2018 har sina sista skälvande dagar...

... lediga sådana för mig, åtminstone lediga från jobb. Jag har en text som ska in och nya koreografier till våren att göra. 

 

Jag läser att i Norge kallas dagarna mellan jul och nyår för Romjulen och att man förknippar dessa med att vara med familj, njuta ledighet men även att ta sig tid för reflektion kring året som var och det som kommer. Jag har gjort allt det men lite sådär lagom mycket. 

På instagram kan man få fram årets 9 höjdpunkter, det vill säga de mest gillade bilderna. Det här blev mina och även om de speglar härliga ögonblick så tänker jag på att de andra gillar kanske ändå inte är mina höjdpunkter under året. Mina hade handlat om min nya brorsson, att min magiska drake hade den lyckad operation av axeln men även att jag ska bli faster igen. De hade lyft fram en härlig semester med två resor till Gammelstad, dagar i Byske och härlig tur till Finland. Det hade handlat om att jag kommit in på en kurs i kreativt skrivande och gått utbildning i dans för psykisk hälsa. Så det gäller att minnas att ens egna höjdpunkter är de som värderas högst, inte de i andras ögon. 

Snart vänder vi blad till det öppna 2019 där nya äventyr väntar. Jag tror det blir ett spännande år. 

Jag lovar också att göra misstag....

...precis som det beskrivs på dagens bild i kalendern från Herregud och co. Ska man kunna utvecklas så behöver man ju det.

Det var en bra påminnelse idag, jag fick syn på den när jag nyss surat över att jag återigen inte förstod virkbeskrivningen som min syster hjälpt mig att tyda och även virkat en provstjärna till mig. Jag surar och svär.. sen tar jag mitt förnuft till fånga och kontaktar min syster. Hon skickar omgående en pedagogisk beskrivning och en liten film. Min fina syster.

Men vi behöver hedra misstagen och att vi vågade. Jag har de där fina stjärnorna från mönstret som mål men behöver ha tålamod att mina första stjärnor kommer vara knöliga och ojämna. Jag lär mig ju något nytt. Vi behöver även ha tålamod med andras misstag och att vi alla är på vägen utveckling i livet. De hinder vi möter kanske inte är desamma som andras men jag tror verkligen att de flesta gör så gott de kan. Då behöver man vara tolerant med misstagen och vandra vidare med nya erfarenheter.