Ibland är det stiltje och floden flyter stilla fram utan större förändringar andra gånger så är det rena forsen fylld med strida strömmar, hårda stenar och oväntade vattenfall. Livet är som det är och floden likaså. Man är där man är, kanske önskar man något annat men där man är just för tillfället är de förutsättningar man får anpassa sig till, kanske vill man ha det annorlunda längre fram och arbetar för det men just nu så är livsfloden som den är.
Liknelsen kommer från en coachbok och det ligger mycket i den. När man är mitt i forsen så kanske det handlar om att glida med forsen och passa sig för stenarna, när floden glider i sakta mak kanske jag lägger mig på rygg och tittar på himlen. Men längs med min livsflod så finns mina vänner som ibland sträcker ut en pinne att ta tag i när jag som mest behöver den, eller som hoppar i så det skvätter och påminner mig om att inte ta allt så allvarligt.
Mina medsimmare finns där för mig i så många former. Min magiska vän skriver skadeståndsbegäran när jag inte orkar, K tar mig ut på sköna promenader och erbjuder att hjälpa till med praktiska saker som jag måste ta itu med, min vän från Dalarna får mig att skratta och drömma om nya äventyr tillsammans med henne i Barcelona och Mamms peppar mig och skickar fint sms när vi skiljts åt.
Livets flod flyter vidare och jag med den samtidigt som jag nynnar på Beatles välkända strof... "so I get by with a little help from my friends.."
