Today I'm open to the presence of miracles...

... är temat för dagens meditation i 21-dagars utmaningen.

Albert Einstein lär ha sagt: Det finns två sätt att leva livet på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.

Den tanken tilltalar mig. För det är ju så mycket som är fantastiskt. Som att jag kan sitta vid min dator och skriva de här raderna för att med en knapptryckning lämna ut dem i bloggens universum. Är ni mirakelletare? Jag är det och finner stora som små. Idag reste jag i tiden under en promenad med morfar i Gammelstads kyrkby där vi pratade om minnen från hans uppväxt och min gammelfarfars liv. Det är ett mirakel. Att se dimman lätta över älven och ersättas med sol är ett annat.

Snart så kliver jag och katten ombord på flyget för att åka från semesterns paradis till vardagens lyckoplats. Tänk vad många människor och mirakler som gjort det möjligt. Bröderna Wright som lyckades skapa de första flygplanet var utskrattade och hånade för det var vetenskapligt bevisat att det inte skulle gå att konstruera en sån maskin. Tur att de fortsatte lyssna på sina drömmar och lita på sitt kunnande, det gör min flygtur möjlig.

Det finns ju även de stora miraklerna som livets mirakel, någon som blir frisk vid svår sjukdom eller finner stor kärlek där den minst anar. Berätta gärna om era små och stora mirakler i en kommentar eller om nån är sugen att gästblogga om det så säg till. Jag samlar på de där historierna och sparar dem i hjärtat. Det är en bra mirakelplats.

I augustis sol...

... tillbringar jag gårdagens kväll på min strand för att ta en tankestund. När morgonen gryr så ligger dimman tät över en spegelblank älv där solen snart glittrar i vågande vatten.

Det är inte många dagar kvar på min semester, jag sparar dagar till Hawaii-äventyret som väntar i vinterns gryning. Denna sommar som varit ljuvlig i vädret och händelserik i livet. Mycket att smälta och en del frågor som fått sina svar, andra frågor som är obesvarade och några nya som jag funnit i takt med att sommaren fröjdade sin blom. Jag plockar buketter av erfarenheter och sår nya frön som kan skördas på livets äng.

Att meditera får mig grundad i livet. Ofta slarvar jag med det men när jag håller mig till att göra det så har jag ett lugn med mig i vardagen. Men på sistone så har jag sett till att göra det dagligen om så bara i några minuter. Jag kunde därför inte låta bli att anta Deepak Chopra och Oprahs meditationsutmaning i 21 dagar där man varje dag får en ny inspelad meditation. Det börjar på måndag och jag känner mig taggad. Om nån annan vill delta så anmäler ni er HÄR.

Vinter i P1...

... gör att vinterlandskapet jag blickar ut över blir extra vitt och gnistrande.

Vinter i P1 (kl 13,00 dagligen i P1) för en sommarpratarälskare är som en julklapp i juletid eller snarare 9 klappar eftersom det är 9 vinterpratare i 8 program. Jag lyssnar, filosoferar, dricker varm saft blandad med kokt ingefära för halsen som känns tjock och sprättar upp sömmar på två utslitna jeans som ska sys om till kjolar. Jag ska sy dem själv men min syster ska visa hur jag gör (för nån som knappt kan slå in paket så är detta en STOR utmaning).

Vila tanken men utmana sig själv i något nytt är nyttigt för någon som jag som ibland funderar så hon blir hjärntrött. Meditera mera uppmanar jag mig själv så det gör jag nu. Meditation lindar in mina vilsna tankar i skönt lugnt ludd som gör att jag ser saker klarare, är piggare och oroar mig mindre. Att blicka ut över vintern som jag längtat efter är meditation för själen som vill ha mer av det som är vackert och ger frid. Frid i vintertid.

mediterad..

.. och redo att krypa till kojs.

Jag är trött idag och sömn är verkligen viktigt för mig så jag tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll. Skönt att meditera också, jag slarvar med det just nu vilket är det dummaste jag kan göra. Det är verkligen det som har förändrat hela mitt liv och något jag behöver dagligen men som jag har lätt att slarva med när det händer mycket och det gör det just nu. Det är roligt men jag behöver den där meditationen i långa loppet för att landa och inte göra slut på mer energi än jag får och medition fyller på mina reserver.

Sömn gör också det och om jag vore ett litet skogsväsen skulle jag dra ett löv över mig och krypa till kojs i den här stubben, nu får det bli ett fluffigt täcke istället och lika bra är väl det för jag är ju inte ett litet skogsväsen men en fantasifull varelse som flyger högt i tanken och hoppas kunna sprida lite glitter i världen.

En av livets vändpunkter..

Har tänkt en del på er som läser min blogg och hur olika förkunskaper ni har om vem jag är i verkliga världen. En del av er har känt mig hela mitt liv, andra har känt mig i hela deras liv, vissa har känt mig sedan barndomen, några har träffat mig i gymnasiet och några de senaste åren.. sen har vi ju er jag lärt "känna" via bloggen och som aldrig träffat mig i verkliga livet utan bara via mina funderingar och inlägg.

Frågade en vän häromdagen hur hon uppfattade min blogg och hon sa att den var oerhört positiv. Den vännen har känt mig länge och har sett mig både under livsvägens uppförsbackar och nerförsbackar. Men det har inte alla ni. Alla har ju sin livsresa och sina erfarenheter med sig och ibland kanske det låter som om jag alltid är glad och tycker livet är lätt och fantastiskt. Det är ju där jag är i livsresan just nu men alla de insikter och mitt sätt att leva idag är ett resultat av det jag har gått igenom och vad jag mött på min livsresa.

Jag har arbetat oerhört hårt med självförtroende och självkänsla för att komma dit jag är idag. En del tror jag att jag fått tack vare livserfarenheter och mognad men en del är resultatet av hårt självförverkligande arbete. Till alla er som tampas med detta så vill jag bara säga att det går att förändra, ni måste bara hitta ert sätt och det är värt allt arbete.

Jag är en person som tycker om när det händer mycket saker, att ha många järn i elden och som gärna vill vara duktig (numera arbetar jag på att vara lite mindre duktig och mer nöjd). Det är en bra grogrund för att ta på sig för mycket vilket jag gjorde under många år och var snubblande nära att krascha rakt in i den berömda väggen, men jag klarade mig precis. Ser det som om jag balanserade på ett staket och börjar vingla och hade likaväl kunnat trilla ner på den ena sidan som den andra. Men nu trillade jag på rätt sida och klarade mig precis.

Vilket inte innebär att jag mådde bra men jag klarade mig från totalkollaps och sjukskrivning. Däremot insåg jag att jag måste ändra mitt sätt att leva och det har jag arbetat på sedan dess. Det finns år av mitt liv då jag sov varenda ledig tid och var ändå aldrig pigg. Mina vänner och dåvarande pojkvän umgicks med en trött person som stundtals var ganska nere, rädd för att det inte skulle bli bättre och en skugga av den jag känner att jag är egentligen. Under en period hade jag så svår yrsel att jag inte vågade köra bil. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig utan bara få en förklaring till vart jag varit och var jag är idag.

Det är därför jag idag är så oerhört tacksam för vardagslyx, vardagshumor, mina vänner som orkade vänta, livets förunderlighet, att bara vara och allt det jag har omkring mig. Jag är tacksam för när jag är glad, pigg och sprallig. Men jag är också oerhört lyhörd för hur jag och min kropp mår. Jag klarar stress under perioder men måste vara noga med återhämtning och att känna efter vad jag verkligen vill och trivs med. Att vara ärlig inför mig själv. Detta innebär inte att jag inte förstår att tråkiga saker måste göras också men i det stora hela måste jag välja bort vissa saker. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Den jag är idag och där jag varit är tack vare allt arbete jag gjort, saker jag förstått och redskap jag fått med mig. Den stora vändpunkten för att bryta den totala orkeslösheten, tröttheten och att kunna stå emot stress var för min del en kurs i Silvametoden som jag tog en helg under ett gråmulet November för några år sedan. Där vände det på riktigt. Jag fick verktyg för att kunna tanka kraft, gå ner i varv och känna mig lite mer vaccinerad mot stress när det dyker upp men även den mentala träningen som jag använder för att nå mina mål. Jag hade flera gånger fått det som förslag att gå men var tveksam, det kostade en del pengar och jag visste inte om det skulle ge något. För mig gjorde det verkligen det. Minns hur jag gick hem från kursen fylld av en energi som kändes ovanlig och härlig. Men det gäller ju att fortsätta träna och ibland kommer jag av mig och mediterar inte som jag ska (framförallt när jag behöver det som mest) men jag vet att verktyget finns där och fungerar för mig. Det är så mycket värt.

När man gått en kurs i Silvametoden så får man repetera till självkostnadspris (vilket brukar röra sig om några hundralappar) och jag har gjort det två gånger. Man tar ju till sig olika saker och det intressanta är den andra gången jag gjorde det och insåg att det fanns massor jag inte mindes från första gången jag var på kursen (var antagligen så slutkörd då). För mig har det varit en del av räddningen för att komma dit jag är idag och jag är så oerhörd tacksam för detta.

Så nu vet ni lite mer, och till er som av olika orsaker inte mår bra så kan jag säga att jag ärligt tror att alla kan må bra, bara de hittar sin väg, sitt sätt att leva och sina verktyg... Å det är värt precis allt! För det är ju som jag brukar säga:

"Livet är ett äventyr att uppleva, inte ett problem att lösa"