Reseminne (San Sebastián, Spanien, 1994)

När jag kliver ur taxin så slår annorlunda dofter och ljud emot mig, om man stänger ögonen så vet man ändå att landet definitivt inte är det välbekanta Sverige.

Året är 1994 och jag har just anlänt till San Sebastián (eller Donostia som det heter på baskiska) som ligger vid Biscayabukten bara några mil från franska gränsen högst upp i Spanien. I fem månader ska Spanien vara mitt hemland. Jag är 19 år och har aldrig varit utanför Norden. Jag har aldrig rest själv och definitivt inte varit borta hemifrån min lilla by i Dalarna under någon längre period. Målet med resan är att plugga spanska men ännu kan jag inte ett ord.

När jag ska ta mig till min adress inser jag ganska snabbt att de allra flesta spanjorer i denna vackra stad kan ingen engelska. Som tur är så har jag min nya hemadress på ett papper och snart sitter jag i en taxi igen med sikte på stadsdelen Antigua. Utanför rutan förundras jag över den vackra strandpromenaden där havet går in i en liten vik med en liten ö i mitten. Som en pärla i sin mussla. Lite vet jag om att jag kommer att vandra här många gånger på väg in till stan och den pubrika stadsdelen Parte Vieja. Ofta kommer jag att slinka in på strandcafet och äta en tortilla med vitlöksmajonnäs. Minns än idag hur den smakar.

När vi passerar väganvisningar så lägger jag märke till att alla skyltar är på både spanska och baskiska. Taxituren tar inte många minuter. Jag släpps av utanför en port på en smal gata, tar på mig min vinröda Haglöfsryggsäck och kliver in. Jag är äntligen här, äventyret kan börja!