Ljudet av regn..

.. slår mot mitt paraply.

Mina skor är leriga och skogen doftar av regnets väta. Jag är lycklig och totalt närvarande. Ibland låter jag regnet möta min kind, tänk vad jag skulle sakna det om jag inte kunde känna det igen. Det är en grå söndag på ytan men skrapar man på den så finner man något annat. Man finner en stund och ett möte för några timmar i utkanten av staden och i skogens kant. En upplevelsesöndag som en vän sammankallat till och i några timmar möts 9 personer och delar en promenad genom skogen med livsnjutarplatser att finna längs med vägen och broar där vi kan lämna det vi vill bakom oss.

I reflektion, närvaro och samvaro möts vi och när promenaden närmar sig slutet så värmer fiskgryta mig i en vacker miljö. Det är enkelt men just idag ovärderligt. Jag har mött platser som jag vill visa för pedagogiska mamman för jag kan se henne hänföras där. Ett av hennes arv till mig är just förmågan att hänföras och uppskatta livets guldkorn vilket gör henne närvarande i mina dagar även om avståndet är längre i kilometer än vad jag önskar.

Vännen med glitter i de blå ögonen som stjärnströsslar min livsfärd låter oss få frågor och frivilliga uppgifter på vår vandring. Hon är generös som bjuder in oss i sin värld men även till en stund där vi får möta varandra och oss själva i den mån vi själva väljer. Jag kände mig totalt närvarande och fridfull under våra timmar.

Efter närvarande timmar så fortsätter härvaron med en vän på ett slottscafé i staden innan vi dansar i lekfull glädje. Det är en söndag som ger så mycket energi trots att jag sovit för lite och är borta hela dagen. Jag har promenerat i tre timmar och dansat i två när jag vänder åter till Svedmyralyan under kvällens valv men även om mina fötter är trötta så känner jag mig pigg. Det får mig att minnas att det är inte alltid i vilan som energin finns utan den kan väckas i härliga människors sällskap när jag gör det jag älskar mest och finner inspiration i vackra stunder och livsnjuteri.

Ett hus där lusten verkar tagit slut men som ändå
väcker drömmar till liv inom mig. 

Stunder av reflektion..

... är en nödvändighet för en tänkande Vida.

Att vända blicken inåt och i obruten tid få fundera över stort och smått. När tanken inte hinns med så känns det i maggropen för mig. Ibland snurrar jag dock in mig i för många tankar om jag tänker för mycket, då behöver jag göra något som bryter tankespiraler som trasslar in sig. Men nu är det reflektionstid jag längtar efter.

Det har varit mycket roligheter och härligheter på sistone, jag har njutit härliga stunder på vackra platser med fina människor men jag ligger lite back på reflektionskontot. Så nu tar jag lite sån tid för att finna mina tankar igen som också är bundna till mitt hjärtas val. Ett erbjudande svävar i luften, frågan är om jag vill ha det eller ej. Måste lyssna inåt för att fullt ut fatta det beslutet. Jag ska sova på saken och lita på att rätt svar kommer till mig. Annars tar jag lite mer reflektionstid, vissa beslut får ta längre tid än andra.

I livets trädgård njuter jag full blom och nya upptäckter för sinnena,
genom att blicka bakåt i mina erfarenheter och det jag tror på kan jag
lättare välja hur framtiden ska se ut. 

Det faller ett vårregn över staden som väcker paraplyerna.

Det känns uppfriskande, jag kan tycka regn inbjuder till mysighet och långa fikastunder.

Mina knallrosa converse fick på sin premiärdag se både sol och regn. Kanske fanns det en regnbåge under dagen som möttes där solen övergick i regn. Precis som livet, ibland möter varma glädjen den svarta sorgen. Livet kan man inte undvika utan bara leva. Man gör det på gott och ont. Kärleken ligger till grund för sorgen.   Längtan efter de som är mig nära men som bor långt borta gör att jag påminns om hur viktiga de är, tar dem inte för givet. I nuet föds dåtiden och jag vill bevara känslan av ett frisk vårregn i mitt ansikte. Det ger gårdagens frö en möjlighet att gro.

Fåglarna sjunger på min väg hem och deras sång fyller mig med frid, glädje, hopp och enkel lycka. Vårens försmak får mig att  längta efter mjukglass med saltlakritsströssel, att få sitta i mitt klätterträd på Djurgården med en latte och att se den skira grönskan slå ut emot mig. Årstiderna växlar och jag med dem. Jag tycker om dem alla. Till skillnad från många tycker jag att hösten är en mer romantisk årstid än våren. Men egentligen är väl alla årstider romantiska på sitt sätt. Alla har sin säregna charm i årets palett.

Väderrapporterna säger att snön kommer på besök till helgen. Kanske stämmer det och kanske inte, men vårregn i mars, biljett hem till Dalarna över påsk, veckans roligaste danspass och en fin komplimang från en kollega gör att den här dagen är en bra dag. Mina converse får nog vänta lite till innan jag kan ta dem varje dag, men vet ni vad? Det gör inget. Ibland är det gott att längta lite.