torsdag 30 april 2009

Jag kliver av tåget..

.. och känner mig hemma.

Göteborg är faktiskt en av mina gamla hemstäder. Jag bodde här i 3,5 år och saknar den ofta.

Den varma vårbrisen och den skira grönskan möter mig i min väntan på min älvlika vän med sitt bubblande skratt. Hennes lägenhet omfamnar mig i sin komposition med varma färger, originalitet och hemtrevnad. Hennes estetiska ådra glittrar till i allt hon gör. Hon sprider stjärnstoft omkring sig.

En promenad genom ett solbelyst Majorna med hunden Esther dansandes vid vår sida. Fåglarna sjunger och människorna ler. Sommarvärme i västkustfamn gör gott för själen.

En biltur mot Mölnlyckes utkant där min smyckesskapande vän bor i sitt drömhus. En vassbeklädd sjökant nedanför huset inbjuder till sinnesro och vattenfrid. All den hårda renoveringen har lönat sig och huset öppnar upp för sjöutsikt. Skratten stiger upp mot frigjorda taknockar.

Ytterligare en vän finns där. En sån vän där vänskapen föddes vid första ögonkastet i en tråkig fabrikslokal fylld med människor. Dessa två vänner har funnits i mitt liv i 13 år sedan vi läste en a-kurs i Spanska ihop. De här två vännerna och min älvlika vän är sådana goa personer som sprider värme, skratt och kreatitivitet kring sig.

När natten sluter sig kring huset och stjärnorna tänds är det dags att återvända till huset på berget.

Imorse väckte Göteborg oss med fågelsång och solsken. En frukost värd att minnas med utsikt över Majornas takåsar sprider morgonglitter över dagen. Havet lockar oss ut. Sen sitter vi där, på solvarma klippor och ett glittrande hav där tången doftar. Fetaostfyllda laxmackor njutes på klipphäll vid solglittrande havskant som balsam för kropp och själ. Hunden Esther badar och vi läser och inget fattas oss.


Att resa bort kan ibland vara som att komma hem.

onsdag 29 april 2009

Idag fyller bloggen sitt första år!


Vi får se om det blir flera.

När jag startade bloggen så tänkte jag att jag ska skriva för min egen skull och så länge det känns roligt. Det försöker jag hålla fast vid.

Ett år. Det trodde jag inte att det skulle bli när jag satt däruppe i Åre tillsammans med skärmflygaren och tänkte att det kanske är dags att bejaka skrivglädje och att börja lyssna på mina egna tankar igen. Min vän Carrroline var den som inspirerat mig.

Lite visste jag då att det skulle bli så roligt och att jag skulle träffa så många intressanta människor och livsöden på bloggvägen. Att mina tankar skulle lyssnas på även av andra.

Året som gått har varit intensivt och med många förändringar. Jag slutade en fast anställning som jag själv sagt upp mig från. Under sommar och höst så var jag arbetslös (om man bortser från en kortare projektanställning) samtidigt som jag pluggade till coach. Men i februari fick jag ett jobb som verkligen passar mig och där jag trivs så bra. Jag har registrerat en enskild firma och får nu se vad Universum har i beredskap åt mig.

Året har verkligen varit som att åka bergodalbana. Det har hänt massa saker, jag har fått tänka till över mina värderingar, jag har gjort val som andra undviker och jag har fått stå upp för mig själv. Lärorikt har det varit, en intensivkurs i personlig utveckling. Sen fortsätter jag nog att utveckla och inveckla mig i livet, tankarna och drömmarna.

Det är inte lätt att vara människa brukar min favoritföreläsare Klas Hallberg säga. Han har så rätt. För många gånger är det inte det och året som passerat har haft både regn och solsken. Mest solsken faktiskt. Men som jag nog sagt förut:

It takes both rain and sunshine to create a rainbow.


När jag skriver detta så sitter jag på ett tåg med destination Göteborg. Min kärlek till tågresande och Göteborg känns som ett bra sätt att fira en liten ettårsdag. Tänk att ett enkelt beslut man fattar om att börja blogga faktiskt kan leda till så mycket gott och så många härliga möten både i verkliga livet och cyberspace. Mitt lilla universum vore helt enkelt inte detsamma utan mitt bloggande.. så livsäventyret fortsätter och bloggandet likaså.

måndag 27 april 2009

Vad bra att ni håller igång..

.. säger två tonårspojkar till mig och min kickboxande vän då vi tar en kvällspromenad i Hammarby sjöstad i vårsolens sista strålar för dagen.

Vi tittar på varandra och bara gapskrattar och undrar hur gamla vi ser ut egentligen. Lastgamla i deras ögon kanske.. men då är det väl tur att vi är ute och rör på oss så att inte lederna stelnar. Kickboxning är säkert bra som hålligång å då kan det heller inte växa mossa på oss om vi är tillräckligt snabba med sparkarna.

lördag 25 april 2009

Bubblande stiger vårt samtal mot taket

.. i Högdalshallen när vi simmar tillsammans en fredagsmorgon i April.

Min vän K och jag lärde känna varandra för 5 år sedan då jag började arbeta på samma arbetsplats som henne. Idag är hon en nära vän. Nära vänner ska man vara rädd om.

Badet avslutas med att jag får presenter som överraskning, älvklistermärken och ett hav av pappersblommor. Till din visionboard tänkte jag säger K. Hon känner mig väl.

När vi skilts åt efter en skön start på dagen så virvlar mina tankar vidare kring möten och vänskap. Möten på universitet, pendeltåg, arbetsplatser, elevhem, resor, hyreshuset, och bloggandet som lett till vänskap finns i min historia. Vissa vänner har försvunnit under livsvägen och nya kommit till.

Ibland när jag berättar om någon av mina vänner så säger den jag pratar med: -Du verkar ha så spännande vänner! De är spännande för att jag ser dem som det. Alla är vi spännande i någon form. Mina vänner vågar göra sina egna val, hitta sina vägar och ta sig fram på livsvägen även om det är svårt ibland. Det kan handla om att köpa raggarbilen man drömt om eller att sälja firman man byggt upp.

Vänskap är ingen enkel relation men för mig livsnödvändig. Sedan min tid i telefonkundtjänst och när jag var stressad är jag tyvärr en kratta på att ringa mina vänner. Försöker därför messa eller på andra sätt visa att jag finns där. Innan dess pratade jag ofta och länge i telefon så jag förstår att vissa vänner undrar.

För sisådär 7-8 år sedan så upptäckte jag att det var lätt att prata gott om vänner och bekanta när de inte var där men att glömma att nämna det för dem. Då bestämde jag mig för att ha det som nyårslöfte att ge komplimanger direkt istället för att efter man skilts åt berätta för någon annan om allt som är bra med den personen. Det där är inget jag längre tänker på utan nu försöker jag verkligen tala om för mina vänner och bekanta vad jag uppskattar med dem. Jag vill ju att de ska veta det.

Några av de jag träffat på livets stig har inte några vänner eller väldigt få. De kanske har vänner men inte någon som de kan lita på och/eller dela saker med. Det smärtar mig. Alla förtjänar vi vänner. Att bli sedd, lyssnad på, förstådd, nån att skratta med och nån som tycker om en som man är och som stöttar en anser jag är ett av de grundläggande behoven. Mitt sociala kapital (som sociologer kanske skulle uttryckt det) är en av mina största rikedomar så här långt i livet. Men ett kapital måste man förvalta väl. Därför måste jag bli bättre på att lyfta telefonluren tror jag.

Att hitta nya vänner (eller snarare de vänner som bara väntar på att hitta nån som er) önskar jag till alla er som känner att ni inte har de vänner ni önskar. Men man har råd att vara kräsen när det gäller nära vänner men samtidigt tror jag på att vara öppen och se vad som händer. Det finns bekanta som det tar ett tag att känna och vänskap växer ibland långsamt och ibland kommer det som en explosion. Man vet aldrig när man möter en vän. Vi är alla värda att ha vänner och att ha BRA sådana.

Har ni nån vänskapshistoria/vänskapstankar som ni vill dela med er av?

En av mina närmsta vänskaper kan jag tacka en toalett i A-huset på Stockholms Universitetet för. Men det är en helt annan historia och inte så spännande som den låter....

onsdag 22 april 2009

Vilka värderingar är viktiga för dig?


Som en påminnelse till mig själv så har jag skrivit ner några saker som är viktiga för mig och som jag tror på. Värderingar som är viktiga för mig är:

... att jag tror att vi alla kan göra en skillnad.

... att jag tror att våra handlingar är viktiga.

... att vi ska vara rädda om varandra.

... att jag tycker det är viktigt med ärliga komplimanger.

... att jag inte tror saker är omöjliga bara mer eller mindre möjliga(vilket faktiskt är baserat på erfarenhet och att ha sett personer som mått så oerhört dåligt orkar göra stora förändringar och välja nya helt okända vägar).

... att när jag irriterar mig på någon som person eller något som någon gör försöker jag se vad det är som irriterar mig och se om jag kan förändra något i min inställning(tur att Kay Pollacks texter kan påminna mig för jag kan ju vara lite tjurig).

... att medmänsklighet och att vara snäll är viktigt (även om man inte kan vara det hela tiden och man kan behöva granska om det man försöker göra när man är snäll kanske man inte hjälper andra, men snällhet är ändå en viktig utgångspunkt tycker jag).

... att det finns flera sätt och vinklar att tolka samma situation.

... att vi alltid har något att lära.

... att jag vill leva med en en positiv grundsyn. Det innebär INTE att jag aldrig är ledsen, arg, besviken och att livet verkligen är en prövning i perioder. De som alltid klistrar på ett leende och säger att allt är bra trots att världen faller samman omkring dem skrämmer mig för då verkar det mer vara ett flyktbeteende.

... att jag är övertygad om att kan vi vara tacksam för de små sakerna så blir livet roligare och lättare att leva.

... att jag litar på människor om min intution säger mig att jag kan göra det (har hellre fel i enstaka fall än misstror de som vill gott).

Ibland uppfattas nog jag som lite naiv. Naiv är nog inte rätt ord men eftersom jag inte har lust att vara en ordpolis utan bara skriva det som faller mig in så kommer jag inte att leta reda på något bättre eller mer passande ord. Jag tror ändå att ni förstår vad jag menar.

Sen vet ju de som känner mig privat att jag inte på något vis är något litet helgon utan jag har ett humör som gör att stickorna ryker ibland, jag kan vara både trångsynt, tjurig och fyrkantig.. men det här är ändå saker som är viktiga för mig. Jag är trots allt hellre naiv än misstroende eller misstänksam.

Vilka värderingar är viktiga för er?

måndag 20 april 2009

ÄLSKAR den där känslan när jag fastnar...

.. i en bok.

När jag liksom sveps in i berättelsen och inte kan släppa taget. Sådär så jag nästan glömmer bort att gå av bussen och karaktärerna dyker upp under min vardag och jag undrar vad som ska hända med dem. Det här händer mer sällan ju mer jag läser så när det händer så är det magiskt.

Det är en så härlig känsla för en boknörd som jag att bara leva längs de vindlande orden som bildar meningar som ringlar sig sida upp och sida ner. Just den bok jag läser nu är bokcirkelsboken och jag ser fram emot att få diskutera den med softa bokcirkeln nästa vecka.

Nu återgår jag till mitt läsande, men innan dess undrar jag vad som får er att glömma tid och rum?

lördag 18 april 2009

Det är nog nomaden i dig som gör sig påmind..


... säger pedagogiska mamman då jag påpekar att jag mår fysiskt och psykiskt dåligt om jag tittar på reseprogram eller läser resemagasin.

Min längtan till resandet är så stor att det knyter sig i magen och jag får ett tryck över bröstet. Vänners resor eller reseskildringar är en annan sak. Då kan jag glädjas men när det handlar om nån reporter eller okänd så blir jag som en surmulen femåring som tjurigt säger: varför dom och inte jag? Vissa har inte alls samma längtan utan mår bäst hemma.

Jag tycker också om att vara hemma i mitt vardagsliv men det finns ju så oändligt många platser jag vill se, uppleva, känna, insupa andra dofter, känna nya smaker och lyssna på ljuden från en plats som inte är min till vardags. Det finns helt enkelt så många äventyr som väntar och platser som jag vill återvända till.

Att resa i den yttre världen är att även göra en resa i den inre. Min personliga utveckling är faktiskt i många fall kopplad till mina resor. Men jag reser inte bort ifrån något utan jag reser TILL något. Mitt liv här är inget jag flyr från. En resa behöver ju inte vara lång, just nu är längtan stor ut i skärgård eller till kusten. Att sitta tillsammans med skärmflygaren på en klippa och dricka varm choklad och blicka ut över vågorna eller vandra på stigar jag inte mött förut.

I mina ögon är hela livet sin egen lilla resa och ibland är det stormar som råder vilket gör oss rädda, ledsna och otrygga, ibland står det stilla och man kanske känner sig trygg i det eller uttråkad, vid vägskälen så vilar vi ibland eller springer in på en av vägarna utan att stanna upp. Ibland är molnen rosaskimrande och stjärnfallen många. Ibland är det mörka moln som tornar upp sig och man har svårt att se himlen. I dimman ser man inte vägen och kan känna sig hjälplös, tröstlös och rädd. Man vill ju inte gå vilse. Men ibland i vilsenheten hittar man vägen igen eller en ny väg som man inte hittat annars.

I resan livet finns även nya dofter, smaker, platser (både inom och utom sig själv) att upptäcka. Man möter olika människor som lär en saker och som man kanske slår följe med under lång del av resan eller bara för ett kort möte. Livets resa pågår ju hela tiden och vi är alla nomader på livets resa (som Svante reflekterar över i sin blogg).

Själv önskar jag att jag kunde flyga fritt på min nomadväg precis som älvan på skylten. Men i tanken och fantasin flyger jag fritt... jag försöker att inte glömma att våga släppa taget och flyga fritt i livsrummet. Det är en av mina resvägar som jag försöker vandra på samtidigt som jag drömmer om de resor jag vill göra. För nomaden i mig talar ofta och längtar ut i världen, det är därför min längtan blir för stark ibland.

Stå för det du gör...

.. eller gör nånting annat säger min kreativa syster till mig och tar en till klunk thé.

Hon är klok min lillasyster yster. I nästa andetag berättar hon att hon gjort tre viktiga språkliga och tankemässiga förändringar. Får jag blogga om det frågar jag henne. Jo, det får du. Nog hörs det att hon bott i Norrland ett tag nu eftersom jo ligger närmare än ja.

Men vilka 3 förändringar har hon gjort tänker ni nu? Hon har valt att byta ut uttrycken "jag måste", "jag borde" och "jag ska" på följande vis:

Jag måste => Jag vill
Jag borde => Jag tänker
Jag ska => Jag behöver

Det gör en oerhörd skillnad i både hur det känns och låter om jag tänker att jag vill gå upp nu istället för att jag måste. Måste är liksom inget roligt. Jag behöver skriva det där brevet motsvarar ett behov och inte något som blivit ålagt mig att göra. Jag tänker ringa den personen motiverar en handling istället för ett borde som är passivt. Så jag ska nog göra som min lillasyster och rensa lite i vokabuläret då och då. Det kommer att göra en skillnad. Sen att tänka på om jag står för det jag gör.

Lilla syster yster har återvänt hem men jag är glad över hennes besök och som vanligt lämnar hon spår i mitt liv. Ibland i form av en sjal, en ny frisyr, en hjälpande hand och andra skatter. Men den här gången så är spåren efter henne ett par kloka ord.


onsdag 15 april 2009

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra goaste mamma.

Hoppas solen lyser över dig och växthuset och att du fått grävt i jorden för då mår du som bäst. Universum vore sannerligen inte detsamma utan dig och jag skulle inte ens finnas om det inte vore för dig. Det är magiskt. Ännu mer magiskt är det att få växa upp med en sådan som dig, fylld av fantasi, upptåg och överraskningar... och sen en del frisk luft och omtanke också. Då är det klart att man kan växa som människa, vilket vi alla syskon gjort men i varsin riktning.

Tack för din vidsynthet, nyfikenhet och goda vilja. Tack för att du alltid stöttat mig i mina val oavsett om det handlat om att färga håret blått och råsa (mindre lyckat och det är nog enda gången jag tvättat håret med såpa för att få ur det snabbare), flytta till Spanien trots att jag knappt varit utomlands och säga upp mig från jobbet. Med någon som tror på en så vågar man göra sina egna val och gå sina egna vägar. Det är jag dig oändligt tacksam för.

Det var nog inte alltid lätt att vara mamma till mig som var ganska vild och busig som liten, lite av den vilda babyn ibland så tack även för ditt tålamod. Tack så mycket för allt du lärt mig och fortfarande lär mig. Stort grattis på födelsedagen och ett fång solrosor skulle jag vilja sprida över din livsstig idag men det blir en trudelutt från en mycket älskad film som jag vet att även du tycker om.


måndag 13 april 2009

Påskliljorna mötte oss i slänten..

.. på min och skärmflygarens förmiddagspromenad igår förmiddag i vackra Lill-Jansskogen.

Solen sken och fåglarna sjöng och vi var ute på upptäcksfärd. Spår efter bäver vi fann men vad vi trodde var boet var bara en synvilla när vi närmade oss. Det är ett så vackert vandringsområde med gammal skog, stockar, stora stenar och djurliv. En perfekt start på dagen. En skön påskhelg har det sannerligen varit även om jag är van att tillbringa den i Dalarna eller på annan ort, men Stockholm har sannerligen visat sig från sin vackraste sida.

Kvällen innan såg jag min första 3D-film på bio (monster vs aliens) och trots de nördiga glasögonen så var det ju så himla härlig upplevelse. Klart annorlunda och jag har redan spanat in nästa film jag vill se i detta format nämligen Coraline och spegelns hemlighet (historien är skriven av Neil Gainman som även författat Stardust som jag bara älskar).

Efter närkontakt med påskliljornas gula färgprakt så fikade vi på trädgårdscafé som premiäröppnat för säsongen innan vi skildes åt. Min dag tillbringades utomhus i sakta mak, en latte på kulturhustaket och sittande på kajkant vid vattnet tillsammans med andra solhungriga medresenärer på livsresan. Därefter träffade jag Chissra med såväl vackert yttre som inre. Min kaneldoftande Lassi och smaskiga snickerskaka slank ner snabbt samtidigt som ett virvlande samtal lekte tafatt likt fjärilar omkring oss. En promenad i vita bergen i solnedgång innan vi skildes åt. Inte visste jag att bloggvärlden skulle ge mig en så fin vän.

Men dagens äventyr var inte slut ännu för thailändsk mat på restaurang i Hornstull väntade mig, skärmflygaren, min magiska vän och hennes hjärtevän. God mat försvann snabbt och sedan fikade vi i min väns pojkväns lägenhet där man kan blicka ut över några av Söders taknockar. En härlig dag var till ända när jag somnade gott hemma i Svedmyra.

Imorse var det grått när jag vaknade så jag gick och la mig efter frukosten för att läsa lite. Det är bland det lyxigaste jag vet... men sen svepte solen in över Svedmyraskogen. En promenad i min vackra skog runt hörnet innan tvättid och praktiska sysslor tog vid. En skön lugn dag med gosiga katter och gott thé får avsluta denna påskhelg. Jag känner mig utvilad, uppfriskad och redo för nya äventyr.

lördag 11 april 2009

Jag har all tid i världen....


.. brukar min vän K säga.

Så känns det just nu. Jag fyller påsken i Stockholm med vardagslyx. Igår träffade jag en vän och vi promenerade från Kungsholmen och till Hornstullsstrand med en glass i hand. Vilade i solskenet och pratade. Vandrade vidare längs med vattnet och längs med Götgatan, passerade Gamla stan och tillbaka till Fridhemsplan. Stockholm är förunderligt vackert och våren har dansat in. Dagen avslutades med en öl på Medborgarplatsen med skärmflygaren och hans vänner innan solen gick ner. Magiskt dag med total avkoppling.

Imorse väckte solen mig och skärmflygaren. Solen drog i mig och jag drog i skärmflygaren så vi vandrade över Gärdet, längs med djurgårdskanalen där vi fikade på kanotklubben lutade mot en vägg i solens famn. Ett träd längre fram som lutade sig över vattnet fick mig att locka skärmflygaren att klättra upp och sen satt vi där och småpratade innan promenaden fortsatte. Skärmflygaren åkte hem och jag vandrade vidare längs med strandvägen och passerade sen gamla stan. Nu klappar jag katt och känner att jag har all tid i världen. Det är en skön känsla som jag inte alltid lyckas ha med mig.

Önskar er alla all tid i världen och en skön påsk.

tisdag 7 april 2009

Jag drömmer alltså blir jag...

... stämmer in på mig. Jag drömmer ofta och ser ofta i bilder.

Idag på kursen i lösningsfokuserat arbetssätt (en utbildning jag får gå tack vare mitt nya arbete) så fick jag en term för det jag gör ofta och dessutom ber mina coachees göra. Det kallas prospektivt minne eller tänkande, alltså minne som ligger i framtiden. Det är möjligt att jag hört termen när jag läste minnespsykologi men då arbetade jag inte med det jag gör idag och inser värdet av detta.

Det här använder jag ofta i coachingen. Att man tänker, känner efter och försöker se det ur den vinkel man skulle om man visste lösningen/målet. Då ökar kreativitet och möjligheter och man öppnar upp för resurser och perspektiven blir fler.

En annan intressant aspekt av utbildning är att vi får anknytningen till det senaste inom hjärnforskningen vilket jag finner mycket intressant och användbart. Jag tycker om att det jag gör rent praktiskt även har en teoretisk anknytning som förklarar varför vissa saker har effekt. Vissa av sakerna, teknikerna vi lär oss har jag redan kännedom och andra är nya. Men det bekräftar bara att jag är på rätt väg och ger mig lite ny inspiration och information som jag kan använda mig av.

Fick flera intressanta boktips på böcker som jag tänker läsa för att förkovra mig mer. Men en sak tar jag med mig och det är att motion inte bara är gympa för kroppen utan faktiskt även bygger upp hjärnan. 3 viktiga signalsubstanser (noradrenalin, seratonin och dopamin) ökar vilket innebär att man blir mer motiverad, nöjd med sig själv och vaknare av motion (men den måste pågå under en viss tidsperiod och pulsen måste ligga på en viss nivå). Det balanserar hjärnan.

Ännu ett argument för varför jag ska införa mer gående coaching med vissa vilket jag redan planerat. En annan effekt av träning är att hjärnceller nybildas i hippocampus i hjärnan. Det är samma område som kan krympa fysiskt vid stresstillstånd. Det här är grovt förenklat för att göra det förståeligt i detta inlägg. Men jag ska läsa mer och kommer säkerligen att återkomma till detta.

Så med kickboxning, lindy hop och drömmar kan jag ta mig långt på flera plan. Därför blir dagens tips: motionera mera och ta er tid att drömma (framförallt om det ni vill ska ske). Så väv era drömmar i färger, dofter, ljud och känslor. Eller som Edgar Cayce uttrycker det:

"Drömmar är dagens svar på morgondagens frågor"

måndag 6 april 2009

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra underbaraste lillebror. Minsting har jag kallat dig ibland men nu när du är 21 och en bra bit längre än mig kanske det är dags att sluta med det.

Minns när jag som 14-åring fick en lillebror. När du var liten så var du stundtals en kopia av hur jag sett ut när jag var i samma ålder. Idag syns inte den likheten men glimten i ögat du hade då finns ännu kvar. Minns hur du mötte mig på Dala airport när jag kom hem från ett halvår i Spanien 1994 och tappade din popup glass. Nu tror jag inte att det var synen av mig så mycket som att Gunde Svan var med samma plan och fångarna på fortet hade sin storhetstid i tv-rutan.

När du var liten pillade du med envishet isär allt som kom i din väg och tejp var universallösningen på alla problem så en gång fick du just det i födelsedagspresent. Nu använder du ditt tålamod och envishet till musiken i alla dess former och inspirerar oss alla. Lyssnar ofta på dina låtar i min mp3 och njuter av din musikalitet.

Numera tror jag inte att det är hallonsaft i glaset som framförallt förtärs men för mig är du för alltid förknippad med smurferna. Det är bara du och jag som hyllar dem genom att sjunga i kör till resten av familjens förtvivlan. Hittade inte den versionen vi växte upp till med en man med tysk brytning men det får duga.

Som sagt lillebror, universum vore sannolikt inte detsamma utan dig. Stort grattis på födelsedagen!

söndag 5 april 2009

Sätt hjärtan i brand i Leksand..

.. uppmanar Swebus och visst åker jag tur och retur Leksand med just dom. Men de där hjärtana som ska sättas i brand lämnar jag åt någon annan.

Klassfest. Det är ett laddat ord har jag lärt mig för det väcker verkligen reaktioner när jag nämnt att jag ska på klassfest. En del tycker att det låter roligt andra får något olustigt i blicken och säger att de inte visste om de skulle vilja gå om de blev bjudna. Kommentarerna på bloggen vittnar även dom om blandade känslor.

Jag visste direkt att jag ville gå när inbjudan kom. BUT4 var en skön klass och jag minns min gymnasietid med värme. 17 år sedan vi sågs och 22 sköna klasskompisar dök upp. Lika sköna som sist vi möttes och såg inte ut som om 17 år passerat. Men vi hade bytt ut våra utväxta pudelpermanenter och blonderingar mot mörkare toner. Drömmarna om barnskötarjobb mot jobb som polis, öppna egen butik, öppna eget inom hälsosfären och att våga leta nya vägar. Vissa jobbar så klart inom barnomsorgen eftersom de var deras dröm. Alla utom 3 har barn (och jag är en av dom).

Vi mindes, påmindes, skrattade och åt gott. Det frågades, kramades och skålades. Vi tittade på bilder från klassfester, friluftsdagar och studentdagen. De flesta av oss hade folkdräkt den där kalla dagen den 18:e December då vi sjöng att den ljusnande framtid är vår. Vår är ännu framtiden. En av tjejerna frågade om vi kände oss vuxna, alla svarade nej. Önskar att jag hade hunnit prata mer med alla men man kan inte hinna allt. Men festen var trevlig och det var kul att träffa Ankan, Annelie, Jessica och alla de andra igen.

Idag har jag passat på att träffa min musikaliske bror i hans lägenhet i Borlänge och min fotbollspelande bror över en fika på Siljan. Räkmackan rekommenderas varmt. Så även om klassfesten inte innebar att några hjärtan sattes i brand så var det en påminnelse om att tiden i vissa fall är oväsentlig för sköna personer har fortsatt att vara just det. Det är värt mycket.

lördag 4 april 2009

En surrande fluga..

..väckte mig imorse som ett vårtecken.

Nu när jag sitter i solens sken och hör snön droppa från taken så känns det som om våren verkligen omfamnar mig. Det här är en dag som jag tror att jag kommer att minnas länge, inte för flugan eller den droppande snöns skull men för att idag är det klassfest.

Klassfest med min gymnasieklass BUT4 som skildes åt för snart 17 år sedan. Vissa har jag inte träffat sen dess. Det pirrar lite i magen men det ska bli trevligt. Har just fått mess från en tjej som kände att hon inte hann med att komma men nu sitter i bilen på väg upp, förstår faktiskt att hon inte kunde hålla sig. Man vet ju inte när vi ses härnäst. Alla kommer inte så klart men vi blir runt 20 stycken vilket jag tycker är bra ändå.

Så nu sitter jag här i solen på förstukvisten till Gammelstugan och låter solens strålar värma mig. Våren är här och fåglarnas sång sprids bland äppelträdens kala kronor. Där kanske älvornas barn sover gott och nu vaknar till liv i solens sken. I mina drömmar gör dom det i alla fall.


fredag 3 april 2009

Universum vore inte detsamma utan er...

.... älskade mormor och allra käraste syster. Önskar er båda en härlig födelsedag och är så oerhört tacksam för att ni tillhör min familj.

Äldst går först tror jag det heter så jag börjar med min mormor som sprider det smittsammaste skrattet och de varmaste kramar runt omkring sig. Jag minns hur du lärt mig laga palt och att mitt hedersuppdrag var att lägga i fläsket (som jag fortfarande inte kan låta bli att smaka på) men minns även alla somrar i Gammelstan tillsammans med dig och morfar. Sen så klart när jag fick pröva alla dina skor i fina färger och med klackar som gömde sig i dina garderober.. idag har jag själv massor av skor som gömmer sig i mina garderober. Sen minns jag så klart hur vi spelade travkunniga inför morfar men egentligen bara spelade på häst nummer 3 i varje lopp och lyckades vinna en del kosing.

Du är den underbaraste av mormödrar och jag är så oerhört tacksam för allt du lärt mig, din värme och omtänksamhet och ditt smittsamma skratt. Ingen lagar mat som du och trots att du försökt lära mig så är jag långt ifrån din nivå.

När det gäller musik blev valet lätt, ser framför mig hur du dansar runt till Ricky Martin i köket och sjunger med. Du är underbar, tack för att du finns.




Över till allra käraste syster som jag tror är den finaste födelsedagsöverraskningen som mormor fått. Om du visste hur lycklig jag var när du föddes. Jag hade just fyllt 9 och kände mig som den stoltaste storasystern i världen. Som jag hade längtat.

Idag är jag så oerhört glad över att det blev just du, du kloka lillasyster med alla talanger. Imponeras, förundras och inspireras av dig och allt det du gör, tänker, skapar och dina tankar som du klär i ord. Är så glad över hur du går dina egna vägar och trampar nya stigar. Det krävs mod och kraft och det har du. Minns alla koppar thé vi druckit tillsammans och alla god mat du lagat till mig och alla gånger du hälsat på mig men även när jag hälsade på dig.

Universum vore sannerligen inte detsamma utan dig och alla dina kreationer. Låtval var inte det minsta svårt utan blev i just de två låtar som jag starkt förknippar med dig och även färger faktiskt. Stort tack för att du finns.







Sammanfattning av Mars 2009

Månadens sammanställning har jag skjutit framför mig några dagar då det har varit så mycket kvällsaktiviteter på sistone så jag har inte haft tid. Men nu på bussen mot Dalarna så är det dags.

Mars var en skön och spännande månad på många vis och det här var var vad som hände:

* Började träna kickboxing igen vilket jag verkligen saknat och började även simma på morgnarna vilket är vidunderligt skönt och ett härligt sätt att starta dagen på.

* Fixade naglarna för första gången i hela mitt liv (man måste testa nya saker ibland) hos världens dukigaste Christel.



* Fyllde 35 år och skärmflygaren förverkligade en dröm för mig då han hade köpt en fin liten asus 901. Vilken lycka att kunna ha den i handväskan och skriva var man vill. Passar verkligen mig som är kreativ i andra miljöer.


* Fick besök av min modiga vän som b0r i London. Det var så himla mysigt att ha henne hos mig.

* Fick mitt första Orkan Lia plagg på ett tag (vilket ni ser här nedanför) och dansade Stockholms gator fram i min fina klänning.

onsdag 1 april 2009

Böcker lästa i Mars 2009.

Samarkand av Amin Maalouf
Helt plötsligt så var jag inkastad i en helt annan värld med annan kultur och karaktärer. En resa i tid och rum faktiskt som jag sträckläste på buss och tunnelbana till och från jobbet.

Co-Active coaching. New skills for coaching people toward sucess in work and life av Laura Whitwort, Henry Kimsey-house and Phil Sandahl.
Kanonbra coachbok. De beskriver coaching på ett sätt som passar mig i det stora hela. Sedan märks det att det är en amerikansk bok på vissa av exemplen där de använder uttryck som jag nog inte skulle göra. Men en kanonbra bok som jag läste för att förkovra mig inom jobbet.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd
Ett boktips från pedagogiska mamman och som jag tänkt att ha som min bokcirkelsbok men det gick inte att uppbringa 6 pocket i centrala Stockholms bokhandlar vilket tyder på att det nog är fler än jag som vill läsa den. Underbar! Tyckte jättemycket om den och rekommenderar den varmt.

Livets skafferi av Alexander McCall Smith
En av böckerna i damernas detektivbyrå. Klart underhållande men för min del känns det som att när man läst några av böckerna så är de ganska lika.

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani
En alldeles underbar bok. Jag började läsa och sen var jag fast, hade svårt att hålla koll på när det var dags att gå av bussen på väg till jobbet. Med invävda berättelser som berättas likt en gammal historietradition som vi är på väg att glömma. Hade inte hört talas om den här boken när en vän lånade ut den till mig och sa läs. Det gjorde jag och jag rekommenderar er andra att göra detsamma.

Vägledningsboken av Gunnel Lindh (red)
Jobbok som egentligen riktar sig till studie- och yrkesvägledare men som innehåller mycket av den syn som präglar coachingen och som var jättebra även om den har några år på nacken.

Ralphs party av Lisa Jewell
En chicklit bok jag nog har läst för massa år sedan men som hamnade i en lånad hög från en vän så den läste jag snabbt på några dagar. Lättläst och ganska underhållande stundtals men inte en bok som stannar.

Att växa genom möten av Kay Pollack
Underbara Kay. Han skriver så enkelt och klokt om saker så svåra att förändra ibland. Jag gillar verkligen hans sätt att tänka och håller med i mycket. Läsvärd bok till dig som vill välja att växa genom möten och vill vidare i livet. Att arbeta med tankar och sig själv.

Mistress of spices av Chitra Banerjee Divakaruni
Den här boken läste jag första gången för 5 år sedan och jag tyckte så mycket om den. På baksidan beskrivs den som en blandning av För mig är den en färgstark indisk saga som doftar av kryddor och leker med min fantasi. Insåg att jag verkligen ville ha den här boken innan den kanske tar slut hos förlaget så jag beställde den och läste om den. Gillar den lika mycket nu. Har inte hittat den i svensk översättning.

Doppings styrkedroppar, hur du kan få livet att hänga ihop av Annika Dopping och Christel Dopping
En födelsedagspresent från pedagogiska mamman som jag verkligen tyckte om. 16 inspiratörer som delar med sig av sin visdom. Vissa har jag stött på förut och andra inte. En bok att läsa i lugn och ro och lägga ifrån sig mellan varven. Vissa inspiratörers böcker är jag nu mycket nyfiken på att läsa.

Handbok i konsten att vara social av Nicolas Jacquemot
En bok som jag dels köpte eftersom det ingår social träning i mina arbetsuppgifter, ville helt enkelt läsa den och se om det var något att rekommendera. Oerhört lättläst och lättillgänglig. Ingen aha-upplevelse direkt.