onsdag 22 juli 2020
torsdag 7 maj 2020
Omställning och inställning...
De senaste månaderna har verkligen visat oss att ibland är det bara att ställa om, ställa in men även att det handlar om inställningen vi har till saker och ting.
Förra veckan klev mitt liv in i ett nytt skede, jag trodde inte min arbetsplats skulle drabbas av krisen nämnvärt men jag hade fel. Vår enhet fick lov att stänga och jag blev erbjuden en omplacering till en annan arbetsplats men dock på en avsevärt lägre tjänstgöringsgrad. Så för första gången i mitt liv har jag en tjänst på 44%.
Så förra veckan skrev jag in mig på arbetsförmedlingen, ansökte om a-kassa och avslutade mina studier i kreativt skrivande. Man får nämligen inte studera parallellt med inskrivning på a-kassa. Sen hade jag introduktion på nya jobbet med nya kollegor och nya rutiner. Jag ställer om helt enkelt.
Omställningar kanske inte alltid är välkomna men nödvändiga och då blir det inställningen till dessa som gör det svårare eller lättare att hantera. För min del gör inställningen hela skillnaden i livet, accepterar jag det som sker och gör det bästa av det eller var väljer jag att lägga min fokus?
Att acceptera läget, rita om livskartan och lyfta blicken mot nya möjligheter är några av mina styrkor. Det innebär inte att jag går opåverkad genom det som sker som försämrad ekonomi och en osäker framtid när det gäller vad jag kommer arbeta med härnäst. Men det mesta löser sig är min inställning. Allt handlar bara om när, var och hur. Det jag kan påverka i det är ju att söka nya jobb, använda det kontaktnät jag har och fylla tiden på bästa sätt.
De absolut svåraste just nu i de senaste månadernas händelser och omställningar är för mig att inte kunna besöka och vara med de jag älskar. Att inte finnas där för den person som kämpar med sitt tillfrisknande, att inte kunna resa till mina morföräldrar eller hälsa på min familj i Dalarna. Jag saknar att ge mina vänner en kram där vi möts hjärta mot hjärta. Det handlar om kärlek och där är omställningen svårare men samtidigt självklar. Jag vill ju vara med de jag älskar och vill att ni ska få vara med de ni älskar i framtiden. I det perspektivet är inte en förändrad tjänst något större problem att ställa om till.
torsdag 30 april 2020
Saker är annorlunda nu..
... rusningstrafiken existerar till exempel inte längre.
Tog dessa bilder en vardagsmorgon strax efter klockan åtta på Centralen. Det är vår mest trafikerade station och knutpunkt men vi var max tio resenärer som klev på tunnelbanetåget. Alla sitter långt ifrån varandra och det är tystare än det brukar.
Generellt sett håller alla avstånd och är försiktiga men vi ler mot varandra. Social distansering behöver inte innebära att vi inte har social kontakt.
För några veckor sedan blommade de berömda körsbärsträden i Kungsträdgården, jag ställde mig där och njöt när jag passerade stadens mitt. Andades in allt det rosa och tänkte att våren och sommaren kommer ändå, oavsett vad som händer.
Jag fyller dagarna med det jag tycker om, håller kontakt med mina vänner på annat sätt och de få gånger jag träffar någon så håller vi avståndet men närheten i samtalet finns där. I mitt hjärta finns dock en stor saknad att inte kunna besöka de jag önskar. Ett enkelt val men som känns i hjärtat, när man skalar av det andra finns bara kärleken kvar. Man vill ju vara med dem man älskar.
Men vi skapar nya rutiner, en plats i vardagsrummet är numera min mans arbetsplats. Vi tar lunchpromenader och picknickar vid vattnet en solig kväll. Varje onsdag så dansar vi minst en timme i vardagsrummet med liveband som vi streamar från datorn, vi swishar dem en slant för vi vill ju att Chicago finns kvar som dansställe när den här krisen är över. Den timmen varje onsdag är värdefull för oss för då finns det bara glädje och vi leker med steg och gör något som tillhörde vårt vardagliga liv.
Imorgon kliver sköna maj in i kalendern, med löfte om ännu mer grönska och vår. Valborgsafton har inte fallit ännu men kanske vet den redan att den får inte den fest den förtjänar. Den ställs in och vi ställer om. Det är annorlunda nu, men vi är fortfarande de vi var innan krisen. Kanske är vi dock alla lite mer medvetna om vad som är viktigt på riktigt och vad det är vi saknar nu som vi förut tog för givet. Det hoppas jag vi minns när det här är över, det våra hjärtan och tankar fylldes med.
Tog dessa bilder en vardagsmorgon strax efter klockan åtta på Centralen. Det är vår mest trafikerade station och knutpunkt men vi var max tio resenärer som klev på tunnelbanetåget. Alla sitter långt ifrån varandra och det är tystare än det brukar.
Generellt sett håller alla avstånd och är försiktiga men vi ler mot varandra. Social distansering behöver inte innebära att vi inte har social kontakt.
För några veckor sedan blommade de berömda körsbärsträden i Kungsträdgården, jag ställde mig där och njöt när jag passerade stadens mitt. Andades in allt det rosa och tänkte att våren och sommaren kommer ändå, oavsett vad som händer.
Jag fyller dagarna med det jag tycker om, håller kontakt med mina vänner på annat sätt och de få gånger jag träffar någon så håller vi avståndet men närheten i samtalet finns där. I mitt hjärta finns dock en stor saknad att inte kunna besöka de jag önskar. Ett enkelt val men som känns i hjärtat, när man skalar av det andra finns bara kärleken kvar. Man vill ju vara med dem man älskar.
Men vi skapar nya rutiner, en plats i vardagsrummet är numera min mans arbetsplats. Vi tar lunchpromenader och picknickar vid vattnet en solig kväll. Varje onsdag så dansar vi minst en timme i vardagsrummet med liveband som vi streamar från datorn, vi swishar dem en slant för vi vill ju att Chicago finns kvar som dansställe när den här krisen är över. Den timmen varje onsdag är värdefull för oss för då finns det bara glädje och vi leker med steg och gör något som tillhörde vårt vardagliga liv.
Imorgon kliver sköna maj in i kalendern, med löfte om ännu mer grönska och vår. Valborgsafton har inte fallit ännu men kanske vet den redan att den får inte den fest den förtjänar. Den ställs in och vi ställer om. Det är annorlunda nu, men vi är fortfarande de vi var innan krisen. Kanske är vi dock alla lite mer medvetna om vad som är viktigt på riktigt och vad det är vi saknar nu som vi förut tog för givet. Det hoppas jag vi minns när det här är över, det våra hjärtan och tankar fylldes med.
söndag 16 februari 2020
I en annan del av världen...
.. är det som vi tappar känsla för tid och rum.
Vi vandrar i nuet och låter oss hänföras, förundras i värmen och i det vackra. Vi spenderar fem dagar i staden Ubud på Bali där trafikljud blandas med rökelsen från någon av alla de vackra offerkorgar med blommor och mat som finns på trottoarer och på hinduiska altare. Vi vandrar i gränder och finner okända platser, små tempel och fantastiska matställen.
Risfälten finns överallt och en dag vandrar vi på en liten canyon mellan två vattendrag. Det är svindlande vackert och högst upp finner vi ett spa där vi tar pedikyr med utsikt över det vackra.
Värmen och fukten tar stundtals andan och kraften ur oss, man svettas varje steg man tar men efter en sagolik cocosglass, en färsk cocosnöt eller en kall öl får man kraft att vandra vidare och upptäcka.
En dag hyr vi en chaufför som tar oss ut utanför Ubud för att se annat. Vi far till ett vackert tempel med vattenreningsritual och därefter upp till en restaurang med utsikt över vulkanen och en sjö (se filmen). Därefter åker vi till ett spa med varma källor inrett i kitschig stil med lila elefanter. Den största upplevelsen av färden var nästan mötet med vår fantastiske Ariex som berättade om Balis kultur, vardagsliv och religion. Det gav oss en inblick vi inte kunnat få annars.
Det går inte att fånga Ubud i några rader och bilder, jag får skriva mer när vi landat mer. Sista kvällen i Ubud som är alla hjärtans dag går vi på livejazz och det är underbart. De jammar och leker med tonerna som bara jazzmusiker kan.
Vi lämnar Ubud för att åka till den vackra lilla ön som heter Gili Air. Här finns inga bilar eller mopeder utan bara cyklar och hästskjuts. Man går runt ön på 2 timmar vilket vi gjorde under gårdagen och häpnade över öns skönhet, havets värme och alla gungor som fanns uppsatta. Vi fick ju bara lov att testa dem.
Nu sitter vi nyvakna och inväntar frukost invid vår pool där vi tänker ta ett svalkande dopp innan vi beger oss ut på dagens äventyr.
måndag 10 februari 2020
Bland palmblad och lekande fjärilar..
... njuter vi vackra färger, ljumma vindar och vi känner oss hemma direkt.
Vi är inne på vår tredje dag här men det känns som om vi varit här så mycket längre än så, dagarna fylls med intryck och en känsla av ledig lättja. Vilket perfekt resmål för en bröllopsresa.
Maten är fantastisk och vi njuter den i fulla drag. Igår var vi på en helt fantastisk restaurang som heter Cuca och där kocken som skapat menyn arbetat på stjärnkrogar med Michelinstjärnor i Europa. Vi åt en 9-rätters avsmakningsmeny som är något av det godaste jag ätit. Den är rankad som en av de 10 bästa i hela Asien och tack vare ett bloggtips så fann vi en restaurang i världklass när det gäller service, personlighet och matupplevelse.
Det är mestadels uppehåll men under gårdagen väcktes vi av regn och blixtar på ett sånt mäktigt vis som jag bara upplevt här i Sydostasien. Frukosten är dock magisk, det här är vad jag kallar fruktsallad.
Vi har bott på ett helt fantastiskt litet bungalowställe de här tre nätterna (se filmen) men nu är det dags för nya äventyr och strax sätter vi oss i bilen på väg mot Ubud. Älskar friheten i att ta dagen som den kommer och åka dit man vill. Älskar att göra det tillsammans med den vackraste man jag vet. Tack livet.
torsdag 9 januari 2020
Du och jag.
Hela vägen.
Ända fram.
Snart 3 månader som gifta och äntligen är bröllopsresan bokad. Om 4 veckor åker vi till Bali för att upptäcka vackra vyer, njuta natur och ha tid tillsammans. Det ska bli alldeles, alldeles underbart. Ingen av oss har varit på Bali så det blir ett upptäckande för oss båda. Jag är en gammal backpacker och har fått igenom att vi framförallt bokar boende på plats (bortsett från att vi kommer vara inbokade de första nätterna så vi vet var vi ska när vi landat).
Det ska bli härligt med äventyr och nya upplevelser tillsammans med den vackraste man jag någonsin mött.
Ända fram.
Snart 3 månader som gifta och äntligen är bröllopsresan bokad. Om 4 veckor åker vi till Bali för att upptäcka vackra vyer, njuta natur och ha tid tillsammans. Det ska bli alldeles, alldeles underbart. Ingen av oss har varit på Bali så det blir ett upptäckande för oss båda. Jag är en gammal backpacker och har fått igenom att vi framförallt bokar boende på plats (bortsett från att vi kommer vara inbokade de första nätterna så vi vet var vi ska när vi landat).
Det ska bli härligt med äventyr och nya upplevelser tillsammans med den vackraste man jag någonsin mött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)