söndag 28 augusti 2011

Livslycka eller Livs lycka...

... beroende på hur man ser det.

När jag var yngre såg jag lycka som något definitivt, antingen var man lycklig eller så var man det inte. Numera så drar jag inte linjen lika strikt. I det stora hela är jag lycklig men det handlar också om att uppskatta stunderna av lycka, såväl de stora som de små. Att notera det som gör mig lycklig oavsett om det varar i sekunder eller dagar.

Så var det inte tidigare. Jag hade svårt att se min egen del i min lycka. Eller jag såg mer det jag inte hade. Jag hade nog redan då en positiv livsinställning men oroade mig mer, saknade mer (vill man sakna nåt så finns det alltid nåt att hitta, tro mig) och trodde att lyckan var villkorad. Det tror jag inte längre. Jag tror den finns både på fågel, fisk och mittemellan om du letar. Jag njuter när den finns där om det är endast i små doser samtidigt som andra delar av livet kanske inte har lika mycket lycka. Men då är det så viktigt att ha de där lyckostunderna som andrum för att orka. Ibland kan man tillföra egen lycka genom att göra saker som gör en lycklig.

Lyckostunder från veckan har handlat om att läsa tankar som krokar i mina i en riktigt bra bok, att påminnas om Hawaiilycka, springa på en vän när man minst anar det, att se Gardell som får stjärnströssel att spridas över hela Vitabergsparken, att dansa Lindy hop 3 gånger (varav en under stjärnorna och en annan på utomhusdansbana vid vattnet med båtar som gled förbi och sommarbadande människor som log), att dansa så svetten lackade till sköna soul-, funk- och discotoner under Nalens höga tak, att träna kl 6,30 en morgon innan staden vaknat, ett fuegopass på friskis och svettis, umgås med vänner och att njuta av att springa skrattande i en regnskur tillsammans med min coach. Att få se förändringens starka kraft när människor förändrar sina liv och vågar göra precis de som de vill. Att äta svenska äpplen som är det godaste jag vet och sen njuta av sommarvärme i Augustis famn.

Vad har du haft för lyckostunder under veckan? För jag är övertygad att om ni alla upplevt någon stund av lycka under veckan som gått och om inte... börja leta i veckan som kommer för de finns där. Men det handlar ju om hur man ser det. Som härligaste Andrej kommenterade i ett inlägg hos mig.

Det andas sommar hos dig.
Året runt.


torsdag 25 augusti 2011

Dansar in kvällen under stjärnorna...

.. då jag spontant bestämmer mig för att gå på swing dance under the stars.

På Stockholms stadsmuseums innergård så bjuder livet upp till dans. Det är verkligen bara glädje att dansa trots att det är fullt på dansgolvet och kvinnorna (som vanligt) är fler än männen. Temperaturen ligger på +19 när jag lämnar musiken bakom mig och tar glädjen med mig.

Ett litet klipp från när några swingdansare (inte jag om någon undrar) överraskade de som befann sig på Stockholms central. En vacker dag ska jag kunna dansa som dom


tisdag 23 augusti 2011

Jonas Gardell i trafikplats Glädjen.

Det är:
... särdeles magiskt.
... alldeles underbart.
... går rakt in i hjärtat
.. och det är dessutom alldeles gratis.

Tack Jonas och tack parkteatern.

Jag finner knappt orden men känslorna och upplevelsen stannar. Om ni har en chans att se den, gå och gör det. Jag skrattar, gråter och blir hänförd, trollbunden och gripen. Allt på samma gång.

Eller för att citera Jonas själv gällande trafikplats Glädjen:

När man kör bil passerar man då och då trafikplatser. Det vet man för varje trafikplats markeras med en stor skylt.
Trafikplats står det och så ett namn.
Och så åker man förbi.
Jag vet inte vad en trafikplats är.
Förutom en skylt som kungör att här är den.
Trafikplatsen.

Vad gör man på en trafikplats.
Händer det något där?
Finns det någon som säger: "Åh, här är en trafikplats. Här stannar vi! Och myser lite."
På väg mot Arlanda ligger en trafikplats som heter Glädjen.

Trafikplats Glädjen.
Det tycker jag är fint.
Det finns bara ett problem.
Jag kan inte hitta avfarten.

/Jonas Gardell.

söndag 21 augusti 2011

Ett glas champagne prytt av ett tomtebloss...

.. serveras min vän på hennes födelsedag.

On the house säger servitören med ett leende. Runt det runda bordet på en restaurang har vi samlats för att fira just hennes dag. Hon är en av de där människorna som jag mött genom livet och som vågar följa sin egen väg och göra det som hon själv vill.

Regnet slår mot rutan, samtalen berör stort och smått. För en stund pratar några av oss om just det, att våga göra det man själv vill. Bryta upp från relationer, jobb eller bara invanda mönster. Våga granska både vad man vill ha och kanske vad man behöver förändra hos sig själv. Vi diskutera val vi har gjort och erfarenheter som präglat oss.

En av vännerna runt bordet har en tatuering som påminner henne och alla de som ser henne om att våga göra just det, följa hjärtats röst. Let your heart guide you. Jag försöker verkligen lyssna på hjärta, magkänsla och det jag tror på. Ibland är det lätt och det är solklart vad jag ska göra. Ibland så vet jag inte alls, men att vara vilse i förvirringens skog är också en del av livet. Att vänta in svaret eller välja en väg och se vad som händer.

Jag måste även medge att ibland har jag totalt ignorerat mitt hjärta och inte lyssnat. Egentligen har jag vetat men kanske just då inte orkat eller vågat följa det. Då lyssnar jag kanske snarare på rädslor och det vill jag inte göra. Jag har lovat mig själv att försöka att göra det, för de beslut jag fattat där är mer autentiska och genuina och verkligen mina.

Ett tomtebloss som sprider just stjärnströssel och änglaglans är underskattat. Tror vi borde tända mer tomtebloss som enkel vardagsmagi. Livets enkla mirakel påminner åtminstone mig om de stora. Jag vill aldrig sluta att förundras och hänföras av livets små och stora gåvor.


tisdag 16 augusti 2011

Jag har världens roligaste jobb...

... är ord som kommer över mina läppar ibland.

Reaktionen från den som får höra dem är varierande. Vissa gläds med mig, en del argumenterar att de faktiskt innehar den roligaste tjänsten, en del ser på mig med vemod, skepsis och ibland avund. Men jag fortsätter att säga det för jag är tacksam över det varje dag och är så glad över att jag är just där jag är. Men så har det inte alltid varit och vägen dit har ibland varit krokig.

För några dagar sedan trillade ett brev ur en bok skrivet av Chissra, det här är några rader ur det:

"Vill bara skriva några rader och påminna om att inte ge upp dina tankar och ditt hopp om drömjobbet. Det kan bli ditt. Behåll din fokusering och din tro. Det är viktigt att inte kompromissa med sina drömmar"

För det var ju så att jag under en period inte alls visste var jag skulle hamna. De som följt mig länge vet att jag sa upp mig från en fast tjänst, gick arbetslös ett halvår. Varvade arbetslösheten med en coachkurs och en kortare projektanställning. Jag visste så väl att beslutet var rätt att sluta på mitt gamla jobb och att jag ville arbeta på ett nytt sätt. Men inte visste jag då att det kunde bli såhär bra.

Nu är jag på helt rätt plats, får göra det jag älskar med kollegor som jag lär mig massa av i ett spännande projekt. Utifrån kan nog många tycka att det är ett tungt jobb då gruppen vi arbetar med har mycket med sig, det är också en osäker anställning eftersom det är ett projekt och det kommer att ta slut. Men jag följde en dröm och jag är så glad över det. Men jag var inte ensam på vägen utan en stöttande familj, fantastiska vänner och en tilltro till att det måste finnas något annat som väntar mig. Där hämtade jag styrka och mod de dagar jag undrade var jag skulle hamna och hur lång tid det skulle ta.

Så då och då säger jag: Jag älskar mitt jobb. Efter en stund så brukar personerna som får höra det inse att jag faktiskt menar det. Ibland uppskattar man det kanske mer när man fått kämpa för att ta sig dit. Och vet ni vad? Det här jobbet hittade mig och inte tvärtom.


söndag 14 augusti 2011

Alla världens hav...

... kan inte fylla en hink med hål i säger Timbuktu i sitt sommarprogram.

Det citatet gick rakt in i mig. Det säger så mycket och om olika aspekter av livet.

Man behöver täta hinken inifrån för annars så försvinner innehållet hur mycket man än häller i. Det stämmer på så många olika plan. Om du inte kan hantera pengar spelar det ingen roll hur mycket du tjänar, de försvinner ändå. Om du inte ser allt det du har som är bra i ditt liv så kan du inte uppskatta det. Om du har svårt att acceptera dig själv kan det även vara svårt att ta emot komplimanger, omtanke etc. Om du har lätt att stressa så kanske det inte handlar så mycket om mängden stress utan om hur du hanterar det du möter.

I min värld så behöver alla hitta sitt sätt att leva och sitt sätt att täta hinken. Kanske går det inte alltid att hitta ett material som håller för evigt så man får ta sig en titt med jämna mellanrum om det fortfarande håller. För min del handlar det om att se så jag inte gör av med mer energi än jag hämtar in, att leva autentiskt och lägga energin där jag verkligen vill se den växa. Umgås jag med vänner där energin flödar och som accepterar mig för den jag är.

Min lyckas smed är framför allt jag själv, jag kan inte förvänta mig att någon annan ska ge mig lyckan. De kan bidra men om jag ändå inte uppskattar den eller känner igen vad som är min lycka så rinner det rakt genom hinken. Så ta en titt på hinken, vad rinner igenom och vad blir kvar? Behöver du byta hink? Vad vill du fylla den med?


torsdag 11 augusti 2011

När världar möts....

.. sker det intressanta.

I mötet mellan rulltårtan, hallonen och grädden intagna på Fotografiska uppstår en harmoni men i mänskliga möten uppstår mer än så. Jag möter en vän från tonåren under mina dagar i Luleå och mötet känns som att det bara är att ta upp en tråd trots att många år gått och våra liv fyllts med erfarenheter av allehanda slag. Det känns enkelt.

I Owe Wikströms fantastiska sommarprogram möts jag av klokheter och vackra formuleringar som hans norrländska stämma fångar på ett sätt som bara han kan. I år önskade jag inga sommarpratare men de 2 åren innan så önskade jag att få lyssna på just honom. Hans böcker och tankar berör mig och i mötet med hans tankar via programmet väcks tankar hos mig.

Via bloggarna möts våra världar för ett tag och andras inlägg väcker tankar, insikter och funderingar jag kanske inte hittat på just det viset i annat fall. På facebook möter jag vänner som inte längre finns i mitt dagliga liv, jag möter bekanta vars intressen jag delar. Ett brev från mormor får mig att möta hennes skrivna rader med glädje. Även om mötet inte sker i verkliga livet så innebär det inte att det inte har betydelse.

Under en mycket intressant workshop med Laura Bushnell möter jag såväl andra intressanta deltagare som nya ritualer, verktyg, tankar och insikter som jag tar med mig på färden. I mötet med andra så möter man sig själv, ibland tycker jag om det jag ser och ibland visar det sidor av mig som jag nog inte helst vill möta. Men genom att göra det så kan jag välja att antingen acceptera dem eller försöka hitta nya vägar.

måndag 1 augusti 2011

Vida ♥ Augusti

Jo, det är sant. Jag älskar augusti.

Jag gillar faktiskt de flesta månader även om relationen till februari och november nog behöver lite mer kärlek än vad jag verkligen kan ge. Många suckar och säger att sommaren är slut när augusti kommer, det kan jag inte hålla med om. Här skiner i alla fall solen och sommarpratarna fortgår och två veckors semester återstår.

Vad är det som man inte att tycka om i augusti? Bär och frukter skördas, kräftor äts, augustimånen hägrar och klätterträden inbjuder till vilopaus. Jag älskar också hösten och hur mycket jag än tycker om sommaren så kan jag njuta den medan den är här men jag sörjer inte när den tar slut. Då väntar något annat och årstidernas kontraster är det jag tycker om. Men det är i min mening fortfarande sommar och om jag ska börja sörja att den snart tar slut så är jag inte i nuet och njuter inte heller sommaren till fullo. Jag tror augusti kommer att bli en fantastisk månad och garanterat den bästa augustimånad jag får smaka på i år.

Sammanfattning av Juli 2011 och även lästa böcker..

Juli kom skimrande grön, varm och sådär sommarhärlig som bara Juli kan vara. Det här hände:

- Datorfri eller datorlös insåg jag hur mycket jag tycker om skrivandet. En rosa dator beställdes och jag kunde en bit in i juli återigen njuta av att kunna sätta mina tankar på pränt och maila när andan faller på.

- En helt fantastisk dag ute i Stockholms skärgård på Svartsö ledde till premiärdopp, smultronplock, picknick på klippor och lyssnandet på Henrik Larssons sommarprogram. En dag att minnas. Somnade lycklig.

- Ett infall tog mig och två dansanta vänner till Herräng för att gå på maskerad och dansa hela natten lång och ta första bussen hem.

- Jag fyllde månaden med sommarsaker som fika på konditori Lyra, parkteater, picknickar och annat som gör att man känner sig ledig.

- Jag hade en helt fantastiskt härlig dansvecka fylld av Lindy hop och annat på Herräng. 24 timmar kurstimmar och sen timmar av dans på dansgolvet gjorde att jag kom hem med dans i benen men även en envis förkylning som däckade mig.

- Något helt ofattbart hände i Norge, det kommer vi aldrig att glömma för det lamslog även oss i Sverige.

- Jag åker upp till Luleå för semester vid älvens strand i vår stuga tillsammans med bästaste mormor och morfar.

Under juli så blev det en del läst framförallt i baden-baden stolen med Luleälven som utsikt. Dessa böcker läste jag (dock inte i den ordningen):

Ashimas bok av Caroline Giertz
En bok jag fick av min kattälskande vän efter en hyllrensning. Den var annorlunda men jag tycker om myter, nytolkningar av religiös och böcker med andra dimensioner. Har svårt att beskriva den men jag sträckläste den och det säger väl något.

Prickskytten av Lee Child
Lyssnade på den inlästa versionen. Spänning och oväntade vändningar som passade utmärkt då jag samtidigt städade eller promenerade.

Dolda djup av Ann Cleeves
Ann Cleeves skriver bra deckare, man dras med och jag gillar hennes sätt att både beskriva personer som omgivningar. Kommer att läsa mer av henne.

Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn
Underbara Stefan Einhorn. Jag tycker verkligen om hans böcker, hans budskap och hur han skriver ner det på ett opretentiöst och tillgängligt sätt. Kommer att läsa om den.

Älvorna i Dunderry av Deborah Smith
En bok jag köpt superbilligt för några år sedan och som sen blivit stående. Men när jag väl läste den så drogs jag in i berättelsen och jag tycker verkligen om denna bok. Hennes sätt att hoppa tidsmässigt fungerar väl och jag gillade verkligen boken.

Medmänniskor av Stefan Einhorn
Ännu en bok av Stefan, lite annorlunda upplagd då han nedtecknat berättelser som vill säga något om livet och sen kopplat dem till medmänsklighet. Jag har tidigare skrivit om den kloka fråga som Stefan ställer sig: Om det inte är min uppgift att vara medmänniska, vems uppgift är det då?

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
Det känns som om jag läser den här boken sist av alla, det är så många som pratat om den och rekommenderat den... å jag gillar den. Som en mustig historisk skröna som får en att le och ibland skratta. Om ni inte lyssnat på hans sommarprogram så är det en varm rekommendation.

Blå gryning av Ann Cleeves
En vän har totalt förälskat sig i Shettlandsöarna så nu läser hon deckarna som utspelar sig där och ger vidare. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva, perfekt sommarläsning. Kommer att läsa mer deckare av henne framöver för jag tycker om hennes sätt att skriva.

Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner
En klassisk deckarberättelse som flyttar mig över 100 år tillbaka i tiden till Paris. Skriven i Agatha Cristie anda och sommarläsning av typiskt mått.

I det sista regnet av Janesh Vaida
En bok som jag tycker oerhört mycket om. Jag kommer att läsa om den, det är så mycket klokskap i flera av de tankar som skrivs ned. Den inleds med en underbar dikt som säger mycket om livet.