svordom använder hon mest? På senare tid så är det faktiskt Shit Pommes frites tror jag, å den har hon snott från en lärare på coachkursen som använde den mest hela tiden.

Tittade Vida på tecknat när hon var liten?
Jajemen, gärna Tom och Jerry på sportspegeln eller Goliat på hajk. Sen var det ju Kalle Anka på julafton. Vida är nämligen så gammal att hon minns tecknat som en sällsynhet och något speciellt från sin uppväxt.

Hur många syskon har Vida?
Som om en bloggpirat skulle orka räkna men en hel hög och när de alla träffas blir det väldigt högljutt och mycket skratt. Tur att jag inte har några öron för då hade de väl trillat av vid det här laget.

Vill Vida just nu ha någon tatuering eller piercing?
Eftersom Vida inte alltid förstår sitt eget bästa så inser hon inte hur fint det skulle vara med en bild på mig på armen. Men jag har inte gett upp hoppet ännu.

Vad har du för väder just nu?
Det sägs att det är kallt för att vara juni, men jag fryser ju aldrig, skönt å slippa det där tjafset med en kropp av kött och blod.

Vad åt Vida till lunch senast?
Nån gratinerad chevreostsallad med vitlöksbröd som hon var såååå lyrisk över. Å som om inte det var nog smet hon in på ytterligare ett fik och åt tiramisu och drack latte macciato.. Hon var på kurs i mental träning men tror ni inte hon smet iväg själv för att få lite ensamtid.. hon hade nog glömt att jag hängde på.. men låt henne leva i illusionen.

Kan Vida vissla?
Inte så att det är något vi borde beröra här. Hon visslade på hemvägen idag och jag var rädd att nån ruta skulle explodera.. men hon visslar inte tillräckligt kraftfullt för det. Att hon sen skämmer ut en stackars bloggpirat verkar hon inte ta nån hänsyn till.

Vilken film kan Vida alla replikerna till?
Girls just want to have fun och Ivanhoe! Haha, det vill hon inte att jag ska berätta.

Hur många stolar står kring hennes köksbord?
Fyra.

Har hon en stationär eller bärbar dator?
En liten bärbar som väger runt ett kilo och som hon bara älskar. Sen snyltar hon på skärmflygarens stationära när hon laddar ner bloggen för att göra en bok till pedagogiska mamman så klart.

Vilket var hennes favoritämne i skolan?
Svenska i grundskolan och Psykologi på gymnasiet har jag hört, men jag var inte med på den tiden så det får ses som andrahandskällor som inte är lika pålitliga som jag så klart.

Vad säger hon till sig själv när allt känns svårt?
Det löser sig på ett eller annat sätt eller att det är syndast om henne i hela världen beroende på dagsform. Framförallt så försöker hon inte fly som hon gjorde när hon inte visste bättre.

Får hon dåligt samvete efter att ha ätit kött?
Inte det minsta, hon kan äta en blodig biff och vara gladare än någonsin..

Har hon åkt moped någon gång?
Hallå, hon är ju uppvuxen på landsbygden i Dalarna! Klart hon har åkt moppe men däremot inte kört en även om hon hade en kompis som hade en rosa med en rosapantern figur som acessoar. Själv åkte hon snålskjuts med killkompisarna från byn.

Vad lyssnar hon på nu?
Hon slölyssnar på nån film på tv men undrar om det snart inte kommer att vara ljudet av poppande popcorn.

Å som den pirat jag är så utmanar jag nu andra pirater eller bloggare att sno utmaningen den som kan.
Toodiloo!

/Bloggpiraten

Bloggpiraten dyker upp som..

.. gubben i lådan (det vill säga när Vida minst anar det).

Jag vet att många efterfrågat mig och jag tror minsann att jag börjar bli en riktig celebritet, det har hänt att folk googlat på bloggpirat och hittat hit så nu är det väl bara en tidsfråga innan jag dyker upp i Wikipedia.

Kanske kan jag bli en såndär bloggkändis som tjänar schyssta stålar på bloggandet.. det enda problemet är dagens outfit för jag brukar inte variera mig sisådär jättemycket och det designas alldeles för lite åt sköna typer som mig. Om ni av nån konstig anledning missat mig så finns en liten presentation här och mina gamla inlägg ligger ute i marginalen.

Nu är det väl ändå dags att avlägga lite rapport börjar jag känna. Det händer ju så hiskeligt mycket helt enkelt och nån måste liksom komma med lite inside-info och en rapport vad som döljer sig i kulisserna.

Först måste jag berätta det absolut roligaste den här veckan. Som några av er vet var Vida och skärmflygaren på bio i helgen. Vida gillar inte att se trailarna för de visar för mycket så hon bläddrar i filmtidningen och slänger ett getöga på duken då och då. Plötsligt muttrar hon till skärmflygaren efter att ha tittat upp ur tidningen: Snacka om dålig dubbning. Han svarar förvånnat: Vad menar du? Vida upprepar vad hon sagt och han börjar skratta och när hon tittar närmare så är det ju himlans konstigt att det är kända SVENSKA skådespelare med i den "dubbade" filmen. Vad skärmflygaren och jag skrattade.. ja, faktiskt Vida också. Lite självdistans kan hon uppbringa ibland.

En liten händelse som är i antågande är faktiskt Vidas födelsedag.. inte för att avslöja exakt ålder men jag kan säga att det kommer att vara sisådär prick 10 år sedan hon fyllde 25. När hon gjorde det så bodde hon i Göteborg och hade partaj där med vänner. Då fick hon en röd tickle-me-elmo(som ni ser på bilden tillsammans med mig och Sahara) som kan fnissa så den skakar och 25 klubbor bland annat eftersom hon alltid åt på klubbor.



Vida har inte mognat sisådär värst mycket på de här 10 åren för när skärmflygaren häromdagen lite menande sa att nåt du verkligen BEHÖVER är en stor gryta så kom onda ögat fram och hon muttrade att det är ingen rolig födelsedagspresent, en sån kan hon köpa nån annan gång.

Praktiska prylar är nämligen nåt hon tycker är SÅÅÅÅ trist att handla eller få. Träningskläder, regnkläder, kastruller och dylikt står liksom längst ner på listan över vad hon tycker hon behöver köpa. Nåt annat roligt är att hon redan några veckor innan hon fyller år alltid svarar sin nya ålder om hon får frågan. Hon tänker inte ens på att hon gör det utan ser det som nåt helt naturligt så när hon sedan fyller så är hon redan van vid sitt nya årtal.

Jobbet trivs hon på men hon har lite svårt att fatta att det är sant och som pricken över i:et så har de gett sitt godkännande till att hon får starta upp ett eget företag som bisyssla. Där kanske jag kan ha en liten virkad fot med i spelet och erbjuda mina tjänster. Hur vet jag inte men påhittig som jag är så kommer jag nog på nåt. Det kanske finns fler bloggar som vill ha en bloggpirat mot en SAFTIG betalning?!

Nu ska jag chilla med skärmflygaren, han är min favorit och en stor supporter (han tycker liksom att jag tar upp lite mer väsentligheter till skillnad från Vida).

Toddilooo!

/The one and only- Bloggpiraten

Bloggpiraten äntrar bloggen igen...

Nu är världens coolaste bloggpirat tillbaka igen. Vet att många har saknat mig men även en bloggpirat behöver semester. Det är ju lite tröttsamt att hänga med Vida hela tiden.

Som häromdagen då hon skulle hjälpa till att ta hand om systerdotter Alma när syster flyttade. Gissa vem som var den riktiga barnvakten? Jajamen det var jag. Bildbeviset ovan säger ju allt. Vida säger att hon gillar mig för att jag är gul och Alma gillar gult. Men det är ju för att Alma är en smart tjej som vet vem man kan lita på när det kniper och sen att jag är en skön typ.

Skärmflygaren har i alla fall hajjat det för länge sen. Han har till och med köpt ett playstationspel i min ära nämligen "little big planet" (figurerna påminner om mig har han själv sagt) och lyckats få Vida att SPELA det. Hon har aldrig spelat dataspel eller något i hela sitt liv så jag vet inte hur han gjorde. Men jag tror att han lockade med att man kunda klä och förändra sina figurer. Prickiga klänningar, rosa fjärilsvingar och blått hår är ju sånt som får Vida på fall. Och de ser ju ut att ha ganska kul när de spelar.. kolla in bilderna jag tagit :)



Sen hittade skärmflygaren en beskrivning på nätet hur man kan sticka sin egen lille little big planet figur som han nu har fått för sig att Vida kanske ska ta sig an. Jag tror egentligen att han vill ha en egen liten bloggpirat men det vågar han nog inte säga. Här är stickbeskrivningen om du vill göra din egen lilla sackboy/sackgirl. Men de har roligt när de spelar och hon skrattar ganska mycket, svär en del och hennes handkontroll rör hon åt alla möjliga håll så att skärmflygaren fnissar och sen berättar det för sina kompisar på lunchen.



Sen är det ju det här med sommarpratarna. Hon är ju nästan besatt minst sagt. Häromdan när hon var på bokcirkel och sa att hon skulle önska författaren Iris Johansson så utbrister en av vännerna.. men du är då en sommarpratsnörd på riktigt! Räcker det inte med småkakor?

Å när hon berättade för skärmflygaren att hon redan mailat in och önskat sommarpratare.. då svarade han: Jag lovar att de inte ens har skrivit ännu att man kan maila in. Då såg hon skyldig ut. Klart att de inte hade men hon har ju önskat förut och vet att man får. Men hon fick ett fint mail tillbaka så de inser inte vilken stalker hon kan bli. Tur att jag håller ett öga på henne.

Sen hörde jag henne säga att hon nog inte skulle skriva vem hon önskat på bloggen.. snicksnack tänkte jag och kopierade mailet.. he, he.. pirater tar vad de vill ha liksom.

Här är listan från mailet:

1. Är det inte dags att i sommar ha en samisk kvinnlig sommarpratare? Eller kanske till och med ha tre samiska sommarpratare? De finns några kvinnor som inspirerar mycket och vill ta vara på sitt samiska ursprung och kunskap och sprida det vidare på olika vis. Den första är Laila Spik som föreläser om samernas kultur och som har skrivit en fantastisk bok tillsammans med Anna Bornstein. Som liten flicka brevväxlade hon med Dag Hammarskjöld och Stig Linnér nämner ett möte med henne i sitt sommarprogram. Sen har vi Victoria Harnesk som arbetar för att sprida kunskapen om samer och deras kultur och i alla former. Sist men inte minst önskar jag Sofia Jannok som just släppt sin andra platta och på releaskonserten så lyfte nästan taket på Nalen när hon sjöng och jojkade men även av skratten när hon humoristiskt berättade anekdoter.
2. Hångla mer tycker Klas Hallberg att vi ska göra och med det menar han "att hångla istället för att småpussas. Att leva sig svettig helt enkelt". Han är en fantastisk föreläsare med mycket klokskap som han förmedlar på ett annorlunda sätt. Man inspireras, tvingas att tänka och känna efter men framförallt skrattar de flesta när de lyssnar på honom.
3. Iris Johansson (författare till boken en annorlunda barndom) som var autistisk fram till att hon var 10 år och sedan gradvis kom ur sin autism. Hennes bok liknar ingenting jag läst och hon kan berätta om hur det är att vara autistisk från ett inifrånperspektiv. Det är en chans ni inte får missa tycker jag.
4. Lennart Westerlund som de senaste 20 åren arbetat för att Lindy Hop, Charleston och Swing ska finnas tillgängligt för en större publik och vara en levande danskultur. Han är även arrangör av det världsberömda Herräng dance camp, han leder dans- och kurspalatset Chicago och dansar själv i Harlem hot shots.
5. Owe Wikström, författare och religionspsykolog. En helt fantastisk författare och föreläsare.

Dansen då undrar ni? Hon började fundera på om hon ens mindes grundsteget. Störtlöjligt, det är klart att hon gjorde! Det gick mycket bättre än vad hon trodde och hon fick dessutom flera komplimanger. Glad blir hon också så hon borde se till att hålla dansen vid liv även om hon gör fel eller tappar takten ibland. En glad Vida är mycket roligare än en tråkig sådan.. det tycker till och med en bloggpirat.

Over and out!

/Bloggpiraten

De vita viddernas reporter..

.. nämligen den ständigt kritiskt granskande bloggpiraten.

För er som inte träffat på mig tidigare eller vill läsa mina andra reportage så ta en titt i kolumnen där ni hittar min reportageserie som är mycket mer jordnära än drömmande Vida.Självklart så passade jag på att följa med till Gällivare för att kunna ge er en rättvisande bild. Nån måste ju hålla ställningarna.

Som en del av er minns så ville Vida i 10-årsåldern döpa sin lillebror efter sin kåldocka Hugo. Han bor i rosa rummet som det kallas och det passar ju med tanke på hårfärgen och eftersom Vida alltid bor där så har jag alltså kamperat med Hugo en hel vecka.Han är trevlig Hugo men inte ser han ut att vara över 24 vilket måste vara fallet eftersom hennes bror har hunnit fylla det. Färgerna matchar dock mina även om jag är något färgstarkare så vi trivdes bra ihop.

Vad gjorde vi då i Gällivare.. ja där har faktiskt Vida varit ganska rättvisande i sina inlägg. Vi tog det lugnt och umgicks med mommo och moffa som hon faktiskt kallade dem när hon var yngre. De är snälla och väldigt roliga i mina ögon. Precis som brorsan som inte blev uppkallad efter Hugo så kan morfar säga roliga saker som till exempel:
- Det är ju så tråkigt att måla, det är ju inget man vill hålla på med (samma man som alltså sålt färg i hela sitt liv men uppenbarligen aldrig gillat att måla).

Vida är som hon själv nämnde ganska blödig. Så när hon promenerar i Gällivare så är det mycket minnen från hennes barndom. Som när hon var liten och vild och lekte i hela morfars färghandel, klättrade högst upp i ställningen för vaxdukar och satt där med utsikt över hela butiken. Eller när hon dansade framför tapetspegeln (en spegel som man kunde se hur tapeterna såg ut i flera våder) och såg sig själv i alla möjliga versioner. Eller när hon klättrade upp och ner i tapethyllorna och satt sig däruppe och en kund frågar: Får du verkligen vara där och hon kaxigt svarar: Ja det får jag faktiskt för det är min morfar som äääääger den här butiken. Blygsamhet var inte riktigt hennes melodi när hon var liten den kom när hon blev äldre.

Och skylten som morfar själv varit med och designat och som har mååånga år på nacken sitter faktiskt kvar vid den gamla entren även om det inte är vår butik längre. Han gillade indianer så en sådan fick vara med. En indian i Gällivare kan inte varit en vanlig syn på den tiden. Tänk om hon tagit över butiken och hade stått där och sålt med ett coachande förhållningssätt.. då skulle det nog kunna låta så här:
- Hur känns det när du säger att du vill måla det rött? Hur motiverad är du till att ha just dom tapeterna? Om du tänker dig in när du har målat det limegrönt, vilken känsla får du då?

Vi ska nog vara tacksamma för att det inte blev så. Men roligt och förvirrande för kunderna hade det varit.

När vi kom tillbaka till Stockholm så var även det vintervitt och vackert enligt Vida. Väder för mig är ju inte så viktigt för mig eftersom jag alltid får åka i väskan och där är det varmt och mörkt oavsett årstid. I alla fall så är det även farligt med snö har jag hört då jag tjuvlyssnade på tunnelbanan på en engelsk dam med en innovativ frisyr i brunt som hade passat en vardagslik Dame Edna. Hon förklarade i fina ordalag för en herre att snön i Stockholm är farlig även om den är mjuk. Stockholm har tydligen flera dödsfall, inte nåt varje dag, men åtminstone flera i veckan tack vare snön eftersom det är en stor mängd personer som halkar på gatan och slår ihjäl sig eller får den i huvudet. Damen såg (trots frisyren) väldigt pålitlig ut så jag tror på det där oavsett om media uppenbarligen vill mörka det och även sjukhusen och trots att Vida bara skrattade bort det efteråt när hon pratade med skärmflygaren. Tur att man är mjuk och inte har några ben att bryta. Nu är snön borta så nu minskar dödsfallstatistiken relaterad till snön i Stockholm igen om man ska tro Dame Edna wannabeen.

Har även börjat spana på julklappar till Vida och då hittat den perfekta klappen som hon skulle hoppa upp och ner om hon fick (ja, hon är faktiskt så barnslig och ögonen tindrar när hon får överraskningar). Hon bara älskar Lady Thirtys design så nu när hon har en utlottning så passar jag på att vara med för att kunna överraska Vida med nåt från lilla mig. Finast enligt mig är bakelsen som jag känner att jag verkligen klickar med men hon skulle nog gilla örhängena och nyckelringen bäst. Om ni vill läsa mer om utlottningen så klicka här eller på bilden.

Nu är ju snön borta och lite tursamt är ju det eftersom Vida skämmer ut mig i tid och otid genom att göra snöänglar. Hon bryr sig inte det minsta om någon ser. Hörde även att hon försökte få med skärmflygaren på det men jag tror han är vettigare än så och låter bli. Jag fick ju lov att testa att göra en jag med men jag tyckte mest det var kallt. Passade på att ta en bild på min ängel dock så att jag visar att det jag berättar faktiskt är sant. Jag tror inte det finns nån liknande bild i hela bloggsfären så nu får ni bevittna världspremiären av en bloggpiratängel. Det ni!

Nu ska vi tydligen på julmarknad, gäller att haka på så man inte missar något!
Toddiloo!
/Bloggpiraten- The one and only

Bloggpiraten rapporterar från veckans blogg..

..jo, det är sant! The adventure of life vann omröstningen till veckans blogg och Vida är så glad så glad.

Men nog om henne nu för nu är det jag som bestämmer vad som ska skrivas! Äntligen som Gert Fylking skulle ha uttryckt det.

För jag har ju numera ett ansvar att även rapportera vad den nytillkomna familjemedlemmen Sahara har varit ut på för äventyr tillsammans med mig.

Vi bestämde oss nämligen för att hänga med på Vampyrfilm.. jamen hallå det är klart att ett monster som Sahara måste få lite underhållning också.

Vårt lilla äventyr innebar först att vi fick vara med på det nya jobbet.. det var helt ok men lite mindre action än det gamla där det verkligen kunde hända grejjer. Men det märks att Vida trivs för hon är glad på rösten och hon gillar verkligen kollegan hon delar rum med (och dricker latte på Mio med).

Sen fick Sahara även åka på skärmflygarens pakethållare utan hjälm. Undra vad monsterombudsmannen skulle säga om det? Vida kanske blir av med vårdnaden om dom får reda på det.

Filmen då undrar ni? Ja, Vida gillade den men så tyckte hon om boken också.. jag tyckte att det var för lite pirater i den och Sahara tyckte att den var superbra men hade gärna sett än ännu läskigare film för det här var som bananer i pyamas för ett litet monster. Men även små monster behöver barnprogram så till Saharas ära visar jag denna film.

/Bloggpiraten- er reporter i höstmörkret