Det gäller att ha rätt nyckel...

 ... för att kunna öppna den rätta dörren.

Med den här nyckeln öppnar jag dörren till stugan med välbekanta dofter, en känsla av trygghet och med utsikt över Luleälv. För mig ovärderligt då det inte går att ersätta de minnen och de känslor vars dörr den här nyckeln öppnar. Så lättillgängligt för mig men någon annan kanske önskar en helt annan dörr att öppna för att känna att det är rätt. Så ge inte upp hoppet om du ännu inte har rätt nyckel, du kanske finner den snart. Har du en nyckel som öppnar dörrar som berikar livet, var rädd om den nyckeln. 

En gåva som blev en gåva i retur

I torsdags fick jag ett av de finaste mail jag fått någonsin från min vän Eva: God Morgon finaste Liv! En liten fråga, kanske en dum en… men är det okej att jag använder dig i min sommargåva till mina 6:or? Jag har satt ihop en cellofanpåse med en Novellixbok av Astrid Lindgren, en fruktklubba, en dekorerad tablettask & såpbubblor. Och i den tänkte jag lägga denna instruktion, om du godkänner det. Stjärnströssel till mina 6:or 

Jag har en kompis som passande nog heter Liv. Hon är fantastisk att leva livet & inte låta sig begränsas av fördomar, åsikter, påverkan & samhällets begränsande normer. Hon klättrar i träd, bjuder till Cirkusbröllop, utrustar sin handväska med såpbubblor för att spontant låta dagen bli lite bubbligare & gladare. Av henne har jag lärt mig ordet: stjärnströssel. För om vi försöker ge varje dag lite extra glittrigt innehåll, så blir en automatisk mycket gladare. Mungiporna åker uppåt. Vi behöver alla addera lite mer liv i våra liv. Stjärnströssla vår tillvaro. Så glöm inte vad DU tycker är roligt! Våga fortsätta leka resten av ditt liv. Behåll det lekfulla inom dig & vårda ditt inre barn. Tänk Pippis krumelurpiller. ”Pippi plockar fram tre krumelurpiller och om man äter dem i mörker och säger "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur", ja, då blir man aldrig stor” 

Därför ger jag dig en liten lekfull sommargåva, som en påminnelse. Ge din sommardag lite magiska bubblor, klättra i träd, hoppa hopprep, läs en sommarbok, bada, lek med vattenpistoler, njut i solen på en filt med en klubba i munnen & sand mellan tårna, plocka en blombukett, blanda en saftig ”häxblandning” med frukter, bubbelvatten och saft & om känslan av tråkig ”vuxenhet” börjar visa sig, ät ett krumelurpiller (tablettask).

 Du är fantastisk! 

 Soliga glittrande sommarkramar från Fröken Eva 

 Så igår när en klass 6:or gick ut mellanstadiet fick jag och min syn på livet blien liten del av vad de fick med sig som ord på vägen. Skolan ligger i Gällivaretrakter och det är ju där jag föddes för 49 år sedan vilket gör det extra speciellt för mig. Eva och jag lärde känna varandra i en helt annan del av världen, nämligen den här bloggvärlden. Det berättar jag mer om en annan gång, men ni som varit med mig sen länge minns henne under namnet Cloudberrie.

 

Älskade morfar Egon..

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller min älskade morfar Egon 90 år ❤️. Jag önskar så att jag kunnat vara där och fira dig (fastän du inte vill bli firad). En av mitt livs viktigaste och mest vackra (och envisa) personer. Universum vore inte detsamma utan dig ❤️. Jag älskar dig! 

Omställning och inställning...

De senaste månaderna har verkligen visat oss att ibland är det bara att ställa om, ställa in men även att det handlar om inställningen vi har till saker och ting.

Förra veckan klev mitt liv in i ett nytt skede, jag trodde inte min arbetsplats skulle drabbas av krisen nämnvärt men jag hade fel. Vår enhet fick lov att stänga och jag blev erbjuden en omplacering till en annan arbetsplats men dock på en avsevärt lägre tjänstgöringsgrad. Så för första gången i mitt liv har jag en tjänst på 44%.

Så förra veckan skrev jag in mig på arbetsförmedlingen, ansökte om a-kassa och avslutade mina studier i kreativt skrivande. Man får nämligen inte studera parallellt med inskrivning på a-kassa. Sen hade jag introduktion på nya jobbet med nya kollegor och nya rutiner. Jag ställer om helt enkelt.

Omställningar kanske inte alltid är välkomna men nödvändiga och då blir det inställningen till dessa som gör det svårare eller lättare att hantera. För min del gör inställningen hela skillnaden i livet, accepterar jag det som sker och gör det bästa av det eller var väljer jag att lägga min fokus?

Att acceptera läget, rita om livskartan och lyfta blicken mot nya möjligheter är några av mina styrkor. Det innebär inte att jag går opåverkad genom det som sker som försämrad ekonomi och en osäker framtid när det gäller vad jag kommer arbeta med härnäst. Men det mesta löser sig är min inställning. Allt handlar bara om när, var och hur. Det jag kan påverka i det är ju att söka nya jobb, använda det kontaktnät jag har och fylla tiden på bästa sätt.

De absolut svåraste just nu i de senaste månadernas händelser och omställningar är för mig att inte kunna besöka och vara med de jag älskar. Att inte finnas där för den person som kämpar med sitt tillfrisknande, att inte kunna resa till mina morföräldrar eller hälsa på min familj i Dalarna. Jag saknar att ge mina vänner en kram där vi möts hjärta mot hjärta. Det handlar om kärlek och där är omställningen svårare men samtidigt självklar. Jag vill ju vara med de jag älskar och vill att ni ska få vara med de ni älskar i framtiden. I det perspektivet är inte en förändrad tjänst  något större problem att ställa om till. 

Saker är annorlunda nu..

... rusningstrafiken existerar till exempel inte längre.

Tog dessa bilder en vardagsmorgon  strax efter klockan åtta på Centralen. Det är vår mest trafikerade station och knutpunkt men vi var max tio resenärer som klev på tunnelbanetåget. Alla sitter långt ifrån varandra och det är tystare än det brukar.

Generellt sett håller alla avstånd och är försiktiga men vi ler mot varandra. Social distansering behöver inte innebära att vi inte har social kontakt.

För några veckor sedan blommade de berömda körsbärsträden i Kungsträdgården, jag ställde mig där och njöt när jag passerade stadens mitt. Andades in allt det rosa och tänkte att våren och sommaren kommer ändå, oavsett vad som händer.

Jag fyller dagarna med det jag tycker om, håller kontakt med mina vänner på annat sätt och de få gånger jag träffar någon så håller vi avståndet men närheten i samtalet finns där. I mitt hjärta finns dock en stor saknad att inte kunna besöka de jag önskar. Ett enkelt val men som känns i hjärtat, när man skalar av det andra finns bara kärleken kvar. Man vill ju vara med dem man älskar.

Men vi skapar nya rutiner, en plats i vardagsrummet är numera min mans arbetsplats. Vi tar lunchpromenader och picknickar vid vattnet en solig kväll. Varje onsdag så dansar vi minst en timme i vardagsrummet med liveband som vi streamar från datorn, vi swishar dem en slant för vi vill ju att Chicago finns kvar som dansställe när den här krisen är över. Den timmen varje onsdag är värdefull för oss för då finns det bara glädje och vi leker med steg och gör något som tillhörde vårt vardagliga liv.

Imorgon kliver sköna maj in i kalendern, med löfte om ännu mer grönska och vår. Valborgsafton har inte fallit ännu men kanske vet den redan att den får inte den fest den förtjänar. Den ställs in och vi ställer om.  Det är annorlunda nu, men vi är fortfarande de vi var innan krisen. Kanske är vi dock alla lite mer medvetna om vad som är viktigt på riktigt och vad det är vi saknar nu som vi förut tog för givet. Det hoppas jag vi minns när det här är över, det våra hjärtan och tankar fylldes med.

I en annan del av världen...

.. är det som vi tappar känsla för tid och rum.

Vi vandrar i nuet och låter oss hänföras, förundras i värmen och i det vackra. Vi spenderar fem dagar i staden Ubud på Bali där trafikljud blandas med rökelsen från någon av alla de vackra offerkorgar med blommor och mat som finns på trottoarer och på hinduiska altare. Vi vandrar i gränder och finner okända platser, små tempel och fantastiska matställen.

Risfälten finns överallt och en dag vandrar vi på en liten canyon mellan två vattendrag. Det är svindlande vackert och högst upp finner vi ett spa där vi tar pedikyr med utsikt över det vackra.

Värmen och fukten tar stundtals andan och kraften ur oss, man svettas varje steg man tar men efter en sagolik cocosglass, en färsk cocosnöt eller en kall öl får man kraft att vandra vidare och upptäcka.

En dag hyr vi en chaufför som tar oss ut utanför Ubud för att se annat. Vi far till ett vackert tempel med vattenreningsritual och därefter upp till en restaurang med utsikt över vulkanen och en sjö (se filmen). Därefter åker vi till ett spa med varma källor inrett i kitschig stil med lila elefanter. Den största upplevelsen av färden var nästan mötet med vår fantastiske Ariex som berättade om Balis kultur, vardagsliv och religion. Det gav oss en inblick vi inte kunnat få annars.

Det går inte att fånga Ubud i några rader och bilder, jag får skriva mer när vi landat mer. Sista kvällen i Ubud som är alla hjärtans dag går vi på livejazz och det är underbart. De jammar och leker med tonerna som bara jazzmusiker kan.

Vi lämnar Ubud för att åka till den vackra lilla ön som heter Gili Air. Här finns inga bilar eller mopeder utan bara cyklar och hästskjuts. Man går runt ön på 2 timmar vilket vi gjorde under gårdagen och häpnade över öns skönhet, havets värme och alla gungor som fanns uppsatta. Vi fick ju bara lov att testa dem.

Nu sitter vi nyvakna och inväntar frukost invid vår pool där vi tänker ta ett svalkande dopp innan vi beger oss ut på dagens äventyr.

Bland palmblad och lekande fjärilar..

... njuter vi vackra färger, ljumma vindar och vi känner oss hemma direkt.

Vi är inne på vår tredje dag här men det känns som om vi varit här så mycket längre än så, dagarna fylls med intryck och en känsla av ledig lättja. Vilket perfekt resmål för en bröllopsresa.

Maten är fantastisk och vi njuter den i fulla drag. Igår var vi på en helt fantastisk restaurang som heter Cuca och där kocken som skapat menyn arbetat på stjärnkrogar med Michelinstjärnor i Europa. Vi åt en 9-rätters avsmakningsmeny som är något av det godaste jag ätit. Den är rankad som en av de 10 bästa i hela Asien och tack vare ett bloggtips så fann vi en restaurang i världklass när det gäller service, personlighet och matupplevelse.

Det är mestadels uppehåll men under gårdagen väcktes vi av regn och blixtar på ett sånt mäktigt vis som jag bara upplevt här i Sydostasien. Frukosten är dock magisk, det här är vad jag kallar fruktsallad.

Vi har bott på ett helt fantastiskt litet bungalowställe de här tre nätterna (se filmen) men nu är det dags för nya äventyr och strax sätter vi oss i bilen på väg mot Ubud. Älskar friheten i att ta dagen som den kommer och åka dit man vill. Älskar att göra det tillsammans med den vackraste man jag vet. Tack livet.