The best way to get nowhere...

... is to follow the crowd.

Hörde citatet idag och det gick rakt in. Jag tror verkligen på att man ska våga gå sin egen väg. Följer man bara massan så kommer man ingenstans utan ibland måste man våga fatta beslut som känns obekväma. Om man vill komma någonstans måste man ibland pausa och låta massan vandra vidare. Ställa sig frågan var är de på väg och är det verkligen dit jag vill gå?

Jag tror på att ha avstämningar med sig själv med jämna mellanrum för att stämma av om man verkligen gör det man vill. Drömmar förändras, erfarenheter läggs till och man får göra nya val eller välja om. Men jag vill inte komma ingenstans utan jag vill gå exakt dit där jag är ämnad att vara.

Alla resor börjar med ett enda steg och sen ett steg till, svårare än så är det egentligen inte att gå sin egen väg men det svåraste är att våga ta det första steget eller att inte vända tilbaka men i mitt liv har det alltid varit värt det. Men då krävs det att man lyssnar inåt och tar sig den tiden. För mig har det blivit en del av livet, ibland är jag mer eller mindre bra på det men det är alltid mitt mål. Att lyssna på mig själv och gå dit hjärtat leder mig.

Living tenfold....

... står det på en detalj på ett av mina klädesplagg jag bär idag.

Det här plagget har en historia och varje gång jag bär det så minns jag den. För några år sedan så arbetade jag med ätstörningsbehandling och efter en fika med en av mina patienter så inser jag att hon är frisk nu. Hon har varit sjuk över 15 år och mer av hälften av sitt liv levt med ett matmissbruk och har nu hittat en ny väg. Hårt arbete, en del fall på vägen men med en envishet och förvissning om vad hon vill så har hon nått dit hon ville. På väg hem från det mötet så passerar jag en butik och detta plagg och tänker att det ska jag unna mig själv som påminnelse om att inget är omöjligt om man själv vill. Jag bär det på hennes friskskrivning och idag bär jag det igen.

Idag är det nämligen ännu en dag för att hylla förändringar och att våga ge sig ut på nya vägar då en del av de personer jag fått äran att lära känna (och de flesta fall även coacha) tar livet i egna händer och avslutas nu i det projekt jag jobbar i. Det gör mig varm, stolt och glad att se allt det arbete de har lagt ned på att hitta sin väg och göra stora förändringar. Jag är så lyckligt lottad som får arbeta med professionell coaching och vägledning. Den dagen jag för första gången besökte min nuvarande arbetsplats på min anställningsintervju så bar jag just detsamma plagg som jag hade idag. Lev livet tiodubbelt uppmanar texten och jag utmanar er att göra just det.

För mig handlar det inte om att jag måste förändra något (om jag inte själv vill) men ta hand om det liv jag har, göra det jag tycker om och spendera tid med de personer som ligger mig varmt om hjärtat och att komma ihåg att uppmärksamma det jag har att vara tacksam över men det är mitt recept, nu undrar jag hur ert ser ut? Vad är viktigt för er i livet?

Vägen framåt längs livets slingrande stig...

.. har nått ett krön för min del.

Imorgon är sista dagen på coachkursen innan diplomeringen om en dryg månad och idag står jag här på livskrönet och känner att vissa saker klarnar.

Det verkar som om du är självcoachad säger någon och javisst är jag det. Jag har nog coachat mig själv under stora delar av livet för att komma framåt och kunna lirka upp låsta dörrar för att se vad som finns bakom dem och vilka som leder vidare. Mina livserfarenheter, min nyfikenhet, min utbildning till beteendevetare och nu denna utbildning hjälper mig på vägen för att finna just mina svar varav många ni hittar i texterna på just denna blogg. Era egna svar hittar ni inom er om ni lyssnar och era livsvägar vandrar ni redan på.

Vissa av er har det tufft just nu och ni finns med mig i tanken. Livsvägarna är inte alltid lätta att vandra på men de leder alltid någonstans. Ibland är det tungt att vandra och man kan behöva luta sig mot någon eller slå sig ner på sidan om vägen. Ingen kräver av er att ni ska vara starka under hela vägen utan ta stöd av de som finns runt era livsvägar.

Under stjärnhimlen slingrar min väg sig vidare och i natten vilar jag för att imorgon vandra vidare och se vad som händer. Men just nu vilar jag under stjärnorna och tänker att på många sätt var det här en magisk dag. En magisk dag som glimmar likt en stjärnhimmel inne i mitt hjärta.

Över en latte och en latte macciato..

.. virvlar samtalet i en soffa från Mio.

Jag och en härlig tjej som jag nyss lärt känna har slagit oss ner för en fika i en soffa på det nyöppnade Miovaruhuset mitt i stan. Att samtala om livets små och stora ämnen är något som jag aldrig tröttnar på. Att intensivt lyssna på någon annans livserfarenheter och tankar lär mig saker och gör mig inspirerad och i många fall även imponerad. Mina egna är jag ju alltför välbekant med och om jag inte hade möten i livet skulle jag inte växa som människa vilket jag finner nödvändigt.

Vänskap, livsval, begränsande föreställningar och att lämna platsen man växt upp på är några av de ämnen som avhandlas. Några av dem börjar slå ro som ett litet frö som nog mynnar ut i nya blogginlägg. Samtalet fortsätter på en stadspromenad och mina tankar löper vidare då jag lyssnar på sommarpratarna i min mp3 på väg hem.

Andras tankar och livsvägar slingrar sig kring mig i höstnatten under stjärnorna och jag är så oerhört tacksam för att jag är just här och just nu i mitt liv och på väg mot nya äventyr.

Schack matt?

Jag är en obotlig fatalist säger min vän samtidigt som hon drar ut ytterligare en slinga ur slinghättan. Det är början på ett intressant samtal om hur man tacklar saker och vad man tror om livet. Jag minns inte att just hon och jag har diskuterat detta ämne tidigare så jag ber henne förtydliga hur hon tänker... det intresserar mig och för egen del har jag funderat mycket på det.

Vissa saker tror jag inte att jag kunnat lärt mig på något annat sätt även om det inte alltid varit roligt under tiden. Men man kan lära sig något av de flesta situationer och välja att se det som en erfarenhet som man kan använda sig av.

Det var ett medvetet val att skriva VÄLJA för jag anser att vi väljer hela tiden. Även att välja att inte göra något är också ett val. Genom att inte förändra sig till exempel så VÄLJER man att stanna där man är. Alla ser det inte så men jag gör det och jag har haft förmånen att se när människor väljer att förändra sina liv totalt. Förändring är inte alltid till det bättre men att göra aktiva val tror jag är det. Vill jag bo här? Vill jag arbeta inom det här yrket? Medvetenhet med andra ord (ämnet som jag valde att gästblogga i när jag fick chansen hos Enbart).

Jag har inga enkla svar på frågan om ödet men vissa saker som hänt i mitt och andras liv känns ödesbestämda. Kanske är det så att man har olika livsvägar man kan välja mellan men det finns vissa broar som är de enda som man kan ta för att komma över till andra sidan där livsvägarna fortsätter. Mina funderingar fortsätter, som sagt har jag inget fullständigt svar på vad jag exakt tror ännu... det kommer väl. Men jag tror att vi har ett högre syfte med våra liv och uppgifter som vi är ämnade att ta itu med..

Hur tänker ni som läser? Tror ni på ödet? Vad väljer ni i erat liv?