Det faller ett vårregn över staden som väcker paraplyerna.

Det känns uppfriskande, jag kan tycka regn inbjuder till mysighet och långa fikastunder.

Mina knallrosa converse fick på sin premiärdag se både sol och regn. Kanske fanns det en regnbåge under dagen som möttes där solen övergick i regn. Precis som livet, ibland möter varma glädjen den svarta sorgen. Livet kan man inte undvika utan bara leva. Man gör det på gott och ont. Kärleken ligger till grund för sorgen.   Längtan efter de som är mig nära men som bor långt borta gör att jag påminns om hur viktiga de är, tar dem inte för givet. I nuet föds dåtiden och jag vill bevara känslan av ett frisk vårregn i mitt ansikte. Det ger gårdagens frö en möjlighet att gro.

Fåglarna sjunger på min väg hem och deras sång fyller mig med frid, glädje, hopp och enkel lycka. Vårens försmak får mig att  längta efter mjukglass med saltlakritsströssel, att få sitta i mitt klätterträd på Djurgården med en latte och att se den skira grönskan slå ut emot mig. Årstiderna växlar och jag med dem. Jag tycker om dem alla. Till skillnad från många tycker jag att hösten är en mer romantisk årstid än våren. Men egentligen är väl alla årstider romantiska på sitt sätt. Alla har sin säregna charm i årets palett.

Väderrapporterna säger att snön kommer på besök till helgen. Kanske stämmer det och kanske inte, men vårregn i mars, biljett hem till Dalarna över påsk, veckans roligaste danspass och en fin komplimang från en kollega gör att den här dagen är en bra dag. Mina converse får nog vänta lite till innan jag kan ta dem varje dag, men vet ni vad? Det gör inget. Ibland är det gott att längta lite.